Förpantningsrätt bortsåld med vilkor att denna rätt till lägenheten icke skulle öfvergå till köparen förr än köpeskillingen blifvit till fullo betald, ehuru han under tiden fick bruka egendomen. Samma lägenhet ytterligare till annan
17 december 1866
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1867, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 615–618 i årgången 1867. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjerde årgången, 1867 i litteraturen — s. 615–618 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 17 December 1866»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt afhandling den 30 April 1862 försålde Erik Emanuel Johansson å Gerskagården Friel för 2,530 rdr till Sven Peter Johansson i Stinggården Häggesled besittningsrätten till en från Backagården Lava bortförpantad lägenhet, med vilkor att betalningen skulle erläggas med en fjerdedel under hvart och ett af åren 1864, 1865, 1866 och 1867; att tillträdet skulle ske den 14 Mars 1863 och att till säkerhet för summans erläggande säljaren ägde ofvannämnde förpantning i full säkerhet, tills full betalning blifvit erlagd, eller ock nöjaktig säkerhet meddelats.
Samma dag afhandlingen upprättades blef, enligt anteckning, derå afbetalt ett belopp af 132 rdr 44 öre jemte ränta; och afhandlingen med hela dess innehåll transporterades på Sven Larsson i Kronogården i Heljestena.
Till 1864-års hösteting med Kållands härad instämdes Sven Peter Johansson af Erik Emanuel Johansson och Sven Larsson med påstående, att som Sven Peter Johansson guldit endast en del af köpeskilligen, honom måtte åläggas antingen gälda den förfallna återstoden eller derför ställa säkerhet eller ock återlemna lägenheten.
s. 616 Sida 616 i årgången börjar här
Sedan Sven Peter Johansson upplyst, att han den 25 November 1863 mot 1,000 rdr öfverlåtit lägenheten till förre korporalen Nils Lejon, instämdes denne till 1865-års sommarting, dervid mot honom framställdes enahanda påståenden som mot Sven Peter Johansson.
Lejon genmälde, att, enär han till Sven Peter Johansson guldit hela den dem emellan betingade köpeskilling för lägenheten, Lejon ansåge sig berättigad att densamma innehafva, utan att behöfva ansvara för den skuld, hvari Sven Peter Johansson möjligen kunde häfta till Erik Emanuel Johansson eller Sven Larsson.
De personer, som bevittnat afhandlingen den 30 April 1862, nemligen Bengt Andersson den äldre på Torp Friel och Lars Andersson i Storegården Heljestena, hördes på ed och intygade: att köparen och säljaren dervid öfverenskommit, att köparen ej skulle erhålla äganderätt till lägenheten, förrän köpesumman blifvit betald, och att lägenheten således skulle utgöra säkerhet för samma summa.
I utslag den 30 September 1865 yttrade häradsrätten: att enär de i kontraktet af den 30 April 1862 upptagna vilkor måste tydas derhän, att köparen genom detsamma afsagt sig rättigheten att komma i besittning af lägenheten, innan den derför utfästa köpeskillingen blifvit till fullo liqviderad, hvaraf åter följde att, om säljaren dessförinnan afstode lägenheten till köparen, säljaren skulle ega densamma återtaga, när köparen bruste i betalningsvilkorens uppfyllande; alltså och då Sven Peter Johansson sistnämnda vilkor icke annorledes fullgjort, än att han samma dag kontraktet afslutades å köpeskillingen guldit 132 rdr 44 öre .utom ränta, samt Sven Peter Johansson icke kunnat på Lejon öfverlåta annan rätt till lägenheten än den Sven Peter Johansson sjelf dertill ägt, hvilket förhållande icke förändrades deraf att Lejon tilläfventyrs till Sven Peter Johansson erlagt den emellan dem aftalade köpeskillingen, pröfvade häradsrätten rättvist på det sätt bifalla stämningspåståendet, att Lejon förpligtades genast afträda lägenheten till Sven Larsson, eller ock till honom utbetala den af Sven
s. 617 Sida 617 i årgången börjar här
Peter Johansson utfästa köpeskillingen eller för densamma ställa nöjaktig säkerhet.
Lejon vädjade till Götha hofrätt, som utlät sig i dom den 18 Maj 1866: att emedan Bengt Andersson den äldre på Torp Friel och Lars Andersson i Storegården Heljestena, hvilka såsom vittnen undertecknat det emellan Erik Emanuel Johansson och Sven Peter Johansson upprättade kontrakt om den ifrågavarande lägenheten, på ed hörde intygat, att de begge sistnämnde vid kontraktets upprättande öfverenskommit, att Sven Peter Johansson ej skulle erhålla äganderätt (förpantningsrätten) till lägenheten förr än hela den derför bestämda köpesumman blifvit betald, och att lägenheten på sådant sätt skulle utgöra säkerhet för köpesumman; ty och som uppenbart vore, att Erik Emanuel Johansson och Sven Peter Johansson vid kontraktets upprättande haft för afsigt att genom det deri influtna, ofvan åberopade stadgandet rörande den säkerhet, Erik Emanuel Johansson skulle hafva för köpesumman, uttrycka den af vittnena omförmälda öfverenskommelse, samt vid sådant förhållande, ehuru Sven Peter Johansson ostridigt fått tillträda lägenheten, besittningsrätten till densamma måste anses fortfarande tillhöra Erik Emanuel Johansson eller hans rättsinnehafvare, till dess betalning af köpesumman skett eller antaglig säkerhet för densamma blifvit ställd; alltså och enär Sven Peter Johansson icke fullgjort hvad honom ålegat för förvärfvande af denna besittningsrätt, hvilken således icke till honom öfvergått, samt han följaktligen ej heller kunnat med gällande verkan besittningsrätten till Lejon öfverlåta, blef häradsrättens utslag faststäldt.
Lejon sökte i denna dom i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus, Hernmarck och Printzensköld) hemställde i underdånigt betänkande den 27 November 1866, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 29 November 1866 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson,
s. 618 Sida 618 i årgången börjar här
Hoffstedt, Iggeström, Naumann och von Hofsten) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Cramér och Wretman yttrade: »Om än Erik Emanuel Johansson vid upplåtelsen den 30 April 1862 af ifrågakomne förpantningslägenhet skulle, på sätt hofrätten med anledning af vittnens berättelser antagit, med Sven Peter Johansson träffat det aftal, att besittningsrätten till lägenheten, ehuru denna, jemlikt stadgandet i den skriftliga upplåtelsehandlingen, finge af Sven Peter Johansson den 14 Mars 1863’ tillträdas, skulle anses tillhöra Erik Emanuel Johansson, intill dess att full betalning för upplåtelsen blifvit erlagd eller nöjaktig säkerhet derför ställdes; likväl och emedan icke visadt är, att Lejon, hvilken sedermera på grund af skriftlig öfverlåtelse den 25 November 1863 fått af Sven Peter Johansson emot erlagda 1,000 rdr rmt öfvertaga lägenheten, den han ock fortfarande besitter, afvetat berörde, emellan Erik Emanuel Johansson och Lejons fångesman ingångna, i handlingen den 30 April 1862 icke med erforderlig tydlighet utmärkta aftal; ty och då vid detta förhållande Sven Peter Johanssons förpligtelser till Erik Emanuel Johansson icke lagligen må medföra rubbning i Lejons sålunda förvärfvade rätt att lägenheten besitta, samt Lejons vederparter icke åberopat annan giltig grund för deras omstämda anspråk, pröfvade justitieråden rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara den mot Lejon i denna sak väckta talan ej kunna bifallas.»
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 17 December 1866.