Klander af fastställelse å ackord i konkurs, hvilket ackord icke blifvit af borgenär bestridt enligt 102 § Konkurslagen. Begäran om rådrum för bevisnings förebringande.
5 november 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 269–270 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 42 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 269–270 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 November 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På inställelsedagen i sin vid Ulricehamns rådstufvurätt anhängiga konkurs ingaf vestgötehandlanden Alex. Nordlund skriftligt ackordsförslag att efter dels sex och dels tolf månader godtgöra sina borgenärer med femtio procent af hvad de hade att fordra.
Samtliga vid sammanträdet inför rättens ombudsman närvarande borgenärer antogo det erbjudna ackordet, och som dessa bevakat mer än 2/3 af de i konkursen anmälda fordringar, förklarade rättens ombudsman ackordförslaget vara af borgenärerna antaget och förty skola för fastställelse hos rådstufvurätten anmälas.
Sedan rådstufvurätten utsatt dag för pröfningen af ackordet och derom låtit utfärda kungörelse i tidningarne, samt hvarken å den utsatta dagen eller derförut någon borgenär sig inställt, meddelade rådstufvurätten den 13 November 1865 utslag af innehåll: att som vid sammanträdet inför rättens ombudsman alla dervid tillstädeskomne borgenärer antagit det erbjudna ackordet, samt dessa borgenärer bevakat mera än 2/3 af de i konkursen anmälde fordringsbelopp, funne rådstufvurätten, jemlikt 99 § i Konkurslagen den 18 September 1862, lagligt att ackordet till efterrättelse emellan borgenärerna fastställa.
Emot detta utslag vädjade en af Nordlunds fordringsägare landtbrukaren L. G. Nilsson i Tvenedslund till Götha hofrätt samt yrkade, att ackordsförslaget måtte helt och hållet ogillas, emedan han vore förvissad om och hoppades kunna styrka, att ackordet antagits af en del borgenärer endast i följd deraf, att de utaf gäldenären eller hans borges-
s. 270 Sida 270 i årgången börjar här
män bekommit särskilda förbindelser å vissa belopp af sina fordringar utöfver ackordssumman och sålunda blifvit hemligen gynnade framför Nilsson och andra borgenärer; och anhöll Nilsson om uppskof för att få förebringa bevisning i berörde hänseende.
Medelst dom den 7 December 1866 yttrade hofrätten: att Nilssons berörde anhållan icke kunde, emot stadgandet i 78 § Konkurslagen, bifallas, samt att, enär Nilssons till stöd för hans ändringssökande gjorda uppgift, att åtskilliga bland borgenärerna skulle vid ackordet hemligen gynnats, icke af handlingarna bestyrktes, Nilssons sålunda förda talan ej föranledde ändring i öfverklagade beslutet.
Nilsson fullföljde hos Kongl. Maj:t underdånig talan och yrkade, att saken måtte till rådstufvurätten återförvisas, på det att Nilsson måtte blifva i tillfälle att genom afhörande af vittnen få förebringa den åberopade bevisningen.
Uti underdånigt betänkande den 28 Sept. 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt konstituerade revisionssekreterarne friherre Leuhusen och Lilienberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla. •
Saken föredrogs den 1 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Quensel, Berg, Adlercreutz, Bolin, Naumann, von Hofsten och Dreijer); och då. Nilsson ej hos rådstufvurätten, i den ordning 102 § Konkurslagen innehåller, bestridt fastställelse af ackordet, samt vid sådant förhållande hans hos Kongl. Maj:t gjorda anhållan om rådrum för bevisnings förebringande ej kunde bifallas; så och på de af hofrätten i sjelfva saken anförde skäl, pröfvade Högsta Domstolen rättvist fastställa öfverklagade beslutet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 5 November 1867.
Anm- Den af hofrätten åberopade 78 § Konkurslagen är i detta fall icke tillämplig.