Naumanns tidskrift 1866 s. 757

Privatbank-aktiebref, ställda till viss man A., öfverlemnas af B. såsom hypothek åt C., jemte en handling, innehållande att A. öfverlåtit aktierna på B. Denna öfverlåtelsehandling befinnes vara falsk. 4. yrkar det C. måtte tillförbindas att till honom, såsom rätte ägaren, aktiebrefven återlemna. Kan C. lagligen åläggas ett slikt utlemnande utan lösen ! Doms fullgörande såsom vilkor för rättigheten att saken i underdånighet fullfölja hos Kongl. Maj:t.

Löjtnanten Johan Wilhelm Lallerstedt instämde till Stockholms rådstufvurått fabrikören Jacques Lamm med påstående: att enär Lamm, vid bevakning i löjtnanten Lallerstedts aflidne broder grosshandlanden Gustaf Lallerstedts konkurs af fordran, enligt en af den sistnämnde till stadsmåklaren W. A. F. Ekengren eller ordres den 11 Augusti 1863 utgifven skuldförbindelse å 6,000 rdr rmt med rånta, uppgifvit sig innehafva såsom säkerhet för samma fordran, på grund af skriftligt medgifvande af löjtnanten Lallerstedt, femton på löjtnanten Lallerstedt stållda lottbref i Wadstena enskilda, bank, men löjtnanten Lallerstedt icke utfärdat sådant medgifvande eller bemyndigat sin broder i lifstiden att anvånda omförmålda lottbref, Lamm måtte förpligtas att desamma utan ersättning till löjtnanten Lallerstedt återlemna.

Genom dom den 6 Mars 1865 yttrade rådstufvurätten: att emedan löjtnanten Lallerstedt bestridt, att han utfärdat eller låtit utfärda eller underskrifvit den med hans namn försedda handling, som grosshandlanden Lallerstedt i lifstiden, vid belåning år 1863 af en utaf honom utfärdad skuldförbindelse å 6,000 rdr rmt, aflemnat till Lamm, och enligt innehållet af hvilken handling löjtnanten Lallerstedt skulle af honom tillhöriga aktier i Wadstena enskilda bank,

s. 758 Sida 758 i årgången börjar härKopiera citering

lydande hvardera å 400 rdr rmt, öfverlåtit på sin broder Gustaf Lallerstedt femton stycken, hvilka Lamm fått såsom hypothek mottaga; ty och som stilen i denna öfverlåtelsehandling och underskriften å densamma befunnos vara våsendtligen olika med löjtnanten Lallerstedts vanliga stil och namnteckning, och någon bevisning om handlingens åkthet ej blifvit förebragt, samt ej heller visadt vore, att löjtnanten Lallerstedt godkånt den af grosshandlanden Lallerstedt vidtagna åtgården med aktiernas hypothicering, och den omständigheten, att löjtnanten Lallerstedt sedermera fått af sin broder till sig öfversånd och behållit en af denne utfärdad revers å aktiernas vårde motsvarande belopp, så mycket mindre kunde anses utgöra bevis derom att han frånsagt sig åganderåtten till desamma, som han enligt sitt påstående, hvilket vunne stöd af hvad kammarherren friherre Thure Cederström i målet berättat, icke i annat afseende emottagit dessa reverser, ån såsom ersättning för andra sina fordringar hos grosshandlanden Lallerstedt; alltså och då i följd deraf ansåges ådagalagdt, att Lamm utan råtte ågarens vetskap och begifvande blifvit innehafvare af omförmålda aktiebref, ålades Lamm att till löjtnanten Lallerstedt utan lösen utlemna samma aktiebref.

Svea hofrätt, hvarest Lamm efter vad fullföljde talan, fastställde i dom d. 18 Januari 1866 rådstufvuråttens utslag.

