Naumanns tidskrift 1868 s. 217

Nämndemannen Per Nilsson i Wadensjö sökte hos k. befallningshafvande i Malmöhus län, att som Skånska husarregementets boställsdirektion genom kontrakt den 30 November 1865 till Per Nilsson på arrende under tjugo års tid, räknadt från fardagen år 1866, emot viss årlig afgift upplåtit före detta korporalsbostället 11/16:dels mantal N:o 3 och 5 Wandesjö, som förut på arrende innehafts af arrendatorn Ola Persson, samt fordringsägarne i Ola Perssons till konkurs afträdda bo vid sammanträde den 24 Januari 1866 förklarat sig icke vilja anställa rättegång mot boställsdirektionen angående berörda arrendeupplåtelse, utan låta dervid bero, det måtte handräckning meddelas för Per Nilssons inrymmande i bostället.

Ola Persson androg: att han, som enligt afhandling den 25 April 1857 af förre arrendatorn Oskar Andersson fått å sig öfverlåten arrenderätten till bostället jemte åtskillig lösegendom, emot en afträdessumma af 31,666 rdr 32 sk. rgd, samt sedermera genom kontrakt den 30 påföljande September af boställsdirektionen blifvit antagen till arrendator af bostället för återstående tjugo år, räknade från den 14 nästföregångne Mars, hvarken på något sätt förverkat arrenderätten eller ens blifvit uppsagd, på sätt 11 § i kontraktet stadgade; att Per Nilsson, som bragt Ola Persson i konkurs, visserligen ingått borgen för Ola Perssons arrendeafgifter, men likväl icke utbetalt något deraf, helst åboen Jöns Jönsson i Wadensjö, enligt företedt qvitto, den 29

s. 218 Sida 218 i årgången börjar härKopiera citering

April 1865 erlagt den då förfallna arrendeafgiften; och att det af Per Nilsson åberopade arrendekontraktet, enligt Ola Perssons förmenande, icke gällde mot det för Ola Persson utfärdade, utan måste, såsom angående samma föremål och senare tillkommet, för detta vika, hvarjemte Ola Persson, med företeende af en utaf Per Nilsson och bemälde Jöns Jönsson den 19 December 1864 för Ola Perssons arrendeskyldighet ingången borgen, hvilken afsåge fem år, räknadt från 1866 års midfasta, fastade uppmärksamheten derå, att Per Nilsson, enligt hvad protokollet vid borgenärernas ofvanberörda sammanträde den 24 Januari 1866 utvisade, blifvit, genom Rönnebergs häradsrätts den 13 December 1865 i Ola Perssons konkurs meddelade, laga kraftvunna dom, hänvisad att om bättre rätt till arrendet särskildt vid häradsrätten utföra talan. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, bestred Ola Persson allt afseende å Per Nilssons ifrågavarande yrkande.

Med företeende af en utaf Nils Nilsson i Norra Möinge och Hans Andersson i Asmundstorp den 26 Mars 1866, en för båda och båda för en såsom för egen skuld, ingången borgen ej mindre för den kostnad och skada, Per Nilsson kunde kännas skyldig gälda för Ola Perssons utvräkning från bostället, än äfven för det Per Nilsson genast finge emottaga och bruka detsamma, anförde Per Nilsson i afgifna påminnelser: att Ola Persson icke förmått erlägga arrendet för år 1864, det sista året, under hvilket han brukat bostället; utan hade nämnde arrende, enligt hvad ett af Jöns Jönsson den 6 Maj 1865 utfärdadt qvitto utvisade, af Per Nilsson inbetalts; att Ola Perssons borgenärer, till hvilka Ola Persson före vårens början sistnämnda år afstått sina tillgångar, brukat bostället under samma år, och att slutligen, derest Per Nilsson icke på grund af sitt kontrakt erhölle inrymning, bostället, hvilket icke kunde brukas af en under konkurs varande person, som saknade borgen, möjligen komme att ligga öde.

