Naumanns tidskrift 1868 s. 348

Den 3 Augusti 1865 utbröt vådeld i Guttsta by, belägen invid Köpings—Uttersbergs jernväg. Dervid ned-

1) Ecklesiastik-departementet.

s. 349 Sida 349 i årgången börjar härKopiera citering

brunno dels en mängd man- och ladugårdsbyggnader samt lösegendom, försäkrade i Åkerbo härads brandstodsbolag, till värde af 11,486 rdr 67 öre, hvilket belopp brandstodsbolaget till försäkringstagarne d. 12 Januari 1866 utbetalde; dels ock icke försäkrad lösegendom till värde af 827 rdr 69 ’öre, tillhörig bonden Lars Ersson, Stina Andersdotter, Brita Ersdotter, Lars Perssons sterbhus m. fl., alla i Guttsta.

Guttsta byamän och Åkerbo härads brandstodsbolag stämde jernvägsbolaget till rådstufvurätten i Köping och yrkade: att då vådelden uppkommit derigenom, att från ett lokomotiv, som under stark storm framgått å jernvägen, gnistor* kastats på och antändt en helt nära jernvägen belägen, med halm täckt logbyggnad, hvarifrån elden sedermera spridt sig till de öfriga byggnaderna i byn, samt jernvägsbolaget jemväl, med anledning af hvad Åkerbo häradsrätt vid expropriationen af jord för jernvägen stadgat, vore skyldigt ansvara för skadan, jernvägsbolaget alltså måtte förpligtas att utgifva ofvannämnda belopp.

Bolaget förklarade sig villigt antaga, det branden förorsakats genom eld från lokomotivet, hvarjemte ostridigt var dels att elden börjat i taket å en Lars Perssons sterbhusdelägare tillhörig, med halmtak försedd, på ett afstånd af 15 à 20 alnar från jernvägsrälerna belägen logbyggnad och derifrån spridt sig till öfriga byggnader i byn, dels ock att olyckan inträffat under vestlig blåst och under det bantåget gått i riktning norrut. Vid brandsynen uppgafs, att samtidigt med det elden förmärkts i den nämnda logen, eld ock utbrutit i halm, som legat på östra sidan om logen, hvilken eld dock snart släckts, och att man mycket ansträngt sig att släcka ifrågavarande eldsvåda, men i anseende till den rådande vestliga stormen icke deruti lyckats. Elden hade spridt sig från Lars Perssons sterbhusdelägares loge samtidigt till några i sydost belägna uthusbyggnader och till ett sterbhusdelägarnes fähus samt vidare till öster om fähuset belägna mangårdshus, hvarefter elden utbrutit på flera ställen i byn.

s. 350 Sida 350 i årgången börjar härKopiera citering

Före nämnda eldsvåda eller den 2 Maj samma år, hade eld från lokomotiv fattat i Lars Erssons loge (belägen norr om Lars Perssons sterbhusdelägares loge och något närmare intill jernvägen än denna), men genom skyndsam hjelp hade elden släckts, hvarefter logen samt hälften af Lars Erssons derintill gränsande hus blifvit före ifrågavarande brand af jernvägsbolaget flyttade till annan plats.

Den 5 Juli 1864 hade vid Åkerbo häradsrätt förekommit frågan om afstående af jord för jernvägens behof, vid hvilket tillfälle anmäldes af Lars Ersson, att hans loge och fähusbyggnad stode så nära jernvägslinien, att de lätteligen kunde af gnistor från lokomotivet antändas, hvarigenom eldfara för hela byn kunde uppstå, i följd hvaraf ock Lars Ersson yrkat, att jernvägsbolaget måtte förpligtas påkosta flyttningen af logen och fähuset, så att de icke utsattes för eldfara; samt af Lars Perssons sterbhusdelägarne, att deras loge och fähus jemväl voro utsatta för eldfara vid jernvägens befarande; men som byggnaderna till följd af laga skifte skulle den 28 November 1866 flyttas till annan plats, yrkades endast, att, om dessförinnan eldskada genom antändning från lokomotiv inträffade, jernvägsbolaget måtte förpligtas samma skada godtgöra.