Lamm sökte i underdånighet åndring, hvarförutan löjtnanten Lallerstedt i sårskild skrift klagade deröfver, att hofråtten, som, i anledning af Lamms anmålda missnöje emot hofråttens dom, i revisionsutslag den 24 Januari 1866 föreskrifvit hvad Lamm hade att iakttaga för att få hemstålla hofråttens dom Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, icke deri ålagt Lamm att hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande eller i taka hånder nedsåtta omförmålde femton aktiebref.

Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Poignant och friherre Leuhusen) yttrade i underdånigt betånkande den 8 September 1866: Som genom hofråttens dom fabrikören Lamm förpligtats att ifrågavarande femton aktiebref utan

s. 759 Sida 759 i årgången börjar härKopiera citering

lösen till löjtnanten Lallerstedt utlemna; alltså och emedan det, hvarom sålunda blifvit dömdt, icke syntes vara sådant, att genom domens fullgörande åndringssökandet blefve onyttigt; men hofråtten genom öfverklagade revisionsutslaget icke, på sått, jemlikt 30 kap. 5 § Rättegångsbalken, ske bordt, såsom vilkor för rättigheten att saken i underdånighet fullfölja, förelagt Lamm att domen i berörde hånseende fullgöra, ty hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte finna skåligt undanrödja det af hofråtten meddelade revisionsutslag och hånvisa Lamm att, derest han ville hafva sin talan emot hofråttens dom förvarad, inom en månad anmäla sig hos hofråtten, som torde hafva att meddela förnyad föreskrift om hvad Lamm ålåge att iakttaga, innan åndringssökandet finge hos Kongl. Maj:t fullföljas, åfvensom utsåtta ny tid för fullgörande af berörde föreskrift samt vidare med saken lagligen förfara.

För den händelse att den af löjtnanten Lallerstedt öfver revisionsutslaget förda klagan icke vunne nådigt afseende, och saken således komme under Kongl. Maj:ts pröfning, så, enår upplyst blifvit, att sedan löjtnanten Lallerstedt hos annan person pantsatt och denne till grosshandlanden Lallerstedt utlemnat ifrågavarande femton lottbref i Wadstena enskilda bank, grosshandlanden Lallerstedt öfverlemnat desamma till stadsmäklaren Ekengren såsom pant för omförmålde, af grosshandlanden Lallerstedt den 11 Augusti 1863 till Ekengren eller ordres utfårdade skuldförbindelse, hvarefter Lamm kommit i besittning af nyssnämnde förbindelse jemte derför pantsatte lottbrefven ; ty och då något förhållande icke blifvit i målet ådagalagdt, på grund hvaraf torde kunna antagas, att Lamm annorledes ån i god tro kommit i besittning af berörde lottbref, hemstålldes i underdånighet, att Kongl. Maj:t, jemlikt grunderna i 10 kap. Handelsbalken, måtte pröfva råttvist att, med åndring af domstolarnes beslut, ogilla löjtnanten Lallerstedts inståmda talan.

Revisionssekreteraren Svedelius instämde i nedre revisionens betånkande utom att, hvad angick den af löjtnanten

s. 760 Sida 760 i årgången börjar härKopiera citering

Lallerstedt förda klagan öfver hofråttens revisionsutslag, revisionssekreteraren Svedelius i underdånighet hemstållde, att Kongl. Maj:t måtte finna skål icke vara anfôrdt, som i samma beslut kunde verka åndring.

Målet föredrogs den 21 September 1866 inför Högsta Domstolen (i nårvaro af justitieråden Qvensel, Berg, Almqvist, Naumann, Bolin, von Hofsten och Rabe), dervid justitieråden Berg och Naumann ansågo löjtnanten Lallerstedts underdåniga besvår böra med vederbörande i vanlig ordning kommuniceras; men Högsta Domstolens öfriga ledamöter funno hinder icke möta för målets afgörande i denna del.

Vid i följd håraf företagen prôfning funno Högsta Domstolens flesta ledamöter skål icke vara anfôrdt, som i hofråttens revisionsutslag kunde verka ändring; i hvilken mening justitierådet Berg inståmde, enår ej tillförlitligt utredt vore, att ifrågavarande handlingar numera af Lamm innehades.

Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underdåniga betånkande i denna fråga.

Beträffande sjelfva saken pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter råttvist faststålla domstolarnes beslut.

Justitierådet Almqvist anförde: »Lagens stadgande i 49 kapitlet 2 § Missgerningsbalken i fråga om gods, som blifvit ågaren olofligen frånhåndt, att den innehafvare af sådant gods, hvilken kan visa sig hafva det redligen köpt, skall vara saklös, vinner i lagskipningen, såsom jag tror, allmånt den tillämpning, att den i god tro varande köparen icke år pligtig att annorlunda ån emot lösen återställa godset. I öfverensståmmelse hårmed och på ej mindre giltig grund synes det i 11 kapitlet 4 § Handelsbalken, betråffande gods, som någon, hvilken fått det till låns, säljer, pantsätter eller bortgifver, förekommande stadgande, att, om svek finnes hos den, som köpte, i pant tog eller gåfvan fick, han skall gifva det åter till ågaren utan lösen, klart leda till den slutsats, att, derest han åter var i god tro, sådant återställande utan lösen honom icke åligger.

s. 761 Sida 761 i årgången börjar härKopiera citering

Om det således i förevarande sak ån antages, att löjtnanten Lallerstedt icke utfärdat den vid pantsåttningen aflemnade skriftliga öfverlåtelse af ifrågavarande aktiebref, hvilket naturligtvis icke åger större betydelse ån om någon dylik öfverlåtelse aldrig hade varit företedd; och ehvad samma aktiebref anses hafva blifvit ågaren olofligen frånhånde eller varit af honom lemnade till låns åt grosshandlanden Lallerstedt, kan löjtnanten Lallerstedt efter min åsigt icke vara berättigad att, såsom han i stämningen yrkat, utan ersättning återbekomma aktiebrefven af Lamm, med mindre det vore styrkt, att denne, då han mottog aktiebrefven såsom pant för den lemnade penningeförstråckningen, ej var i god tro. Men någon anledning dertill har icke förekommit, ån mindre har det blifvit styrkt; och blott i motsatt fall eller om svek hos pantinnehafvaren vore ådagalagdt, kan jag, enligt hvad ofvan år yttradt, anse honom skyldig att lemna panten ifrån sig utan lösen. Den fordran att långifvaren skall, innan förstråckning emot lös pant utlemnas, i hvarje fall göra sig förvissad om och beredd att styrka, att den, som har godset i handom och bjuder det såsom pant, kommit deraf på lagligt sått i besittning, en sådan fordran, — hvilken, om den godkåndes, skulle innebåra ett svårt hämmande band på den allmånna kreditrörelsen, för hvilken losa hypothek utgöra det lifligast begagnade medlet, — anser jag ej vara af lagen uppstålld.

För min del bifaller jag alltså nedre revisionens i saken afgifna betånkande».

Justitierådet Naumann yttrade: »Emedan ifrågavarande aktiebref, utfårdade å lotter i Wadstena enskilda bank, hvilka, enligt stadgandet i 7 § 1 mom. af Kongl. Brefvet den 25 September 1856 angående oktroj för samma bank, icke få på annan öfverlåtas, utan att bolaget dertill samtycker, åro stållda till löjtnanten Wilhelm Lallerstedt, men ej till hans ordres, och alltså blotta innehafvandet af dessa aktiebref icke beråttigat grosshandlanden Gustaf Lallerstedt att dem pantsåtta, lika litet som denna omständighet kunnat utgöra tillräcklig grund för fabrikören Lamm att anse be-

s. 762 Sida 762 i årgången börjar härKopiera citering

målde grosshandlare vara aktiebrefvens ågare, samt vid sådant förhållande det berott af Lamm, innan han panten emottog, att på egen risk pröfva råtta beskaffenheten af den fôregifna öfverlåtelse-handlingen, instämmer jag i det slut, hvari Högsta Domstolens flesta ledamöter stannat».

Justitierådet Bolin biföll det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 11 Oktober 1866.

Anm. Vi torde återkomma till detta åmne.