Bränvins utdelning vid auktion till dem, som gjorde inrop.
15 november 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 277–278 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 277–278 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 15 November 1866». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Malungs tingslags håradsrått påstod landthandlanden Gustaf Anton Hedman ansvar å förre lånsmannen J. E. Tillander, för det denne skulle vid en af honom förråttad auktion den 9 och 10 Maj 1864 genom utskånkning afyttrat brånvin. -
Genom utslag den 16 Maj 1865 yttrade häradsrätten att enår Tillander, hvilken förnekat, att han, på sått angifvet vore, sig förbrutit, icke blifvit derom öfvertygad, samt Tillanders förfarande att vid ifrågakomna auktion utan betalning utdela brånvin icke, enligt lag, kunde till ansvar föranleda, Hedmans i målet förda talan ogillades.
Svea hofrätt, hvarest Tillander sig besvårade, fann i utslag den 18 Januari 1865 ej skål att uti håradsråttens utslag göra åndring.
Målet föredrogs den 15 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, Almqvist, Bolin och Rabe) funno skål icke vara anfördt, som kunde verka åndring i hofråttens utslag.
Justitieråden friherre Leuhusen och Adlercreutz förenade sig om följande yttrande: »Emedan upplyst år, att under
s. 278 Sida 278 i årgången börjar här
den efter Nisses Lars Ersson i Rågsveden den 9 och 10 Maj 1864 förrättade auktion, hvarvid Tillander tjenstgjort såsom utropare, brånvin supvis utdelats till dem, som gjort inrop, derom jemvål en och annan bland inroparne blifvit af Tillander underrättad, åfvensom han sjelf understundom brånvinet iskänkt; ty och då den sålunda skedda utdelningen af brånvin uppenbarligen haft för åndamål att åstadkomma liflighet i auktionen och stegring i priserna, hvarigenom åfven betalning för sjelfva brånvinet erhållits, samt dessutom genom hvad Tillander medgifvit och hörda vittnen beråttat, efter bemålde justitieråds åsigt, borde för utredt antagas, att Tillander till försåljning utropat ett bleckmått, deri brånvin varit häldt, funno justitieråden skåligt, med åndring af hofråttens utslag, i förmågo af Kongl. Förordningen den 18 December 1863, fålla Tillander för första resan oloflig brånvinsutskånkning att böta tjugo riksdaler samt erlågga utskånkningsafgift med fyratio riksdàler, af hvilken afgift, jemte böterna, två tredjedelar skulle tillfalla åklagaren och en tredjedel den sockens fattigkassa, der förbrytelsen blifvit begången.