Innehafvare (A) af jordlägenhet är genom laga kraftvunnet utslag förpligtad att densamma till hemmansägaren (B) afträda och förklarad berättigad att af B. före afträdet erhålla lösen. Äger B., sedan han utverkat sig en slik dom, att återkalla sitt lös-
21 september 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 752–756 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 752–756 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 21 September 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Magnus Andersson i Skumpagården Jung instämde till Kinnefjerdings håradsrått Anders Carlsson i Sven Jonsgården Hangelösa, med påstående, att Anders Carlsson, hvilken i en föregående råttegång emellan parterna, enligt utslag den 8 December 1855, af håradsråtten berättigats att efter gode måns vårdering till sig lösa en från hans hemman trefjerdedels mantal Sven Jonsgården Hangelôsa afsöndrad skogsmark, som af Magnus Andersson innehades, måtte ålåggas att till Magnus Andersson utgifva den af gode mån vid vårdering den 29 Juli 1864 bestämda lösen för marken nio tusen två hundra riksdaler jemte sex procent rånta derå från sistnämnda dag till dess betalning komme att ske, och Magnus Andersson förklaras berättigad att från lågenheten afflytta derå befintliga, Anders Carlsson icke tillhöriga hus och hågnader.
Anders Carlsson yrkade deremot i genståmning: att som han icke önskade begagna den genom omförmälda utslag honom tillerkända rättighet, Magnus Anderssons påstående måtte ogillas, och han förpligtas att för marken gifva så stor afgåld till stamhemmanet, som svarade mot markens vidd och beskaffenhet i förhållande till stamhemmanets ågor.
Uti ofvanberörda parterna emellan förut anhångiggjorda råttegång hade Anders Carlsson yrkat, att Magnus Andersson måtte ålåggas aftråda ifrågakomna lågenhet eller
s. 753 Sida 753 i årgången börjar här
ock deltaga i hemmanets utskylder samt ersatta, hvad Anders Carlsson i sådant afseende för den afsöndrade jorden betalt.
Genom utslag den 8 December 1855 förpligtade häradsrätten Magnus Andersson att, efter åtnjutande af laga fardag, råknad från utslagsdagen, till Anders Carlsson, såsom ågare af stamhemmanet, aftråda omstämda jorden med rättighet likväl att af Anders Carlsson före aftrådet derför erhålla skälig lösen; men enår Anders Carlsson ej förrän genom rättegången fordrat större afgåld ån den vid afsöndringen beståmda, kunde något derutöfver Anders Carlsson ej tillerkännas för långre tid ån från det stämningen i målet ågick, till dess jorden aftråddes. Lösen för jorden liksom den högre afgålden skulle, i brist af åsåmjande, bestämmas af tre gode mån, utsedde i vanlig ordning. Hus och hågnader ågde Magnus Andersson borttaga, om Anders Carlsson ej ville dem lösa.
Detta utslag vann laga kraft.
Den 29 Juli 1864 skedde i parternas nårvaro vårdering å lågenheten af gode mån, af hvilka parterna utsett hvar sin och desse den tredje. Enligt vårderingsinstrumentet gjorde Anders Carlsson vid värderingen ej annan invändning, ån att han ogillade den föreslagna grunden för ståndskogens vårdering. En annan och vida lägre grund iakttogs derefter af gode månnen, som bestämde lösningssumman till 9,200 rdr rmt. —
Häradsrätten utlåt sig i utslag den 29 Mars 1865: att emedan ofvannåmnda beslut, hvarigenom Anders Carlsson förklarats berättigad att emot lösen återvinna ifrågakomn a, Magnus Andersson tillhöriga skogsmark, icke tillika medförde förbindelse för den förre att utöfva den honom sålunda tillerkända råttighet, blef Magnus Anderssons hårom framstållda påstående ogilladt; i följd hvaraf och då Anders Carlsson afstått från berörda lösningsrätt, och beslutet derom således till all verkan förfallit, häradsrätten, jemlikt 9 § i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grun-
Tidskrift för Lagstiftn. ete. 3:dje årg. 48
s. 754 Sida 754 i årgången börjar här
derna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, pröfvade lagligt på det sått bifalla Anders Carlssons i målet instämda påstående, att Magnus Andersson förpligtades att för ofvannåmde mark framdeles erlägga årlig afgåld till stamhemmanet med belopp, som blefve beståmdt i den ordning åberopade lagrum stadgade.
Magnus Andersson vådjade till Götha hofrätt, som genom dom den 26 Januari 1866 fastställde häradsrättens utslag.
Samme part fullföljde underdånig talan.
Referenten, t. f. revisionssekreteraren Poignant föredrog saken den 1 September 1866 i Nedre revisionen samt upplåste följande skriftligt affattade yttrande: »Jag hemståller i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist fastställa hofråttens dom, i hvad angår Magnus Anderssons i denna sak instämda talan; men att, enår Magnus Andersson, som förklarat sig vilja den ifrågavarande jordlågenheten till stamhemmanet aftråda, vid sådant förhållande icke torde böra, emot sitt bestridande, förpligtas att till hemmansägaren gifva högre afgåld ån vid lågenhetens afsöndring blifvit beståmd, Kongl. Maj:t måtte, med åndring af domstolarnes beslut i denna del, finna Magnus Anderssons påstående om högre afgåld af lågenheten för nårvarande ej kunna bifallas».
