Ytterligare exempel på försök att eludera förordningen angående utskänkning af starka drycker. Klubbsällskap.
17 oktober 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 135–138 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 135–138 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 17 Oktober 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jfr. årg. 1866, sid. 712 o. f.
Poliskommissarien R. G. Wittboldt tilltalade vid poliskammaren i Göteborg Augusta Lundbom för det hon skulle under tiden från och med April månad 1865 till den 7 December samma år, jemvål å helgedagar, uti så kallade Neptuni-klubbens rum olofligen försålt spritdrycker.
s. 136 Sida 136 i årgången börjar här
Augusta Lundbom vidgick, att hon till sällskapet Neptuniklubbens ledamöter åfven å helgedagar utskänkt spritvaror, som blifvit inköpte af sällskapets direktion, med hvilken hon ingått kontrakt rörande serveringen. Hon skulle till någon af direktörerna lemna liqvid för de spritvaror, hon emottog, men fick för egen råkning och såsom godtgörelse för besvåret med serveringen behålla den förtjenst, som vid utskånkningen kunde uppstå.
Poliskammaren yttrade i utslag den 14 December 1865: att som Augusta Lundbom, utan att ens förebåra, ån mindre visa, att hon förvårfvat sig rättighet till utskånkning af spritdrycker, erkänt, det hon ifrågavarande tid hos sällskapet Neptuniklubben verkstållt sådan utskånkning åfvensom att vinsten deraf tillfallit/ henne såsom ersättning för besvåret dermed; alltså, utan afseende å Augusta Lundboms anmärkning att utskånkningen skett på grund af kontrakt med sållskapets styrelse, dömdes hon, jemlikt 41 § i Kongl. Förordningen den 18 December 1863, angående vilkoren för försäljning af brånvin och andra spritdrycker, jemförd med 4 § i 7 kap. Strafflagen, att för första gången jemvål å helgedag verkställd oloflig utskånkning af sådana drycker böta 45 rdr och i utskånkningsafgift erlågga 80 rdr.
Håröfver klagade Augusta Lundbom i Götha hofrått och anförde: En klubb vore ej att betrakta annorledes ån som ett enskildt hushåll (?), och huru derinom serveringen af mat och drycker ombesörjdes, kunde ej blifva föremål för åtal 1). Hår vore förhållandet att, om å försäljningen förlust uppstod, denna komme att drabba sällskapet. Augusta
’) Huru månget »enskildt hushåll», i hvilken samhällsklass som helst, får ej lida i ekonomiskt och måhända förnämligast i moraliskt afseende deraf, att husfadern esomoftast besöker det utskänkningsställe, som kallas klubb, detta må då hafva femtio eller tusen kunder, hvilka antecknat sig som medlemmar, eller hafva efter en mera eller mindre illslug method anordnat inköpen af spirituosa, betalningen eller lönevilkoren till utskänkerskan, allt utan afseende på statens i gällande lag grundade rätt till utskänkningsskatten ?
Red. anm.
s. 137 Sida 137 i årgången börjar här
Lundbom hade så mycket mera varit förvissad, att hon genom ifrågavarande försäljning icke begått någon lagöfvertrådelse, som ordningsmaktens officiella väktare, både af högre och lågre grader, deltagit i sållskapet, samt klubbens reglemente redan i Oktober 1861 varit uppvist i poliskammaren, utan att någon anmärkning förr ån nu försports. Enligt reglementet hade sällskapets direktion att tillse, det vanliga dryckesvaror tillhandahöllos af god beskaffenhet och mot en afgift, tillräcklig att skydda sållskapet mot förlust. Hon hade sålunda endast att ombesörja serveringen och upptaga betalning för hvad hvarje sällskapets medlem förtårde af dess varor. På sådan grund yrkades befrielse från åtalet.
Hofrätten meddelade utslag den 5 Februari 1866 och fastställde poliskammarens beslut.
Augusta Lundbom sökte hos Kongl. Maj:t i underd. åndring, under åberopande af hvad i hofråtten anförts; och då målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 17 Oktober 1866, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Cramér, friherre Leuhusen, Adlercreutz och Habe) skål icke vara anfördt, som i hofråttens öfverklagade utslag kunde verka åndring.
Justitieråden Södergren och Almqvist voro härifrån skiljaktige och yttrade, att justitieråden ansågo annat förhållande icke vara i målet utredt, ån att sållskapet Neptuni-klubben genom sin direktion till egen förbrukning vid sällskapets sammankomster inköpt spirituösa drycker och låtit denna förbrukning och deltagandet uti inköpskostnaden på det sått ordnas, att hvarje sällskapets ledamot, i den mån han af Augusta Lundbom, hvilken ombesörjde uppassningen hos sållskapet, åskade och emottog sådana varor, erlade visst penningebelopp med det tillågg, som skulle utgöra hennes aflöning för uppassningen; hvarefter Augusta Lundbom borde till direktionen redovisa det sålunda från sällskapets ledamöter uppburna bidrag till inköpskostnadens betåckande; och då, vid det förhållande, att icke någon utredning förekommit derom, att Augusta Lundbom till någon, som icke
s. 138 Sida 138 i årgången börjar här
var sällskapets medlem, emot betalning utlemnat starka drycker, hennes så beskaffade åtgärder, enligt justitierådens tanka, icke voro att anse såsom öfvertrådelse af de i ôfverklagade besluten åberopade lagrum, funno bemålde justitieråd för sin del skåligt, med åndring af samma beslut, Augusta Lundbom från åtalet befria.