Förmånsrätt i kyrkoherdes urarfvabo för s. k. inventarii-spanmål, hvilken kyrkoherden i lifstiden emottagit såsom ett från bostället oskiljaktigt inventarium.
3 juni 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 354–356 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 10 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 55 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 10.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 354–356 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 3 Juni 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti aflidne kyrkoherden C. W. Cederbergs vid Lagunda häradsrätt anhängiga konkurs- och urarfvatvist bevakade kontraktsprosten E. A. Steinmetz, enligt domkapitlets i Upsala förordnande och under yrkande om förmånsrätt, bland annat, den af kyrkoherden Cederberg i lifstiden, vid hans tillträde af kyrkoherdebostället i Långtora och Herkulsberga församlingars pastorat, emottagna »inventariispanmål», 12 tunnor korn, hvarför Cederbergs sterbhus hade laga ansvarsskyldighet.
Borgenärerna bestredo den äskade förmånsrätten, enär sådan ej vore i lag medgifven, och då vid sammanträde inför rättens ombudsman påståendet om förmånsrätt vidhölls, hänskjöts frågan till häradsrätten.
Häradsrätten, genom utslag den 26 Mars 1866, förklarade: att då förmånsrätt för så beskaffad fordran icke funnes i lag bestämd, kunde domkapitlets påstående derom icke bifallas.
Efter förordnande af justitiekanslersembetet, fullföljde advokatfiskalen T. A. Billbergh talan i Svea hofrätt och, under åberopande af 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, yrkade, att påståendet om förmånsrätt måtte bifallas.
Hofrätten meddelade dom den 1 November 1866 och fastställde häradsrättens beslut.
Från detta hofrättens beslut (deruti hofrättsrådet Uddenberg, assessoren Forssell samt vice häradshöfdingarne Moberg och friherre Stael von Holstein deltogo) var vice häradshöfdingen Welin skiljaktig och yttrade: »Som med afseende
s. 355 Sida 355 i årgången börjar här
å hvad i målet förekommit antagas måtte, att aflidne kyrkoherden C. W. Cederberg i lifstiden, vid tillträde af kyrkoherdebostället i Långtora och Herkulsberga, i sin berörde egenskap och således i och för embetet emottagit ifrågavarande spanmål, hvilken skolat utgöra ett från bostället oskiljaktigt inventarium; alltså pröfvar jag för min del, med ändring af öfverklagade beslutet, rättvist på det sätt bifalla advokatfiskalen Billberghs å domkapitlets vägnar fullföljda talan, att domkapitlets i Cederbergs konkurs bevakade fordran för nämnde spanmål af mig förklaras böra utgå med förmånsrätt, enligt 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861».
Vid fullföljande af underd. ändringssökande hos Kongl. Maj:t anförde advokatfiskalen Billbergh: Elfte § i 17 kap. Handelsbalken medgåfve förmånsrätt ej blott för innestående uppbörd hos statens samt allmänna, af konungen stadfästade inrättningars uppbördsmän, utan äfven för fordringar i öfrigt hos kronans embets- eller tjenstemän för medel, som desse i och för embete eller tjenst mottagit; hvarförutan nämnde balks 6 § tillade jordägare förmånsrätt i lösören hos landbo för husröta, som denne kunde hafva åsamkat sig. Såvidt nu, såsom här, kyrkans tjenare vore att betrakta såsom tillika statens, syntes förstomförmälda bestämmelse jemväl tillämplig å fordran hos kyrkoherde för honom i tjensten anförtrodd utsädesspanmål ; och med skäl torde förskingring af sådant utsäde eller, med andra ord, försummelse att till det omfång, dylik tillgång medgåfve, jorden för efterträdaren häfda, böra anses utgöra sådan vanhäfd, derför ersättning skall till jordägaren utgå likasom för annan husröta. På grund häraf yrkades, att ifrågavarande fordran måtte förklaras böra med förmånsrätt utgå antingen enligt 6 § eller 11 § i 17 kap. Handelsbalken.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne friherre Leuhusen, Fâhrœus och Wedberg) yttrade i underd. betänkande: att som icke bestridt vore, att kyrkoherden Cederberg i lifstiden, vid sitt tillträde af Långtora och
s. 356 Sida 356 i årgången börjar här
Herkulsberga församlingars kyrkoherdeboställe, emottagit af sin företrädare det bostället tillhörande inventarium af tolf tunnor korn, samt Cederberg måste antagas hafva i och för sitt embete nämnda inventariikorn emottagit; alltså hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte, med stöd af 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, på det sätt bifalla advokatfiskalen Billberghs fullföljda talan, att ifrågavarande, af domkapitlet i Upsala för inventariikornet bevakade fordran förklarades böra ur de afträdda tillgångarne utgå med förmånsrätt enligt nyssåberopade lagrum.
Saken föredrogs den 16 Maj 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Qvensel, Södergren och friherre Leuhusen) biföllo det underd. betänkandet.
Justitierådet Rabe var af skiljaktig mening och yttrade:
»Enär sökanden i sin vadeinlaga till hofrätten förklaratt sitt yrkande om förmånsrätt för ifrågavarande fordran grunda sig på stadgandet i 17 kap. 11 § Handelsbalken, sådant berörda lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, finner jag sökandens hos Kongl. Maj:t vilkorligt framställda påstående om förmånsrätt efter 6 § i nämnde kapitel och balk ej kunna komma under pröfning; och som boställshafvares förbindelse i anledning deraf, att han vid tillträdet af sitt boställe emottagit dertill hörande inventariispanmål, efter mitt omdöme, är af enahanda beskaffenhet som de honom beträffande boställets häfd och underhåll åliggande skyldigheter; men för husröta å boställe förmånsrätt åtnjutes endast i viss, boställshafvare tillhörig egendom, anser jag det bevakade fordringsanspråket icke kunna hänföras till fordringar, derför sådan förmånsrätt äger rum, som i 11 § af ofvannämnda kapitel och balk omförmäles; i följd hvaraf jag pröfvar rättvist att hofrättens domslut fastställa».
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 3 Juni 1867.