Naumanns tidskrift 1868 s. 273

Den 14 Juni 1865 förrättades å landskansliet i Halmstad exsekutiv auktion å Anders Olssons i Glasbacka ägande hemman 17/]08:dels mantal N:o 31 Glasbacka, som blifvit utmätt till gäldande af nämndemannen Johannes Svenssons i Dahl i nämnde jemte annat hemman intecknade fordran. I köpevilkoren stadgades, utom annat, atr med tillträdet af hemmanet skulle förhållas »enligt lag», och att köparen skulle ansvara för hemmansdelarne åliggande oguldna kronoskatter och andra utskylder.

Nämnde fastighet inropades på auktion af Johannes Svensson; men Anders Olsson anförde hos Götha hofrätt öfver auktionsåtgärden besvär, hvilka dock af hofrätten ogillades genom utslag den 31 Juli 1865.

Derförinnan eller den 29 Juni 1865 hade Anders Olsson och hans hustru medelst afhandling, i hvilken tydligen utmärktes, att Anders Olsson ej vidare var hemmanets ägare till Bertil Svensson i Blixtorp för en köpeskilling af 125 rdr försålt hela den å hemmanet växande grödan; och derpå hade Bertil Svensson den 2 Juli utlyst och den 3 Juli 1865 hållit auktion å samma gröda, som inropats af Lorentz Petersson för 140 rdr och af honom derefter afbergats och bortförts.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te åra. 18

s. 274 Sida 274 i årgången börjar härKopiera citering

Johannes Svensson uttog stämning å Anders Olsson och Bertil Svensson till Faurås häradsrätt. Stadgandet vid den exsekutiva auktionen, att fastigheten finge »efter lag» tillträdas, innebure naturligtvis rättighet för inroparen att genast efter auktionen få tillträda fastigheten, sådan den vid utmätningstillfället befunnits, utan afseende å den förändring, som mellan] utmätningen och auktionen inträffat genom verkstäldt vårutsäde. Följaktligen hade Anders Olsson varit oberättigad att sälja grödan, likasom ock Bertil Svensson dertill icke haft någon rätt, hvilket Bertil Svensson så mycket hellre bordt kunna inse, som Johannes Svensson före den af Bertil Svensson hållna auktionen genom sin son hos Bertil skriftligen protesterat mot grödans försäljande. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, yrkade derföre Johannes Svensson, dels att Bertil Svensson måtte förpligtas att enligt upprättadt värderingsinstrument’ ersätta grödans värde och tillika utgifva sex procent ränta derå, äfvensom stånda ansvar för det han satt sig i besittning af annans gods och oaktadt erhållna varningar detsamma till annan person afyttrat; dels ock att jemväl Anders Olsson måtte fällas till ansvar för det han försålt annans gods.

Anders Olsson bestred för sin del käromålet, då han öfverklagat den auktionsåtgärd, hvarigenom ifrågavarande hemman försålts, och han, till dess samma auktionsåtgärd tagit åt sig laga kraft, varit lagligen berättigad att öfver grödan å hemmanet efter godfinnande förfoga.

Bertil Svensson genmälde, att, då köpeafhandlingen om grödan mellan honom och Anders Olsson upprättades, Bertil väl hört omtalas, att Johannes Svensson förut inköpt hemmanet, men att Anders Olsson tillika uppgifvit, att grödan icke blifvit försåld. Vid den af Bertil hållna auktionen hade väl upplästs en med Johannes Svenssons namn undertecknad skrift, innehållande, att Johannes Svensson, som inköpt hemmanet, ansåge sig på grund deraf hafva rätt jemväl till grödan derå, men som Bertil då innehaft den emellan Bertil och Anders Olsson om grödan upprättade köpeafhandling, samt Bertil försålt grödan med samma rätt

s. 275 Sida 275 i årgången börjar härKopiera citering

han den inköpt 1), hade han ansett sig icke behöfva fästa något afseende på Johannes Svenssons skrift, utan förmenat, att Johannes Svensson borde i fall af befogenhet vända sig med ersättningstalan mot Anders Olsson; och bestred förty jemväl Bertil Svensson för sin del käromålet.

Till ådagaläggande af grödans värde företedde Johannes Svensson ett af J. W. Hall, Bengt Andersson och N. Andersson den 7 Juli 1865 upprättadt instrument öfver verkställd värdering af grödan, sådan den af Anders Olsson utvisats; upptagande denna handling följande poster:

3 T:or hvete à 20 rdr.............................. 60.

17 » råg à 15 »............................255.

