Itererad förseelse eller icke!
8 maj 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 3,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 599–601 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 599–601 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 8 Maj 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Polisöfverkonstapeln C. E. Asklund tilltalade d. 23 Jan. 1866 åkaren Olof Lindström för det denne, som den 20 i samma månad intagit plats å åkarestationen i Myntgränden för att betjena allmänheten med körning, dervid haft en droska, derå inre klädseln varit i hög grad oren och barsliten. .
s. 600 Sida 600 i årgången börjar här
Lindström, hvilken icke tillstädeskom förrän den 30 Januari, medgaf då, att klädseln å droskan varit fläckig och så sliten, att luggen varit borta.
Medelst utslag den 30 Januari yttrade öfverståthållareembetet: att enär Lindström erkänt, att hans omförmälda droska, då densamma den 20 Januari varit, för att af allmänheten begagnas, stående å nämnde åkarestation, befunnits så till vida bristfällig, att klädseln derå varit luggsliten och fläckig, Lindström, jemlikt 3 och 36 §§ i öfverståthållareembetets förnyade reglemente för hufvudstadens åkare med afseende å de körslor, som af dem till allmänhetens betjenande förrättas, den 29 November 1862, dömdes att böta fem rdr rmt.
Samma dag eller den 30 Januari tilltalades åter Lindström för det han den 28 Januari skulle begått enahanda förseelse som den 20 Januari; och sedan Lindström medgifvit, att droskan den 28 Januari varit i samma skick som den 20 Januari, dömde öfver.ståthållare-embetet genom utslag sagde den 30 Januari Lindström att böta ytterligare fem rdr rmt.
Öfver dessa utslag besvärade sig Lindström i Svea hofrätt och yttrade dervid bland annat, att han väl ej på samma dag bordt, på sätt som skett, fällas två gånger till böter för samma förseelse.
Hofrätten meddelade utslag den 4 December 1866 och fann ej skäl att i öfverståthållare-embetets förstberörda utslag ändring göra; men enär, beträffande det senare åtalet, som blifvit anstäldt innan frågan om förstnämnde förseelse af öfverståthållare-embetet afgjordes, skäl ej förekommit att, emot hvad Lindström uppgifvit, antaga det de å droskan den 28 i samma månad anmärkte felaktigheter varit andra än de, för hvilka Lindström enligt det förra utslaget blifvit till böter fälld, vid hvilket förhållande ytterligare ansvar för samma förseelse ej kunde Lindström lagligen åläggas; ty blef, med ändring af öfverståthållare-embetets senare utslag, Lindström från de honom derutinnan ådömde böter befriad.
s. 601 Sida 601 i årgången börjar här
Detta utslag uttryckte hofrättsråden friherre Stjernstedts och Schönings samt vice häradshöfdingen Wetterströms åsigt i målet.
Vice häradshöfdingarne Böök och Abergsson pröfvade på anförde skäl rättvist befria Lindström från allt ansvar i målet.
Asklund besvärade sig i underdånighet öfver hofrättens utslag samt yrkade, att öfverståthållare-embetets beslut måtte fastställas.
Målet föredrogs den 8 Maj 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Södergren, Cramer och Almqvist) funno Asklund ej hafva anfört skäl, som kunde verka ändring i hofrättens utslag.
Justitieråden Iggeström och Habe åter funno skäligt att. med ändring af hofrättens utslag, gilla öfverståthållare-emb:s i målet meddelade beslut.