Auktionsförrättare förordnad i testamente. Påstående mot testamentsexekutorerna om ersättning, motsvarande vanlig auktionsprovision, emedan de antagit annan auktionsförrättare.
6 mars 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 484–490 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 484–490 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 6 Mars 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Provisionens belopp. Borgen enligt Ärfdab. 18 k. 3 §.
Richard Dann upprättade den 18 Augusti 1857 testamente, deri han föreskref i 1 punkten: att hans syster Isabella skulle erhålla hans fågelsamling och en bål; — 2) att all den öfriga, fasta och lösa, egendomen skulle förvandlas i penningar genom försäljning å auktion; — 3) att testamentsexekutorerna skulle mot säkerhet utlåna 125,000 rdr och till Maria Johansson årligen betala räntan å 100,000 rdr, och att efter hennes död kapitalet skulle tillfalla Danns och Maria Johanssons två barn; —- 4) att återstående 25,000 rdr skulle tillfalla Albertina Dann och i visst fall Danns barn; — 5—11) att en del deri uppgifne personer skulle bekomma vissa mindre belopp; — 12) att Erik Börjesson i Forsbeck af Wallda socken skulle erhålla 3,000 rdr, hvarjemte det uppdrogs åt Erik Börjesson att, derest han Dann öfverlefde, efter honom förrätta bouppteckning samt genom auktion försälja all hans efterlemnade såväl fasta som lösa egendom emot vanligt arvode; — 13—14) att kyrkan och de fattiga skulle undfå vissa uppgifna belopp; — 15) att testamentsexsekutorerna skulle undfå 4,000 rdr rmt; — 16) att det möjliga öfverskottet skulle af exsecutorerna utlånas, och räntan tilldelas Maria Johansson, hvarefter kapitalet skulle till barnen öfvergå; — 17) att till testamentsexsekutorer utnämndes James Dickson, Charles Dickson och presten i engelska församlingen eller någon annan, som de ville tillsätta, om de ej ville taga på sig besväret, hvilket genom Erik Börjessons i Forsbeck biträde skulle »undvika» för dem allt besväret i testamentsverkställighet; — 18) att, om
s. 485 Sida 485 i årgången börjar här
Dann vid sin död ännu vore ägare till Tjölöholm, förordnades, att Erik Börjesson skulle genast taga sin bostad på Tjölöholm och der vistas, intill dess allt Danns bo genom Erik Börjesson blifvit utredt, auktion förrättad och detta hans testamente kommit till verkställighet, och under den tiden anordna om arbetsfolkets aflöning samt tillse och påskynda Danns förordnandens utförande; — 19, 20) att Maria Johansson skulle hafva underhåll för hvarje månad, till dess testamentet vunnit laga kraft.
Dann afled den 9 Oktober 1857, och de utsedde testamentsexekutorerna afsade sig den 17 Oktober det dem lemnade uppdraget och förordnade i stället till exsekutorer rådmannen E. F. Kullman och konsulatsekreteraren F. W. Duff.
Kullman, å egna och Duffs vägnar, samt Erik Börjesson bevakade under höstetinget med Fjäre härad den 22 Oktober 1857 berörda testamente, i hvad det dem angick.
Till vintertinget 1858 instämde Danns arfvingar, systrarna Charlotta, gift med prestmannen Jebbs, Marianna gift med kaptenen Grant, och Isabella ogift, samt brodern Henry Dann — Maria Johansson och öfriga testamentstagare, deribland äfven Erik Börjesson, med påstående om ifrågakomne testamentes upphäfvande och ogillande.
Till 1864-års hösteting med nämnde härad instämde Erik Börjesson rådmannen Kullman och konsulatsekreteraren Duff med påstående: att enär Dann genom berörda testamente uppdragit åt Erik Börjesson att, mot vanligt arvode, sälja all Danns såväl fasta som lösa egendom, men Kullman och Duff låtit genom andra personer hålla flera auktioner till afyttrande af lösegendomen och derigenom beröfvat Erik Börjesson den vinst, han kunnat påräkna, om han fått förrätta auktionerna, Kullman och Duff alltså måtte förpligtas att härför hålla Erik Börjesson skadeslös och sålunda till honom utgifva fem procent af försäljningssumman för sist sagde egendom.
s. 486 Sida 486 i årgången börjar här
Under målet företedde Erik Börjesson en af honom enligt två vittnens intyg den 3 Mars 1858 till Kullman och Duff aflåten protest af innehåll, att som till hans kunskap kommit, att de ämnade, den dagen och dagen derefter, låta genom annan person hålla auktion å största delen af Danns efterlemnade lösa egendom, Erik Börjesson mot denna åtgärd, som stode i strid med testamentet, protesterade och reserverade sig rätt att väcka talan om erhållande af auktionsprovisionen.