8 » 18 k:pr korn à 10 rdr 85. 8 » hafra à 7 rdr.56.

18 » potatis à 3 ».............................54. 500 Le. hö à 25 öre................................ 125.

Summa rdr rmt 635.

Halmfodret, som icke blifvit värderadt, ansågs motsvara kostnaden för inbergnings- och aftröskningsarbetena.

Värderingsmännen hördes på ed och vitsordade syneinstrumentets riktighet, med tillägg af Hall och N. Andersson att värdena deri icke vore för höga; och af Bengt Andersson, att han sjelf skulle velat betala för grödan hvad instrumentet utvisade.

Anders Olsson uppgaf, att på hemmanet sagde år skördats 1344 t:a hvete, 13 t:or råg, 71/2 t:or korn, 514 t:or hafre, 13 t:or potatis och 101/2 lass hö.

Bertil Svenseon förklarade, att han hvarken kunde vitsorda eller bestrida riktigheten af de i syneinstrumentet å grödan åsatta värden.

Häradsrätten meddelade utslag den 26 April 1866: Då det uti protokollet vid utmätningsauktionen förekommande stadgande, att med tillträdet af hemmanet skulle förhållas enligt lag, icke kunde tydas annorlunda, än att Johannes Svensson icke skulle, åtminstone förr än fardagen den 14 Mars 1866, äga att tillträda inköpta hemmansdelen, ') Hvilken rätt var = ingen, ty handeln var alltigenom olaglig.

s. 276 Sida 276 i årgången börjar härKopiera citering

samt protokollet icke gåfve vid handen, att den å hemmansdelen växande gröda varit i köpet inbegripen, blef stämningspåståendet af häradsrätten ogilladt.

Johannes Svensson vädjade till Götha hofrätt och yttrade i sin vadeinlaga, bland annat: Häradsrätten hade bedömt tvistefrågan efter 16 kap. Jordabalken, hvilken, såsom bekant, handlade om städsel, lega och fardag enskilda personer emellan. Då nu emellertid här vore fråga om utmätt fastighet, kunde betydelsen af köpevilkoret att med hemmanets tillträdande skulle förhållas »enligt lag» naturligtvis icke bedömas efter annat lagrum än 5 kap. 8 § Utsökningsbalken, der det hette: »Nu hafver den, som mätes hos, ej annat hus och hemvist att tillgå; då må han å landet sitta i husen qvar tre månader, efter det utmätning skedd är, och i staden till nästa fardag»; och häraf måste följa, såväl att den, hvilkens fasta egendom blifvit utmätt, ej, efter det utmätningen blifvit gjord, med fastigheten vidare hade att skaffa, som ock att den, som å egendomen efter utmätningen vidtoge några åtgärder, t. ex. utsådde säd, måste anses såsom den der sått å annans åkerskifte, hvarom stadgades i 8 kap. 2 § Byggningabalken. Derjemte och då hvarken vid utmätningen, hvilken skedde i Mars 1865, eller auktionen något särskildt undantag till förmån för Anders Olsson blifvit gjordt, samt inroparen af hemmanet fick från årets fardag vidkännas ej mindre ett från hemmanet utgående undantag, än alla de på hemmanet belöpande allmänna utskylder, vore det uppenbart, att den å hemmanet befintliga grödan vore en tillhörighet, som skulle komma inroparen af hemmanet till godo. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades, att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Johannes Svenssons käromål måtte bifallas.

Hofrätten yttrade i dom den 25 Januari 1867: att ehuru, i strid med hvad häradsrätten antagit, Anders Olsson, enligt 5 kap. 8 § Utsökningsbalken, icke varit berättigad att till den 14 Mars 1866 innehafva den från honom försålda fastigheten, utan haft åliggande att densamma efter auktionen genast afträda, samt den å fastigheten växande

s. 277 Sida 277 i årgången börjar härKopiera citering

gröda, såsom utgörande del af fastigheten och ej vid dess försäljning undantagen, måste anses i Johannes Svenssons köp inbegripen; dock som Anders Olsson, hvilken öfver utmätningsauktionen i hofrätten sig besvärat, i följd deraf ännu varit i besittning af fastigheten 1), då grödan af honom till Bertil Svenson försåldes, samt vid sådant förhållande hvarken Anders Olssons åtgärd att afyttra grödan vore underkastad ansvar, eller Bertil Svenssons förfarande att densamma med den rätt, han dertill haft, på annan person öfverlåta, kunde för Bertil Svensson medföra ansvar eller skyldighet att tillhandahålla Johannes Svensson grödans värde, funne hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvari-häradsrätten stannat.

