På grund af löpande skuldebref å tvåtusen rdr, med påskrift om dess »inlösande, för utfärdarens räkning, med blott 150 rdr», lagsökes en å detsamma tecknad löftesmän med anspråk på hela skuldebeloppets utbekommande.
6 mars 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 378–382 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 378–382 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 Mars 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Garfvaren B. A. Bergman utfärdade till länsmannen A. Gillberg en så lydande revers:
»Till herr kronolänsmannen A. Gillberg eller ordres betalar undertecknad om sex månader en summa penningar stor 2,000 rdr rmt, med åtta procent ränta tills betalning sker. Kontant valuta är bekommen, som härmed erkännes och reverseras af: Nyköping den 18 April 1865.
B. A. Bergman.
Säger 2,000 rdr rmt med 8 procent ränta». A denna revers var dessutom tecknadt: »För ofvanstående penningesumma, såväl kapital som ränta, gå vi undertecknade, en för alla och alla för en, i full proprie borgen såsom för egen skuld, försäkras, dag som ofvan.
C. E. Eriksson. E. Sundström. A. G. Broberg.
Inlöst genom herr A. Lundgren för herr B. A. Bergmans räkning med 150 rdr rmt. Hammarby den 13 Maj 1865. Ad. Gillberg».
Gästgifvaren A. Lundgren instämde till 1866 års vinterting med Jönåkers härad nämndemannen Carl Erik Eriksson, med påstående om åläggande för honom på grund af hans borgen å nämnde skuldsedel att infria densamma.
Eriksson genmälde, att han, jemte Sundström och Broberg, ingått ifrågavarande borgen å reversen, som Bergman mottagit med tillkännagifvande, att han hade för afsigt att derå söka lån i någon af bankerna i Nyköping, men att Bergman emellertid, emot pant af reversen, erhållit ett tillfälligt lån af Gillberg stort 150 rdr rmt; att, efter det Lund-
s. 379 Sida 379 i årgången börjar här
gren på Bergmans begäran lofvat försträcka honom 150 rdr till infriande af reversen, hvilken derefter skulle begagnas till erhållande af ett större lån, Lundgren och Bergman tillsamman besökt Gillberg, hvarest Lundgren inlöst reversen medelst en af Lundgren öfverlemnad, af bryggaren Lindeberg utfärdad revers å 150 rdr, men att Lundgren, oaktadt Bergmans protester, behållit den inlösta reversen, under tillkännagifvande, att han ansåge sig hafva rätt qvarhålla den såsom säkerhet för förskjutna beloppet och andra fordringar hos Bergman; att på begäran af Bergman och hans löftesmän två poliskonstaplar tre dagar derefter afrest till Lundgrens bostad för att affordra honom reversen, emot erbjudande af 150 rdr och 1 rdr ränta.
Lundgren erinrade, att han ingått borgen för två särskilda af Bergman utgifna reverser å tillhopa 2,045 rdr 75 öre. Då Lundgren kräfdes för dessa, besökte han Bergman och yrkade, att denne sjelf skulle infria skuldsedlarne, dertill Bergman svarade, att han icke hade några penningar, men en revers å 2,000 rdr, hypothicerad hos Gillberg för 150 rdr, den Bergman skulle lemna Lundgren såsom säkerhet för hvad han kunde i följd af sina borgensförbindelser komma att utgifva, derest Lundgren först ville försträcka nämnde 150 rdr. Sedan Lundgren fått låna 150 rdr på det sätt, att bryggaren Lindeberg sjelf utgifvit revers å sagde belopp, hade Lundgren med denna revers inlöst den hos Gillberg pantsatta reversen, hvilken Lundgren derefter med Bergmans begifvande behållit såsom säkerhet för sina borgensförbindelser.
Eriksson bestred sanningsenligheten af Lundgrens uppgifter och yrkade, att honom måtte åläggas återlemna reversen mot erhållande af redan erbjudne 150 rdr rmt.
Bergman hade redan vid rättegångens början från riket afvikit.
I målet hörde vittnen berättade:
De två här ofvan omförmälda poliskonstaplarne, som efter Erikssons uppgift skulle hafva affordrat Lundgren ifrågavarande revers: att de den 15 Maj 1865 efter upp-
s. 380 Sida 380 i årgången börjar här
drag begifvit sig till Lundgren, som på fråga medgifvit, att han af Gillberg, mot erläggande af 150 rdr, erhållit och ännu innehade reversen, den han vägrat att emot erbjudne 150 rdr återlemna, enär Lundgren ingått borgen för åtskillig Bergmans skuld och således ansåge sig berättigad behålla reversen såsom hypothek för dessa borgensförbindelser.