T. f. revisionssekreteraren Lilienberg yttrade: »För mindel hemståller jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva råttvist att faststålla hofråttens dom, i hvad den afser den af Magnus Andersson instämda talan; men att deremot, enår frågan om skyldighet för Magnus Andersson att för den ifrågavarande lågenheten betala högre afgåld ån den, som funnes beståmd i det kontrakt, hvarigenom lågenheten blifvit afsöndrad, torde anses hafva varit föremål för bedömande i den tillförene af Anders Carlsson mot Magnus Andersson anhångiggjorda, af håradsråtten den 8 December 1855 afdömda råttegång och således icke bordf i denna sak pröfvas, domstolarnes beslut i denna del af saken måtte varda af Kongl. Maj:t undanröjde».
s. 755 Sida 755 i årgången börjar här
T. f. revisionssekreteraren, friherre Leuhusen instämde med t. f. revisionssekreteraren Lilienberg.
Saken föredrogs den 21 September 1866 inför Högsta Domstolen; och som häradsrätten genom dess den 8 December 1855 meddelade utslag, som vunnit laga kraft, ålagt Magnus Andersson att till Anders Carlsson aftråda ifrågavarande lågenhet, med rättighet för den förre att för lågenheten af Anders Carlsson före aftrådet erhålla lösen, samt Magnus Andersson desto hellre måste anses berättigad att påfordra verkställighet af hvad sålunda blifvit af håradsråtten föreskrifvet, som, ehuru Anders Carlsson numera förmält sig icke vilja begagna sig af den honom tillerkända lösningsrätt, Magnus Andersson derigenom icke kan anses hafva blifvit lagligen betryggad i rättigheten att den såsom olaglig förklarade afsöndringen framgent på de i upplåtelseafhandligen stadgade vilkor behålla, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Berg, Almqvist, Bolin och von Hofsten) råttvist, med upphåfvande af domstolarnes i denna sak meddelade beslut, förklara Anders Carlsson skyldig att, emot lägenhetens återbekommande, derför till Magnus Andersson utgifva lösen. Men då Anders Carlsson, hvilken icke uttryckligen åtnöjt sig med den af gode männen gjorda uppskattning af löseskillingens belopp, från hvars utgifvande han i målet yrkat befrielse, icke skåligen må betagas tillfälle att mot samma uppskattning framställa de anmärkningar, hvartill han tilläfventyrs må anse sig befogad; samt Anders Carlsson, hvilken genom förstnämnda utslag blifvit tillerkänd ersättning af Magnus Andersson för den å lågenheten belöpande andel af hemmanets utaf Anders Carlsson erlagde utskylder från ståmningsdagen i förra målet, till dess lågenheten aftrådes, måste anses berättigad att från löseskillingen afråkna denna ersättning, angående hvars belopp någon utredning i detta mål ej skett, blef målet i öfrigt af bemålde ledamöter visadt åter till häradsrätten, som uppå anmälan hade att detsamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.
s. 756 Sida 756 i årgången börjar här
Justitierådet Naumann yttrade: »Emedan genom häradsrättens af Magnus Andersson åberopade, i rättegång emellan parterna den 8 December 1855 meddelade utslag, Magnus Andersson, emot det han förpligtats att fardagen den 14 Mars 1857 till Anders Carlsson aftråda ifrågavarande jordlågenhet, förklarats berättigad att af Anders Carlsson före afträdet derför erhålla skålig lösen, samt berörde utslag, som, efter hvad ostridigt år, vunnit laga kraft, följaktligen, då annorlunda icke emellan parterna öfverenskommits, bör lånda dem å ömse sidor till efterrättelse, och Anders Carlsson ej ens uppgifvit, att Magnus Andersson undandragit sig att utslagets innehåll, i hvad på honom ankommer, fullgöra; ty och som, efter det lösen för lågenheten blifvit af godemån, utsedde i den ordning, håradsråttens nyssnämnda utslag föreskrifver, beståmd till nio tusen två hundra riksdaler, Anders Carlsson icke, såvidt handlingarna utmårka, mot den af gode männen gjorda vårdering framstållt någon anmärkning; alltså pröfvar jag råttvist, med upphåfvande af domstolarnes öfverklagade beslut, ålågga Anders Carlsson att sist den 14 nästkommande Mars, emot det han får tilltråda ifrågavarande lågenhet, till Magnus Andersson erlågga i lösen derför nio tusen två hundra riksdaler; och skall håradsråttens förstberörda utslag jemvål rörande afgåld å lågenheten och borttagande af derå befintliga hus och hågnader, meo voto, gålla till efterråttelse för parterna».
Justitierådet Nabe biföll hvad föredraganden i underdånighet hemställt.
Kongl. Maj:ts dom år utfårdad den 11 Oktober 1866.