Ytterligare angående fastighetsägares försättande i konkurstillstånd.
9 oktober 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 747–750 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 26 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 129 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen Sjölagen, nr 26.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 747–750 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 9 Oktober 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en den 5 Oktober 1865 till domhafvanden i Willands hårad ingifven skrift yrkade G. Tryggdahl i Färlöf och Nils Nilsson i Allarp på uppgifna skål, att Waldemar Jakobsson i Nosaby måtte varda i konkurstillstånd försatt.
Jakobsson bestred detta yrkande, hvarföre saken hånskjöts till Willands håradsrått. Der företeddes dels i bestyrkt afskrift ett den 24 Juli 1858 utfârdadt skuldebref, hvarigenom kyrkoherden J. P. Brock förbundit sig att, såsom köpeskilling för insocknefrålsehemmanen 3/11:dels mantal N:o 7, 3/11:dels mantal N:o 12, 1/22:dels mantal N:o 15 och 5/22:dels mantal N:o 26 Osterslof, till landtbrukaren E. Björkman betala 2,150 riksdaler den 1 Mars hvarje af åren från och med 1865 till och med 1874, eller sammanlagdt 21,500 riksdaler riksmynt, af hvilket belopp, sedan inteckning till såkerhet derför åfven som för utfåst sex procent rånta blifvit i nåmnde fastigheter beviljad och Björkman öfverlåtit skuldebrefvet på åboen Lars Svensson i Koffatorp, denne vidare öfverlåtit den 24 Maj 1861 på Nils Nilsson 10,000 rdr att med derå löpande rånta uppbåras å första betalningsterminerna, och sedermera den 24 Mars 1862 på Tryggdahl återstående 11,500 rdr jemte rånta derå från den 24 påföljande Juni; dels ock en den 15 Juni 1861 utfårdad afhandling, enligt hvilken kyrkoherden Brock till Jakobsson och smeden Gissel Ekdahl i Fjelkestad emot köpeskilling af 75,000 rdr rmt försålt omförmålde fastigheter jemte 1/32:dels mantal N:o 1 Perstorp. För godtgörande af denna köpeskilling hade Jakobsson och Ekdahl genast erlagt 600 rdr och åtagit sig ansvara för gäldande af intecknad skuld till Skånska hypotheksföreningen å 15,150 rdr, till prosten
s. 748 Sida 748 i årgången börjar här
Böklin å 20,750, till öfvanbemålde Björkman å 21,500 samt till Ekdahl sjelf å 17,000 rdr, eller tillhopa 74,400 rdr.
Enligt köpebref den 1 December 1864 hade Jakobsson af Ekdahl tillhandlat sig dennes andelar af ifrågavarande hemman i Osterslof emot, bland andra vilkor, förbindelse att godtgöra det i skuldebrefvet den 24 Juli 1858 förskrifna belopp; hvarefter omförmålde intecknade fastigheter blifvit den 1 Juni 1865 utmätte till gåldande af Nils Nilssons genom landshöfdinge-embetets i Christianstads lån utslag den 13 nåstförutgångne Maj fastställda fordran å 2,150 rdr med rånta och ådömd kostnadsersättning, hvarvid hemmanen värderats till endast 50,000 rdr.
Med anledning håraf och då Jakobsson genom sin underskrift å salubrefvet af den 15 Juni 1861 iklâdt sig betalningsskyldighet for Nils Nilssons och Tryggdahls ifrågavarande fordran, deraf mera ån 4,000 rdr voro till betalning förfallne, samt utmåtningsförråttningen gåfve vid handen, att tillgång saknades till fullt gåldande af berörde fordran, och Jakobssons förfarande med sin egendom ådagalade, att han sökte gynna en borgenår på den andres bekostnad, påstodo Nils Nilsson och Tryggdahl, att Jakobsson, jemlikt 2 och 3 §§ Konkurslagen, måtte åläggas att sin egendom till samtlige borgenårers förnöjande aftråda.
Jakobsson genmålde: Han hade aldrig åtagit sig skulden såsom sin egen och vore således ej skyldig betala med annan egendom ån den intecknade, hvilken fullkomligt försloge till skuldens betåckande. Något af de i 2 och 3 §§ Konkurslagen omförmålda fall vore hår ej för handen, hvadan ansökningen bestreds.
