Påstående af hastru att återfå hemman, som hon före äktenskapet förvärfvat, men hvilket blifvit såldt till betäckande af gäld, för hvilken mannen, efter hennes förmenande, ensam bordt ansvara.
8 november 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1866, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 762–764 i årgången 1866. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 133 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tredje årgången, 1866 i litteraturen — s. 762–764 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 8 November 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
(Giftermålsbalkens 11 kap.)
Uti stämning till Willands håradsrått å åboen Nils Persson yrkade förre åboen Måns Erikssons hustru Ingar Nilsdotter i Horna: att som hennes före åktenskapet förvårfvade kronoskatte rusthållshemman 1/s:dels mantal N:o 16 Horna blifvit å utmåtningsauktion d. 13 Juli 1857 försåldt till betäckande af gåld, som hennes man utan hennes vetskap sig åsamkat, det måtte, enår Ingar Nilsdotter hvarken varit ståmd eller lagsökt för någon gåld samt icke heller gifvit bifall till hemmanets pantsåttning eller försåljning, Nils Persson, såsom innehafvare af berörde hemman, varda ålagdt att genast till Ingar Nilsdotter aftråda hemmanet samt derjemte gifva skälig ersättning för den tid Ingar Nilsdotter varit i mistning af hemmanet och intill dess hon deraf komme i besittning.
s. 763 Sida 763 i årgången börjar här
Af vid råtten företedde handlingar inhemtades, att Erik Persson och hans hustru Elna Persdotter den 5 Oktober 1839 till deras son Måns Eriksson försålt 3/8:dels mantal af hemmanet N:o 16 Horna emot 2,222 rdr 10 sk. 8 r:st. banko och förbindelse att utgöra undantag enligt sårskildt kontrakt; att Måns Eriksson den 16 Maj 1840 emot bestämd köpeskilling till Ingar Nilsdotter, såsom hans tillämnade hustru, försålt 1/g:dels mantal af nämnde hemman; att håradsråtten den 12 November 1845 fastställt inteckning i förberörde 3/8:dels mantal till säkerhet för de af Måns Eriksson uti afhandling den 25 September 1839 till sina föräldrar utfästa undantag sförmåner ; att Willands håradsrått genom två särskilda utslag den 25 April 1856 ålagt Måns Eriksson att till sin fader utgifva oguldna undantagsförmåner för åren 1853, 1854 och 1855; att, till verkställighet af berörde utslag samt för godtgörande af andra Måns Erikssons skulder, vederbörande exsekutor den 7 Juni 1856 tagit i måt hemmanet 3/s:dels mantal N:o 16 Horna; att sedan exsekutiv auktion blifvit utlyst å hemmanet, men Måns Eriksson sökt, att auktionsåtgården måtte instållas, landshôfdinge-embetet i Chris ti anstads lån medelst resolution den 7 Juli 1857 lemnat ansökningen derom utan afseende, hvilken resolution af hofråtten öfver Skåne och Blekinge i utslag den 7 påföljande Augusti gillats; att å utmåtningsauktion den 13 Juli 1857 hemmanet blifvit för 7,333 rdr 16 sk. bko inropadt af vice håradshöfdingen B. O. Claeson, som nåstföljande dag öfverlåtit köpet på Nils Persson; och att Måns Eriksson anfört besvår emot auktionsåtgården, hvilken dock blifvit af landshôfdinge-embetet genom utslag den 8 September 1857 faststålld.
Häradsrätten dömde i saken den 12 December 1864: Enår beslutet om den exsekutiva auktion, hvarigenom 3/8:dels mantal N:o 16 Horna blifvit den 13 Juli 1857 försåldt till betalning af Måns Erikssons skulder, vore laga kraftvunnet, fann håradsråtten sig icke kunna fåsta afseende å hvad Ingar Nilsdotter anfört för att få den skedda försäljningen
s. 764 Sida 764 i årgången börjar här
af fastigheten och densammas öfverlåtande till Nils Persson for ogiltige förklarade, utan blef karomålet ogilladt.
Ingar Nilsdotter vädjade under hofråtten ôfver Skåne och Blekinge samt yrkade, att då hon ej fått del af hvarken utmåtningsinstrumentet eller auktionsprotokollet, och utmåtningsauktionen följaktligen icke emot henne vunnit laga kraft, håradsråttens utslag måtte upphåfvas och kåromålet varda bifallet.
Hofrätten (i dom den 1 December 1865) fann skål icke hafva förekommit ledande till åndring i håradsråttens utslag, hvilket alltså faststålldes.
I anledning af Ingar Nilsdotters fullföljda underd. åndringssökande, hemstållde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Hernmarck) i underd. betänkande den 15 September 1866, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofråttens dom; och vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Berg, Carleson, Naumann, Bolin, von Hofsten och Rabe) den 27 i samma månad fattades följande beslut: »att som den ifrågavarande fastigheten blifvit utmått för undantagsförmåner, hvilka vidhäftat densamma, då den af Ingar Nilsdotter inköptes, och till säkerhet hvarför inteckning sedermera enligt författningarne skett, pröfvade Högsta Domstolen råttvist faststålla det slut, hvari hofråtten stannat».
Kongl. Maj:ts dom år utgifven den 8 November 1866.