Medelst utslag den 31 Mars 1866 yttrade konungens befallningshafvande: att enär boställsdirektionen genom åbe-

s. 219 Sida 219 i årgången börjar härKopiera citering

ropade kontraktet den 30 November 1865 å Per Nilsson öfverlåtit arrenderätten till ifrågavarande boställe, att tillträda den 14 Mars 1866, samt Ola Perssons borgenärer vid behörigen utlyst sammanträde afstått från allt anspråk på fortfarande beståndet af det med Ola Persson ingångna arrendekontraktet, funne kon. befallningshafvande Per Nilsson vara lagligen berättigad att genast komma i besittning af förberörda boställe, hvarföre, utan afseende å de invändningar, hvilka framstälts af Ola Persson, hvars rätt till bibehållande vid arrendet upphört i och med detsamma han till borgenärers förnöjande afträdt sina tillgånger och deribland arrenderätten, kronobetjeningen i orten anbefalldes att, genast och utan hinder af mot utslaget anförda besvär, lemna nödig handräckning för Ola Perssons och hans omgifnings utvräkning från bostället och Per Nilssons inrymning deri.

Ola Persson besvärade sig öfver detta utslag i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och invände derjemte, att landshöfdingen S. G. von Troil, hvilken, såsom ordförande i boställsdirektionen, undertecknat såväl det för Ola Persson som för Per Nilsson utfärdade kontrakt, angående arrende af ifrågavarande boställe, af sådan anledning varit jäfvig handlägga ifrågavarande ärende.

Genom utslag den. 9 Augusti 1866 lemnade hofrätten utan afseende nämnda invändning och fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i kon. befallningshafvandes utslag, hvilket alltså fastställdes; Ola Persson dock icke betaget att efter befogenhet fullfölja den talan, han vid Rönnebergs häradsrätt anhäng ggjort mot boställsdirektionen och Per Nilsson, angående ogillande af ofvananmärkta, för Per Nilsson utfärdade arrendekontrakt m. m. ,

Ola Persson fullföljde underd. talan.

I underdånigt betänkande den 10 Juli 1867 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreteraren Ryding och Lagergren}, att enär Ola Persson hos kon. befallningshafvande bestridt giltigheten af det emellan Per Nilsson och boställsdirektionen den 30 November 1865 upprättade arrende-

s. 220 Sida 220 i årgången börjar härKopiera citering

kontrakt, hvarpå Per Nilson ställt sin ansökan om inrymmande i bostället, samt vid sådant förhållande landshöfdingen S. G. von Troil, som i egenskap af boställsdirektionens ordförande deltagit i kontraktets utfärdande, torde varit jäfvig att såsom kon. befallningshafvande ärendet handlägga, Kongl. Maj:t måtte, med bifall till Ola Perssons derom framställda invändning, pröfva lagligt att hofrättens och kon. befallningshafvandes utslag undanrödja.

Konstituerade revisionssekreteraren Adlers var från detta beslut skiljaktig och utlät sig:

»För min del hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t icke måtte finna skäl till ändring i hofrättens utslag i fråga om Ola Perssons invändning emot landshöfdingen von Troiis behörighet att såsom kon. befallningshafvande handlägga ifrågavarande ärende; äfvensom och då upplyst är, att Ola Persson försummat inbetala arrendet för år 1864, hvilket Per Nilsson, såsom löftesman för arrendekontraktets fullgörande, erlagt, Kongl. Maj:t torde pröfva rättvist, likmätigt kongl. brefvet den 25 Juni 1811, kungjordt genom krigs- och kammarkollegiernas kungörelse den 14 Augusti samma år, jemväl i sjelfva saken gilla det slut, hvartill hofrätten kommit.

Saken föredrogs den 30 Juli 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, Iggeström, Qvensel, Adlercreutz, Bolin och von Hofsten) pröfvade rättvist fastställa hofrättens utslag.

Justitierådet Naumann yttrade: »Då, enligt 1 och 2 §§ i reglementet för boställsdirektionerna af den 19 Juli 1832, landshöfdingen ej blott såsom ordförande leder öfverläggningarne i länets boställsdirektioner, utan jemväl med sin röst deltager i besluten, så och på de i nedre revisionens underd. betänkande för öfrigt anförde skäl gillar jag det slut, som i samma betänkande är föreslaget».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 3 September 1867.