Naumanns tidskrift 1867 s. 621

Ola Mattsson och Ingemar Persson, såsom ägare, den förre af 1/12:dels mantal N:o 14 och 1/6:dels mantal N:o 17 samt den senare af 1/12:dels mantal N:o 14 och utjorden under N:o 20 i Trensums by af Blekinge län, inom hvilken by enskifte blifvit verkstäldt, upprättade den 26 November 1859 en afhandling, hvarigenom öfverenskommelse träffades om utbyte af vissa till omförmälde utjord och hemmansdelar hörande ägotrakter. I bytesbrefvet stadgades, bland annat, att uträkning af såväl de ägor, Ingemar Persson lemnade, som dem, Ola Mattsson frånträdde, skulle ske efter de sista landtmäterihandlingar, som voro att tillgå öfver Trensums bys ägor.

Begge hemmansägarne begärde och erhöllo derpå vederbörligt förordnande för kommissionslandtmätaren J. L. G. Bærendtz att förrätta ägoutbytet, hvilket ock af honom med biträde af gode män företogs och afslutades den 23 Juli 1866. Vid förrättningen, till ledning hvarvid omförmälde bytesbref och enskifteshandlingarne öfver alla ägorna till Trensums by företeddes, hade Ola Mattsson yrkat, att ägorna måtte ånyo taxeras, emedan, efter hans förmenande, de vid enskiftet ägorna åsatta taxor ej voro lämpliga vid ifrågavarande ägobyte. Ingemar Persson deremot yrkade, att den vid enskiftet åsatta gradering måtte lända till efter-

rättelse.

s. 622 Sida 622 i årgången börjar härKopiera citering

Något utlåtande i anledning häraf meddelades ej af förrättningsmännen; men i protokollet förekom emellertid anteckning att granskning och ändring i vissa delar af ägograderingen ägt rum.

Efter förrättningens slut, öfverklagades densamma af Ola Mattsson hos Bräkne härads ägodelningsrätt. Han påyrkade ändring i graderingen och hemställde tillika, huruvida det kunde vara lagenligt, att delägare sins emellan vid en köp- eller bytesafhandling stadgade, att en gammal karta och taxering skulle' dervid följas, äfven om sedermera befunnes, att dessa handlingar vore felaktige och oriktige. Skattskyldig] jord skulle på sådant sätt kunna, emot lag, minskas. Dessutom föreskrefve skiftesstadgan, både att landtmätare skall undersöka om karta är riktig, innan densamma användes vid delning, och att jordägare ej äger någon beslutande rätt i fråga om hans jords taxerande. Meningen med bestämmelsen i bytesbrefvet hade väl varit att gamla taxeringen skulle följas, men på förenämnde skäl yrkade Ola Mattsson, att detta beslut måtte upphäfvas och ägodelningsrätten undersöka, om den gamla kartan vore riktig, om alla åkrar och olika jordarter funnos anmärkta och slutligen om taxorna å den jord, Ola Mattsson lemnat, stodo i jemförligt förhållande till den, han erhållit, och att ändring i de oriktige befunne delarne måtte föreskrifvas.

Agodelningsrätten sammanträdde inom byn Trensum. Ingemar Persson bestred ny gradering, enär en sådan åtgärd vore stridande mot bytesaftalet, på hvilket han ingått med fästadt afseende på den redan gällande ägograderingen och till undvikande af vidare kostnad derför. Parterna hade dessutom, redan innan de sökt förordnande för landtmätaren att ägoutbytet förrätta, tillträdt och tagit i bruk största delen af sina tillbytta ägolotter.

Efter inhemtande, bland annat, att under förrättningen skett åtskilliga förändringar i ägograderingen, Ola Mattsson till fördel, å den Ingemar Persson från Ola Mattssons hemman N:o 14 tillagda mark, meddelade Ägodelningsrätten utslag den 29 Oktober 1866: att hvad vidkomme Ola Matts-

s. 623 Sida 623 i årgången börjar härKopiera citering

sons yrkande om förnyad gradering af all den jord, som i byte parterne emellan ingått, så enär ofvanberörda afhandling den 26 November 1859 uttryckligen stadgade, att ifrågavarande ägoutbyte och uträkning af uppgifne jordlotter skulle ske »efter de sista landtmäterihandlingar, som voro att tillgå öfver Trensums bys ägor», samt denna af parterna sjelfva bestämda delningsgrund, emot enderas bestridande och under i öfrigt uti målet upplysta förhållanden, icke kunde af ägodelningsrätten upphäfvas eller ändras, lika litet som den af landtmätaren å vederlaget från Ola Mattssons hemman N:o 14 vidtagna och af Ingemar Persson oklandrad lemnade ändring i ägograderingen kunde föranleda vidare utsträckning af en slik åtgärd, blef Ola Mattssons berörda yrkande af ägodelningsrätten ogilladt; och då fel ej visats i den uträkning enligt befintlig taxeringslängd, som för bestämmande af parternas ömsesidiga ägolotter vore verkstäld, eller annan giltig anmärkning blifvit framställd, förklarades ifrågavarande ägoutbyte böra lända vederbörande till efterrättelse.