Jernvägsbolaget hade icke något mot detta påstående att anmärka, men hemställde, huruvida bolaget lagligen vore skyldigt att bekosta den af Lars Ersson påyrkade husflyttningen.

I utslag den 9 Augusti 1864 hade häradsrätten förklarat: att bolaget hade att, på sätt och under vilkor, bolaget medgifvit, för eldskada å Lars Perssons sterbhusdelägares uthus i Guttsta ansvara. I fråga om Lars Erssons fähus och loge fann häradsrätten, som dömde bolaget att innan den 1 Juni 1865 föranstalta om flyttningen af logen till närmast utom eldfara från jernvägen belägna tjenliga plats och emellertid i detta afseende ansvara, såsom näst härefter stadgades, jernvägsbolaget, såvidt det icke ville påkosta flyttning äfven af Lars Erssons öfriga hus, (d. v. s. fähuset), skyldigt att ansvara för den förhöjning i brandstodsafgift uti länets brandstods-

s. 351 Sida 351 i årgången börjar härKopiera citering

bolag, som i anseende till eldfara för fähuset kunde ifrågakomma, eller, derest af sådan anledning brandförsäkring för samma hus icke kunde erhållas, vara ansvarigt för godtgörelse af den skada, fähuset, sedan jernvägen börjat befaras med lokomotiv och så länge sådant medelst eldande drefves, genom vådeld drabba kunde; «i allt fall med laglig ansvarighet för eldskada, som genom antändning från jernvägslokomotiv uppkomme.»

Uti nu ifrågavarande mål anförde Guttsta bymän och brandstodsbolaget vidare: att, vid den tid eldskadan inträffade, jernvägsbolaget icke erlagt löseskillingen för den exproprierade jorden, samt jernvägen icke varit afsynad eller öppnad för allmänna trafiken, hvarföre bolaget då saknat laglig rätt att befara vägen med lokomotiv. Bolaget hade följaktligen genom en olaglig handling vållat skadan och vore alltså skyldigt att densamma godtgöra äfven i det fall, att elden först uppkommit i hus, som legat på det afstånd från jernbanan, att någon fråga om dess bortflyttande ej inför expropriationsdomstolen blifvit väckt; men då nu det hus, som först blifvit antändt, eller Lars Perssons sterbhusdelägares loge, haft sin plats så nära jernvägen, att genom expropriationsdomstolens beslut jernvägsbolaget ålagts ansvara för skada, som genom logens antändning medelst eld från lokomotiv kunde uppkomma, vore bolagets ersättningsskyldighet obestridlig.

Jernvägsbolaget svarade, att löseskillingen för den exproprierade jorden vid brandskadan ännu icke erlagts, men att bolaget genom Kongl. Brefvet den 30 December 1863 fått rätt att sätta sig i besittning af jorden, i följd hvaraf och då icke någon författning förbjöde begagnandet af lokomotiv under sjelfva jernvägsbyggandet, bolaget icke, såsom dess vederparter förmenat, kunde anses hafva genom lokomotivs användande begått någon olaglighet. Lokomotivet hade varit uppeldadt med blandade cokes och stenkol, det minst farliga af alla brännmaterialier å lokomotiv, och någon vårds-