Häremot erinrade Nils Nilsson och Tryggdahl: Jakobsson vore skyldig betala deras fordran ej blott med intecknade fastigheterna, utan ock med sin öfriga egendom, och hans åtgård att bortarrendera fastigheterna för flera år, försålja grödan och qvittera arrendeafgiften för 2 år i förtid, innebure förfång och skada för borgenårerna.
Häradsrätten meddelade utlag den 27 Oktober 1865: Enår Tryggdahl och Nils Nilsson, hvilka för sin fordran
s. 749 Sida 749 i årgången börjar här
ågde säkerhet genom inteckning uti Jakobssons fastigheter, icke gittat visa att panten eller inteckningen vore otillräcklig till gäldande af deras fordran, samt Tryggdahl och Nils Nilsson följaktligen saknade rått att efter 2, 3 och 4 §§ Konkurslagen den 18 September 1862 påyrka Jakobssons försättande i konkurstillstånd, blef ansökningen ogillad och Jakobsson tillerkänd ersättning för inställelsen med uppgifvet belopp.
Tryggdahl och Nils Nilsson besvärade sig i hofråtten öfver Skåne och Blekinge, hvarpå och sedan Jakobsson afgifvit förklaring, hofrätten genom utslag den 26 Februari 1866 yttrade: att emedan Tryggdahl, på grund af ofvananmärkta, uti Jakobssons numera ägande hemman 3/11:dels mantal N:o 7, 3/11:dels mantal N:o 12, 1/22:dels mantal N:o 15 och 5/22:dels mantal N:o 26 Osterslof intecknade skuldebref den 24 Juli 1858, hvilket Jakobsson vid inköp af samma hemman förbundit sig infria, hos honom ågde fordran af dels kapital 11,500 rdr, som ännu icke till betalning förfallit, och dels förfallen rånta å detta belopp, samt utmätning blifvit i berörde fastigheter verkställd för gåldande af annans fordran, och Jakobsson icke ens uppgifvit, ån mindre visat, att han ågde andra tillgångar ån intecknade hemmansdelarne; ty och som, med föranledande af hvad köpehandlingen den 15 Juni 1861 derom inneholle, det icke kunde antagas att Tryggdahl för sin ifrågavarande fordran hade företrädesrätt till betalning ur intecknade fastigheterna framför Skånska hypotheksföreningens fordran å 15,150 rdr eller prosten Böklins fordran å 20,750 rdr, samt omförmålda fastigheter, hvilka funnos värderade till endast 50,000 rdr, sålunda, vid det förhållande att inteckningen på grund af åberopade skuldebrefvet den 24 Juli 1858 för Tryggdahl och Nils Nilsson medförde lika rått till betalning af deras enligt samma skuldebref ägande fordringar å tillhopa 21,500 rdr, sannolikt icke lemnade tillgång till fullt gåldande af Tryggdahls meranåmnda tillgodohafvande hos Jakobsson; alltså pröfvade hofråtten, jemlikt 2, 3 §§ samt 5 § 2 mom. Konkurslagen den 18 September 1862, med upphåfvande af
s. 750 Sida 750 i årgången börjar här
häradsrättens utslag, råttvist att på Tryggdahls derom våckta yrkande förklara, det skulle Jakobssons egendom till konkurs aftrådas.
Jakobsson anförde underd. besvår hos Kongl. Maj:t.
Målet föredrogs den 9 Oktober 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Cramer, friherre Leuhupen och Wretman) funno skål icke vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens öfverklagade utslag.
Justitieråden Södergren, Adlercreuts och Rabe yttrade: att enår Tryggdahl ej i detta mål, emot Jakobssons bestridande, åstadkommit bevisning derom, att Jakobsson annorlunda ån med de intecknade fastigheterna vore för Tryggdahls ifrågavarande fordran ansvarig, pröfvade bemålde justitieråd skåligt att, med åndring af hofråttens utslag, fastställa håradsråttens beslut, så vidt derigenom Tryggdahls ansökning om klagandens försättande i konkurstillstånd bifvit ogillad.