Kullman och Duff medgåfvo, att de genom andra personer låtit försälja på auktioner den 3, 4 och 5 Mars 1858 lösegendom till ett värde af 16,528 rdr 38 öre; den 11 Juni samma år till värde af 349 rdr 33 öre och den 11 och 12 Mars 1863 till värde af 8,277 rdr 53 öre eller tillhopa för 25,155 rdr 24 öre. Vidare androgo de, att vid sista auktionen Danns testamente vunnit laga kraft, och att de derför ansågo Erik Börjesson hafva varit på grund af testamentet berättigad att förrätta denna auktion, hvilken icke uppdragits åt Erik Börjesson af den orsak, att auktionen förrättats i sammanhang med en annan åt länsmannen Carlberg anförtrodd auktion. Derför medgåfvo äfven de, att Erik Börjesson ägde rätt att undfå provision för denna auktion; men enär i testamentet ej blifvit bestämdt till hvad belopp denna provision borde utgå, kunde de icke medgifva den till högre belopp än det, hvarför de varit i tillfälle att få detta bestyr uträttadt af kompetent auktionsförrättare i orten, länsmannen Carlberg, hvilken derför bekommit 150 rdr rmt. Vid de öfriga auktionstillfällena deremot hade testamentet ännu icke vunnit laga kraft, och Danns arfvingar hade, då en del lösegendom måst för utmätnings undvikande försäljas, dervid fästat det uttryckliga vilkor, att Erik Börjesson icke finge befatta sig med försäljningen; hvilket vilkor varit för exsekutorerna bindande, såvida de ej velat ikläda sig egen ansvarighet för Erik Börjesson, hvars vederhäftighet då varit för dem alldeles okänd. På grund häraf och då de ansågo, att Erik Börjesson i allt fall borde med sin ersättningstalan vända sig emot Danns arfvingar, som vållat, att testamentet angående försäljningen
s. 487 Sida 487 i årgången börjar här
af boets egendom ej kunnat vinna tillämpning, bestredo Kullman och Duff käromålet.
Erik Börjesson medgaf, att testamentet icke vunnit laga kraft år 1858, men betred i öfrigt allt afseende å hvad hans motparter andragit, äfvensom att Danns arfvingar, hvilka med boet aldrig tagit någon befattning, förbjudit, att Erik Börjesson skulle få hålla auktionerna å lösegendomen. Det arvode, hvarom exsekutorerna öfverenskommit med länsmannen Carlberg, borde icke läggas till grund för den auktionsprovision, som borde Erik Börjesson tillkomma, utan borde denna utgå med det vid auktioner å lösegendom med ansvarighet för uppbörden sedvanliga arvodet eller fem procent af försäljningsbeloppet; och som enligt exsekutorernas medgifvande lösegendom blifvit försåld till ett belopp af 25,155 rdr 24 öre, yrkade Erik Börjesson att utbekomma fem procent å denna summa med 1,257 rdr 58 öre.
Nämnden vitsordade, att Erik Börjesson varit en mycket betrodd man vid de tider, då Danns bo realiserats.
Häradsrätten meddelade utslag den 23 September 1865: Emedan upplyst och medgifvet vore, att Dann i omförmälda testamente förordnat, att Erik Börjesson skulle försälja hans efterlemnade lösa egendom, samt den omständigheten, att lösegendom i Danns bo måst föryttras, innan testamentet vunnit laga kraft, icke kunnat tillintetgöra berörda förordnande, som bort gå i verkställighet, då Danns bo sådant påkallat; ty och som Kullman och Duff utan giltig anledning, emot vederpartens bestridande, uppdragit åt annan person att försälja Danns lösegendom, men Erik Börjesson, som behörigen bevakat testamentet, icke desto mindre ägde komma i åtnjutande af den fördel, som Dann genom ifrågakomna förordnande velat honom bereda; alltså ålades Kullman och Duff att mot qvitto genast till Erik Börjesson utgifva fordrad, i orten vanlig, auktionsprovision fem procent af lösegendomens försäljningsbelopp, utgörande, efter hvad ostridigt vore, tillsamman 25,155 rdr 24 öre.
Kullman och Duff vädjade till Göta hofrätt. År 1858 bodde Erik Börjesson på en liten torplägenhet och ansågs
s. 488 Sida 488 i årgången börjar här
allmänt ej äga någon förmögenhet. Hade han ställt antaglig borgen för det belopp, hvartill egendomen vid första auktionen uppgick, så hade han mer än gerna fått förrätta auktionen, helst exsekutorerna icke haft något att anmärka mot Erik Börjessons redbarhet. Den klandrade åtgärden borde ej föras exsekutorerna till last såsom fel i deras förvaltning, hvarför ock de ej borde personligen ansvara för den Erik Börjesson möjligen tillkommande ersättning, hvilken i alla händelser väl ej kunde bestämmas till så högt belopp, som häradsrätten stadgat, enär Erik Börjesson icke haft något arbete eller varit underkastad någon risk. Tillika företedde Kullman och Duff dels en af Henry Dann och John Grant den 28 November 1865 utfärdad attest, att de och Richard Danns öfriga slägtingar förbjudit exsekutorerna använda Erik Börjesson till förrättande af de auktioner å Danns lösegendom, som ägt rum år 1858; dels ock ett af kronofogden Peterson den 20 December 1865 utgifvet bevis att han ansåge Erik Börjesson hvarken då eller år 1857, eller derefter, hafva varit vederhäftig för 16,000 rdr rmt. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkade Kullman och Duff, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, käromålet måtte ogillas.