s. 352 Sida 352 i årgången börjar härKopiera citering

löshet eller försummelse i öfrigt hade icke kunnat läggas bolaget till last. Olyckshändelsen måste således anses hafva inträffat genom full våda. Men äfven om bolaget genom någon försummelse vållat antändningen, borde dock bolaget icke kunna förpligtas ersätta något utöfver värdet af de hus, som först blifvit antända och vid expropriationen ansetts ligga så nära banan, att fara för eld möjligen i afseende på dem skulle kunna förefinnas, nemligen Lars Perssons sterbhusdelägares loge och två fähus. Men bolaget ville icke ens underkasta sig denna ersättningsskyldighet. Bolaget hade fullgjort den bolaget genom expropriationsdomstolens beslut ålagda skyldighet att bortflytta Lars Erssons loge, och i afseende å hans fähus hade bolaget icke tillförbundit sig annat, än att ansvara för den förhöjda brandstodsafgiften. Det i expropriationsdomstolens beslut förekommande uttryck: «i allt fall med laglig ansvarighet för eldskada, som genom antändning från jernvägens lokomotiv uppkomme» vore’ endast ett hänvisande till lagens stadgande i fråga om eldskada, som af vållande eller vangömmo uppstode, och kunde icke hänföras till sådana eldskador, som uppkomme af ren olyckshändelse.

I utslag den 18 Maj 1866 utlät sig rådstufvurätten (efter citerandet af expropriationsdomstolens här ofvan omförmälda beslut): att enär jernvägsbolaget medgifvit, att den vådeld, hvilken den 3 Augusti 1865 utbrutit i Guttsta och förstört dels byggnader och lösören till sammanlagdt värde af 11,486 rdr 67 öre, som Åkerbo brandstodsbolag enligt qvitto den 12 Januari 1866 ersatt, och dels oförsäkrad lösegendom, tillhörig Guttsta byemän och i värde uppskattad tillhopa till 827 rdr 69 öre, efter hvad jemväl utredt vore, börjat i Lars Perssons sterbhusdelägares förut nämnda logbyggnad och antagligen uppkommit genom gnistor från det då nyss förut på resa från Köping förbifarande lokomotiv; ty och som vid sådant förhållande jernvägsbolaget ej allenast, jemlikt dess åtagande vid expropriationen och Åkerbo häradsrätts utslag den 9 Augusti 1864, vore skyl- 1 digt godtgöra Lars Perssons sterbhusdelägares vid berörda ;

s. 353 Sida 353 i årgången börjar härKopiera citering

tillfälle nedbrända, ofvannämnda hus, utan ock, då faran för dessa hus sålunda varit på förhand insedd, och det icke ens blifvit föregifvet, att någon uraktlåtenhet ägt rum i afseende på erforderliga åtgärder till förekommande af eldens spridning derifrån till de öfriga byggnader, som genom samma vådeld förtärdes, måste anses förbundet att jemväl ersätta den öfriga skada, som varit en följd af logbyggnadens antändning, blef jernvägsbolaget, som lemnat utan anmärkning de belopp, hvartill eldskadan uppskattats, ålagdt att dels till brandstodsbolaget återgälda all den omstända kostnad, brandstodsbolaget fått vidkännas i och för berörde eldsvåda, till belopp af 11,486 rdr 67 öre, jemte sex procent årlig ränta derå från den 12 Januari 1866, tills liqvid skedde, och dels till öfriga parterna, hvilka lidit skada i följd af ifrågavarande eldsvåda, utgifva förrberörde 827 rdr 69 öre jemte em procent ränta från stämningsdagen den 18 December 1865.

En ledamot af rådstufvurätten var från nämnde beslut skiljaktig och ansåg på anförda skäl jernvägsbolaget icke kunna förpligtas; till vidsträcktare ersättningsskyldighet, än att godtgöra brandstodsbolaget den af bolaget utbetalda brandstodsersättning för Lars Perssons sterbhusdelägares loge och fähus med 870 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 12 Januari 1866.

Jernvägsbolaget vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 4 April 1867 icke fann skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring.

Bolaget fullföljde underdånig talan.

Uti underdånigt betänkande den 12 Oktober 1867 hemställde Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Adlers, Lilienberg och Hernmarck), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 31 Oktober 1867 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Hofstedt, Qvensel, Berg, Wretman, Adlercreutz, Naumann och Bolin), dervid Högsta Domstolen biföll nedre revisionens betänkande.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 2 December 1867.

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 23