Ola Mattsson fullföljde underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t och yrkade på förut anförda skäl, att ärendet måtte visas åter till förrättningsmännen, med föreskrift, att ägorna borde, utan hinder af stadgandet i bytesbrefvet, ånyo undergå mätning och taxering.

I anledning häraf hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow och t. f. revisionssekreterarne Hernmarck och Ryding) i underd. betänkande den 23 Februari 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva klaganden icke hafva anfört skäl till ändring i ägodelningsrättens utslag.

Ärendet föredrogs inför Högsta Domstolen den 2 April 1867, hvarvid, då fråga uppstod om ägodelningsrättens behörighet att med ärendet taga befattning, och skiljaktige meningar härom yppades, justitierådet Bolin yttrade: »Enär ifrågavarande landtmäteriförrättning, hvarmed åsyftats att till slutlig verkställighet befordra det genom åberopade afhandlingen den 26 November 1859 parterna emellan uppgjorda ägobyte, endast haft till föremål att, i enlighet med sär-

s. 624 Sida 624 i årgången börjar härKopiera citering

skilda, i afhandlingen intagna uttryckliga bestämmelser angående de ömsesidigt tillbytta jordlotternas läge och taxering, verkställa den uträkning, som för bestämmande af vederlagsjordens rymd erfordrades, men en slik åtgärd, efter mitt omdöme, icke är att hänföra till så beskaffad ägoutbytesförrättning, som i 7 kap. skiftesstadgan afses, vid hvilket förhållande målet ej heller bordt fullföljas i den för skiftesmål stadgade ordning, varder ägodelningsrättens öfverklagade beslut af mig undanröjdt».

Högsta Domstolens öfrige ledamöter (justitieråden Iggeström, Qvensel, friherre Leuhusen, Berg, Almqvist och Adlercreutz) ansågo hinder icke hafva mött för ägodelningsrätten att ärendet upptaga.

Då sjelfva målet derpå till pröfning företogs, gillade Högsta Domstolens flesta ledamöter det underd. betänkandet.

Justitieråden friherre Leuhusen, Berg och Adlercreutz förenade sig om följande beslut: »Ehuru parterna, enligt afhandling den 26 November 1859, jemte det Ingemar Persson till klaganden afstått sitt inägoskifte i N:o 14 och utjorden N:o 20 i Trensums by, emot det han såsom vederlag erhölle de s. k. Tingsheijorna och derintill varande, till det af klaganden samma dag inköpta N:o 17 1/6:dels mantal Trensum hörande markstycke, tillika öfverenskommit, att uträkning af de ägor, parterna å ömse sidor lemnade, skulle ske efter de sista landtmäterihandlingar, som voro att tillgå öfver byens jord, och att, om de af Ingemar Persson till klaganden öfverlåtna ägor ej till hemmantalet svarade emot Tingsheijorna och förenämnda derintill liggande mark, fyllnad borde tagas af klagandens gamla mark; likväl och som denna afhandling, hvarigenom parterna sålunda hvar till annan öfverlåtit vissa af de till deras hemmanslotter hörande ägor, icke för sin tillämpning övilkorligen förutsätter, ätt nämnda ägor skulle för framtiden upphöra att utgöra andelar af det hemmantal och den skatt, hvarunder de tillförne varit inbegripne, och genom ägoutbyte i den ordning, 7 kap. Skiftesstadgan föreskrifver, ifrån sin förra hemmansdel till annan förläggas; samt så beskaffadt ögoutbyte hem-

s. 625 Sida 625 i årgången börjar härKopiera citering

manen emellan, hvarigenom den, enligt hvad ostridigt är, medelst laga kraft vunnet enskifte fastställda ägoindelningen i Trensums by komme att rubbas, ej må, emot åberopade kapitel i Skiftesstadgan, jemfördt med k. kungörelsen den 29 November 1861, äga rum med mindre jordägarne derom sig förena; hvadan och enår sådan förening parterna emellan ej träffats, utan Ingemar Persson såsom vilkor för ägoutbytets verkställande fordrat, hvad klaganden icke velat medgifva, att den vid enskiftet uppgjorda graderingen skulle läggas till grund äfven för ägoutbytet, förrättningsmännen icke bordt sådant byte de förut skiftade hemmanslotterna emellan företaga; alltså och då frågan om och i hvad mån förenämnda afhandling det oaktadt må äga bestånd och enligt dess innehåll till verkställighet bringas, ej är af beskaffenhet att kunna i den för ägodelningsmål stadgade ordning bedömas, pröfvade bemälde ledamöter skäligt ägodelningsråttens öfverklagade beslut och förrättningsmännens åtgärder att undanrödja samt hänvisa parterna att om giltigheten och tillämpningen af nyssberörda afhandling, hvar emot annan, vid laga domstol anhängiggöra och utföra den talan, hvartill de må anse sig befogade».