Johannes Svensson fullföljde underdånig talan. Den af hofrätten åberopade omständighet, att Anders Olsson fört klagan Öfver utmätningsauktionen, kunde icke förskaffa honom en rätt, som han förut icke ägt, i följd hvaraf ock hans tilltag att sälja grödan måste i alla händelser anses vara olagligt. En motsatt åsigt skulle leda derhän, att Anders Olsson, sedan han klagat öfver utmätningsauktionen, skulle varit berättigad att sälja sjelfva hemmanet eller åtminstone dess åbyggnader. Men tydligt vore, att, sedan hemmanet blifvit utmätt och utmätning såtgärden vunnit laga kraft, Anders Olsson icke haft någon rätt att öfver hemmanet och dess adpertinentier förfoga. Anders Olsson borde således åtminstone dömas till ansvar för det han förskingrat utmätt gods; och Bertil Svensson, hvilken haft kännedom om den verkställda auktionen, borde ock för sitt förfarande att köpa sådant gods ansvara och ersätta skadan. Johannes Svensson yrkade derföre fortfarande bifall till sitt käromål.

Uti underdånigt betänkande den 12 Oktober 1867 hemställde nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Lilienberg och Hlernmarck), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

1 ) Han fick, efter den laga' kraftvunna utmätningen, sitta qvar i husen; men ej vidare.

s. 278 Sida 278 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 31 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen; och som den emellan Anders Olsson och Bertil Svensson den 29 Juni 1865 ingångna afhandling, hvarigenom den förre till den senare försålt den å ifrågavarande hemmansdel då växande gröda, uppenbarligen blifvit afslutad under förutsättning att Anders Olsson, hvilken, oaktadt hemmansdelens utmätning och exsekutiva försäljning, fortfarande lemnats i besittning af densamma, jemväl ägt att öfver hemmansdelens afkastning förfoga, och samma försäljning således ej är att hänföra till sådan brottslig handling, som i lag med straff belägges; alltså och då Bertil Svensson, hvilken, utan att taga grödan i besittning, den 3 påföljande Juli å handlanden Lorentz Pettersson öfverlåtit den rätt till grödans afbergande, honom enligt förstnämnde afhandling tillkom, genom berörde sin åtgärd, på grund af hvilken sökanden ej mer än tillförene blifvit förhindrad att göra sitt anspråk på den då ännu växande grödan gällande, icke kan anses hafva någon skada eller förlust sökanden tillskyndat, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Berg, Wretman, Adlercreutz och Bolin) rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten i saken stannat.

Justitieråden Hoÿ'stedt och Naumann förenade sig om följande yttrande:

Emedan Anders Olsson, enligt 5 kap. 8 § Utsökningsbalken, icke varit berättigad att till den 14 Mars 1866 innehafva den från honom efter utmätning, som vunnit laga kraft, försålda fastigheten, utan haft åliggande att densamma efter auktionen genast afträda, samt den å fastigheten växande gröda, såsom utgörande en del af fastigheten och icke vid dess försäljning undantagen, måste anses i sökandens köp inbegripen; fördenskull och enär hvarken den omständighet, att Anders Olsson, under förebärande att erforderligt antal spekulanter icke varit vid auktionsförrättningen tillstädes, densamma hos hofrätten öfverklagat, eller Anders Olssons fortfarande qvarboende i husen medfört för honom rättighet att fastigheten eller någon del deraf förskingra eller afyttra, men Anders Olsson och Bertil Svensson så-

s. 279 Sida 279 i årgången börjar härKopiera citering

dant oaktadt afslutat köp om all hemmanets växande gröda, samt ordalagen i den derom uppgjorda skriftliga afhandling utvisa, att Bertil Svensson haft kännedom derom att hemmanet ej vidare var Anders Olsson tillhörigt, pröfvade bemälde justitieråd rättvist i så måtto bifalla käromålet, att Bertil Svensson, som olofligen tillhandlat sig nämnde gröda och sedermera, oaktadt sökandens deremot gjorda protest, å auktion försålt densamma till annan person, som i detta mål icke är part, skulle ersätta sökanden grödans värde med det belopp 635 rdr, hvartill den blifvit af på ed hörde gode män uppskattad, samt å detta belopp gälda fem procent ränta från stämningsdagen ; men då Anders Olsson och Bertil Svensson icke kunde anses hafva i brottslig afsigt vidtagit de åtalade afyttringsåtgärderna, blef sökandens mot dem gjorda påstående om ansvar af justitieråden lemnadt utan afseende.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 2 December 1867.