Länsmannen Gillberg: att vittnet den 13 Maj 1865, på väg till Nyköping, mött Lundgren och Bergman, som tillkännagifvit, att de ämnade sig till Gillberg i afsigt, som Bergman uppgaf, att inlösa ifrågavarande hos Gillberg för lånfångne 150 rdr pantsatte revers å 2,000 rdr; att Gillberg, som hade reversen på sig, tagit fram den, hvarefter och sedan Bergman anmodat Lundgren att erlägga beloppet, reversen utbytts mot en af Lundgren framlemnad, af bryggaren Lindeberg utgifven revers å 150 rdr; samt att vittnet, som icke hört något yttrande fällas af Bergman, häntydande derpå, att reversen öfverlåtits till Lundgren såsom säkerhet för andra fordringar, någon tid derefter sammanträffat med Lundgren i Nyköping, hvarvid vittnet på Lundgrens begäran försett reversen med påskrift om dess infriande ;
Handlanden Boberg: att Lundgren en dag på våren 1865 begärt af vittnet få låna 150 rdr, som skulle användas till infriande af en utaf Bergman hypothicerad skuldsedel å 2,000 rdr, i ändamål att Lundgren derigenom skulle hållas skadeslös för förluster, som han för Bergmans räkning måst vidkännas; och
Bryggaren Bindeberg: att Lundgren en dag på våren 1865 begärt få låna 150 rdr och i stället fått Lindebergs revers å sagde belopp, hvilken revers skulle enligt Lundgrens uppgift användas att inlösa en af Bergman hypothicerad skuldsedel å 2,000 rdr, hvarigenom Lundgren kunde komma i tillfälle att göra sig betäckt för de borgensförbindelser, han för Bergman sig åtagit.
Häradsrätten meddelade utslag den 15 Februari 1866: Som Lundgren ej ens uppgifvit, att han för infriande af ifrågavarande skuldebref fått vidkännas annan kostnad än
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
150 rdr rmt, hvarför skuldebrefvet blifvit af Bergman pantsatt; samt Lundgren, emot Erikssons bestridande, icke styrkt, att skuldebrefvet blifvit å Lundgren öfverlåtet jemväl såsom säkerhet för hans på grund af inlösta borgensförbindelser uppkomna fordringar hos Bergman till belopp af 2,045 rdr 75 öre, kunde käromålet icke i vidsträcktare mån bifallas än att Eriksson förpligtades, emot återfående af skuldebrefvet, till Lundgren betala det af honom ostridigt för skuldebrefvets inlösande förskjutna belopp 150 rdr, jemte fem procent ränta derå från den 13 Maj 1865, tills betalning skedde.
Lundgren vädjade mot detta utslag till Svea hofrätt. Det kunde icke rimligen antagas, att Lundgren, hvilken förut stått i betalningsansvar för Bergmans förfallna gäld, skulle varit nog enfaldig att låna upp penningar blott för att bereda Bergman tillfälle att återfå ifrågakomne revers. Lundgren hade på god tro åtkommit reversen, och löftesmännen voro icke behörige att göra någon invändning mot Lundgrens rätt på grund af skuldsedeln, då de icke visat någon fullmakt från Bergman att i målet föra dennes talan. På grund häraf och då af vittnesmålen framginge, att reversen lemnats till Lundgren såsom afbetalning för borgensförbindelser, dem Lundgren ingått för Bergmans då förfallna gäld, yrkade Lundgren att hans käromål måtte bifallas.
Svea hofrätt yttrade i dom den 21 Juni 1866: att sota hvad i saken förekommit, emot Erikssons bestridande, icke utgjorde bevisning derom, att Lundgren på grund af ifrågavarande skuldebref, hvilket enligt derå befintlig anteckning blifvit inlöst för Bergmans räkning, ägde att af Eriksson utbekomma större belopp än det häradsrätten Lundgren tilldömt, hofrätten funne ej skäl att göra ändring i häradsrättens utslag.
Lundgren fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus och Ryding) hemställde i underdånigt betänkande den 30 Januari 1867, att Kongl.
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; — hvilket betänkande blef, vid sakens föredragning den 6 Februari 1867 inför Högsta Domstolen, i närvaro af justitieråden Alexanderson, Berg, Adlercreutz, gon Hofsten och Rabe, af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 Mars 1867.