Idkande af bränvinsutskänknings-rörelse, under påstående att det skett »för annans räkning».
9 oktober 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 21–23 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 21–23 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 9 Oktober 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Stadsfiskalen O. Silfversparre yrkade vid öfverståthållare-embetet för polisårenden å tjenstens vågnar ansvar å hustrun Emma Torpenberg för det hon skulle från den 1 April 1865, så vål å söckne- som helgedagar, uti kållarevåningen i huset N:o 25 vid Stora Nygatan i Stockholm utan vederbörligt tillstånd idkat brånvinsutskånkning.
Hustru Torpenberg bestridde åtalet. Hon hade från d. 1 April 1864 varit anställd i tjenst hos Mathilda Carolina Ahlbom, som idkade schweitzerirörelse i samma hus och förhyrt jemvål källarvåningen, der utskånkning verkstålts för Ahlboms räkning på det sått, att hustru Torpenberg, sedan hon med influtna penningar liqviderat de varor, som på Ahlboms reqvisition blifvit lemnade, till Ahlbom redovisade vinsten af rörelsen.- För sitt biträde erhöll hon fri kost och 15 riksdaler i månaden. :
Rörande tiden för redovisningen uppgaf hustru Torpenberg, ån att den skedde hvarje halfår och ån att Ahlbom, så ofta hon behöfde penningar, lyftade de influtna medlen. Hon åberopade derjemte ett af Ahlbom den 1 April 1865 utgifvet bevis af innehåll, att Ahlbom antog hustru Torpenberg såsom bitråde att till den 1 Oktober samma år för Ahlboms räkning sköta utskänkningsrörelsen i källarvåningen, emot vilkor, som voro muntligen öfverenskomne, hvarvid dock hustru Torpenberg ålåge att kontant betala alla varor, hon till försäljning emottoge, och att för rörelsen redovisa vid halfårets slut.
Såsom vittnen hördes dels bryggaren Bille, som intygade: att han på Ahlboms rekommendation till hustru
s. 22 Sida 22 i årgången börjar här
Torpenberg lemnat brånvin, som af denna sistnämnda betalats, och dels Ahlbom, hvilken förmälde: Hon hade till den 1 April 1865 begagnat hustru Torpenberg såsom biträde vid ifrågavarande utskånkningsrörelse, med skyldighet för hustru Torpenberg att redovisa hela vinsten. Men då hon funnit omöjligt att åstadkomma nödig kontroll, hade nämnde dag den öfverenskommelse träffats, att hustru Torpenberg skulle, för begagnande af Ahlboms utskånkningsråttighet i källaren, betala 37 riksdaler i veckan och sjelf liqvidera alla varor. Hustru Torpenberg hade derefter idkat utskånkningen, utan att Ahlbom haft något dermed att skaffa; dock hade hustru Torpenberg från nämnde tid varit mantalsskrifven hos Ahlbom och städslad såsom hennes tjenare.
Muraren Torpenberg, hvilken uppträdde såsom hustruns ombud, sade sig ej vilja bestrida hvarken Ahlboms vittnesmål eller att hustrun både sökne- och helgedagar utskånkt brånvin; men ansåg att, då hustru Torpenberg varit i Ahlboms tjenst, rörelsen ock drifvits för Ahlboms räkning.
Stadsfiskalen Silfversparre deremot fann det vara uppenbart, att hustru Torpenberg för egen räkning haft utskånkningen, hvadan han å henne yrkade ansvar.
Öfverståthållare-embetet meddelade utslag den 29 September 1865: Emedan genom i målet afhörda M. C. Ahlboms vittnesmål, hvars riktighet lemnats obestridd, samt hvad i öfrigt förekommit, vore ådagalagdt, att hustru Torpenberg från den 1 April 1865 å ofvanomförmålda ställe, jemvål å sön- och helgedagar, för egen räkning drifvit brånvinsutskånkningsrörelse, dertill hon icke visat sig hafva i behörig ordning förvårfvat rättighet, dömdes hon, jemlikt 41 § i Kongl. Förordningen den 18 December 1863, att för berörde förseelse böta 30 riksdaler samt utgifva stadgad afgift med 80 riksdaler.
Svea hofrätt, der hustru Torpenberg besvärade sig, förklarade, i utslag den 7 November 1865, skäl ej vara anfördt, som till ändring i öfverklagade utslaget kunde föranleda.
s. 23 Sida 23 i årgången börjar här
Hustru Torpenberg sökte hos Kongl. Maj:t i underdånighet åndring och anförde: Schweitzeriförestånderskan Ahlboms vittnesmål vore ej sanningsenligt; men det af henne utgifna skriftliga beviset innefattade öfverenskommelsen dem emellan. Derföre om någon olaglighet blifvit begången, borde Ahlbom, hvars tjenstehjon hustru Torpenberg vore, stånda ansvaret.
Uti underdånig förklaring förmälde stadsfiskalen Silfversparre, att af Ahlboms vittnesmål framginge, att det af henne utgifna stådselbevis tillkommit endast för att skydda hustru Torpenberg mot åtal. Han yrkade derföre faststålleise af hofråttens utslag.
Målet föredrogs den 9 Oktober 1866 inför Högsta Domstolen; och som upplyst vore, att hustru Torpenberg under den tid, åtalet afsåge, varit anställd i tjenst hos Mathilda Carolina Ahlbom, samt vid berörde förhållande hvad i målet förekommit icke kunde anses vederlägga hustru Torpenbergs uppgift att hon endast bitrådt Ahlbom vid utöfningen af den utskånkningsrörelse, som Ahlbom, efter hvad ostridigt vore, varit beråttigad att i huset N:o 25 vid Stora Nygatan bedrifva, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Cramer, Wretman, och Rabe) skäligt att, med åndring af hofråttens och öfverståthållareembetets beslut, hustru Torpenberg från åtalet befria. :
Justitieråden Iggeström, friherre Leuhusen och Adlercreutz funno skål icke vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens öfverklagade utslag.