Erik Börjesson yrkade fastställse af häradsrättens utslag.
Götha hofrätt fann i dom den 8 Juni 1866 skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i häradsrättens utslag.
Denna dom uttryckte assessorerna Korsells och Frejdenfelts samt hofrättsrådet Lindqvists vota i saken.
Assessoren Hessle fann ej skäl till ändring i häradsrättens beslut rörande omtvistade beloppet af hvad Erik Börjesson borde tillkomma för lösegendom, som, efter det Richard Danns testamente fått kraft af lag, blifvit såld å auktion den 11 och 12 Mars 1863 för en sammanräknad summa af 8,277 rdr 53 öre; men då styrkt blifvit, att vederbörande arfvingar, hvilka till 1858-års vinterting i Fjäre härad instämt Erik Börjesson med flera om klander å Danns testamente, tillika förbjudit Kullman och Duff att låta Erik Börjesson taga befattning med boet efter Dann den tid, de
s. 489 Sida 489 i årgången börjar här
för skulders liqviderande nödige lösöreauktionerna den 3, 4 och 5 Mars samt den 11 Juni 1858 verkställdes, samt Erik Börjesson i följd häraf och derest han velat, oansedt väckta testamentsklandret och arfvingarnes bestridande, tillgodonjuta förmånen att vid det honom genom testamentet uppdragna sysslande i denna del varda bibehållen, enligt 18 kap. 3 § Arfdabalken, haft ovilkorligt åliggande att ställa borgen för den egendom, han såsom auktionsförrättare skulle om händer få och redovisa, men Erik Börjesson icke ens uppgifvit, mindre^ådagalagt, att han sådan borgen för samma auktioner erbjudit och derigenom sin rätt till auktionernas hållande, emot stadgad ersättning, förvarat, pröfvade assessoren rättvist att, med ändring af motvädjade utslaget härutinnan, ogilla Erik Börjessons anspråk på vedergällning i anledning af mistad försäljningsprovision för sistnämnde fyra auktioner.
Hofrättsrådet Kjellerstedt förenade sig med assessoren Hessle.
Kullman och Duff sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 26 Januari 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius och t. f. revisionssekreterarne Fahrœus och Ryding), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 6 Februari 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Adlercreutz och von Hofsten) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Berg och Rabe förenade sig i följande yttrande: Enär Danns testamente, hvarigenom han, bland annat, uppdragit åt Erik Börjesson att genom auktion försälja all sin efterlemnade egendom emot åtnjutande af vanligt arfvode, blifvit efter stämning å Erik Börjesson, jemte flere personer till 1858-års vinterting mej Fjäre härad klandradt af Danns arfvingar, utaf hvilka dessutom tvänne, enligt af dem meddeladt intyg, förbjudit sökanderna att låta Erik Börjesson förrätta auktion å Danns lösegendom, vid hvilket förhål-
s. 490 Sida 490 i årgången börjar här
lande Erik Börjesson, emot stadgandet i 18 kap. 3 § Årfdabalken, icke lagligen ägt att, medan testamentets bestånd var på domstols pröfning beroende, tillgodonjuta de honom genom testamentet tillagda förmåner, med mindre han derför ställde borgen; alltså och då Erik Börjesson icke visat, att han ens erbjudit sådan borgen, samt, på grund af hvad i saken förekommit, antagas kan, att de försäljningar af i boet befintlig lösegendom, hvilka skett innan afgjordt var att testamentet skulle förblifva gällande, erfordrats för anskaffande af medel till betalning af gäld och bestridande af andra nödiga utgifter, funno justitieråden Erik Börjesson icke vara berättigad till ersättning för mistadt försäljningsarvode för andra än de auktioner, som, efter det testamentet vunnit laga kraft, förrättats den 11 och 12 Mars 1863, i följd hvaraf domstolarnes beslut af justitieråden sålunda ändrades, att sökanderna förpligtades att, efter den beräkning af auktionsprovision, som, enligt hvad häradsrätten vitsordat, i Fjäre härad vanlig är, till Erik Börjesson endast utgifva fem procent å 8,277 rdr 53 öre, hvartill försäljningssumman å sistnämnde auktioner uppgått».
Kongl. Maj:ts dom år utfärdad den 6 Mars 1867.