Komminister dömd till varning dels för det han rest utom stiftet utan tillåtelse, dels för det han vid husförhör iskänkt bränvin.
18 mars 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 410–412 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 62 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 410–412 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 18 Mars 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos Upsala domkapitel blef komministern i Ofvansjö församling A. L. af hemmansägaren Lars Persson i Lemstanäs jemte andra, hvilka sedermera frånträdde sin talan, angifven, för det han, bland annat, dels en längre tid under hösten 1864 varit bosatt i Stockholm för rättegångars utförande, dels ock ofta vid förrättande af s. k. husförhör iskänkt bränvin åt läslagets ungdom och af denna vid samma tillfälle emottagit gåfvor i penningar.
s. 411 Sida 411 i årgången börjar här
Genom det vittnesförhör, som på domkapitlets föranstaltande hölls i saken inför vederbörlig domstol, styrktes, hvad L. ock uti sina till domkapitlet ingifna förklaringar vidgick, att han uppehållit sig i Stockholm en längre tid under 1864-års höst, äfvensom att L., »i enlighet med gammal sed i orten», brukat att, efter slutade husförhör, då menigheten, som detsamma bevistat, af värdfolket i det hus, der förhöret försiggått, bjudits på förplägning, å värdfolkets vägnar och på dettas uppmaning iskänkt bränvin åt unga och gamla, vid hvilka tillfällen L. äfven fått emottaga frivilliga penningegåfvor.
Detta oaktadt yrkade dock L. att blifva från ansvar i målet frikänd, dels emedan vistelsen i Stockholm, hvars ändamål varit att utföra en injurieprocess, skett med samtycke af vederbörande kontraktsprost och kyrkoherde, hvilken under L:s frånvaro skött hans tjensteåligganden, dels ock enär anmärkta förhållandet efter husförhören, enligt hvad styrkt blifvit, grundade sig på gammal sed i orten; hvarjemte L., som, på grund af 7 § i 1687-års K. Förordning angående rättegång i domkapitlet, ansåg detsamma ej kunna döma Lars Persson för ärekränkande angifvelse, anhöll om hänvisning till behörigt forum, der han finge mot angifvaren väcka ansvars- och ersättningstalan, för det denne i angifvelseskriften uppgifvit, att L. blifvit dömd att för äreröriga beskyllningar mot en namngifven person böta och göra offentlig afbön, en tillvitelse, som vore alldeles falsk, enär det angifvelseskriften bilagda, af Svea hofrätt meddelade utslag af Kongl. Maj:t ändrats derhän, att det för L. egentligen besvärande blifvit undanröjdt.
Domkapitlet yttrade i utslag den 22 November 1865: Då komministern L., enligt eget erkännande och sammanstämmande vittnens intyg, uppehållit sig i Stockholm en längre tid under hösten 1864, och han, i strid med K. cirkuläret den 5 Maj 1762, utan anmälan för konsistoriet och erhållet behörigt tillstånd, företagit sig resan till Stockholm, således utom det stift, hvarunder han lydde, ansågs L., jemlikt K. cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786, § 1,
s. 412 Sida 412 i årgången börjar här
för det tjenstefel, han sålunda låtit komma sig till last, hafva gjort sig skyldig till erhållande af tjenlig föreställning med tillagd förmaning; samt då, vid ett sådant tillfälle som husförhör, bjudande af bränvin, så åt äldre som yngre personer, äfven om detta vore en ortens plägsed, aldraminst bordt, på sätt som skett, af presten sjelf verkställas, utan fast hellre såsom en förargelseväckande osed motarbetas och afstyras, blef L:s förfarande härutinnan ogilladt af domkapitlet, med förklarande, att lämplig förmaning härför skulle på samma gång som ofvan omförmälda föreställning L. meddelas. Men enär, beträffande den begärda hänvisningen, domkapitlet, enligt K. cirkulärbrefvet den 7 December 1787, hade att i dylika mål som det förevarande yttra sig om upprättelse, å ena, och ersättning, å andra sidan, när fråga derom uppstode, men L. icke framställt något sådant påstående, fann domkapitlet sig icke tillkomma att yttrande i anledning af L:s omförmälda yrkande afgifva.
Komministern L. besvärade sig i Svea hofrätt och företedde intyg af kyrkoherden kontraktsprosten H. derom, att L. haft hans tillstånd till vistelsen i Stockholm, samt att H., som skött L:s tjenst under hans bortavaro, ansett sig såsom pastor och kontraktsprost äga befogenhet att permittera sin komminister, helst det aldrig brukats att besvära domkapitlet med ansökning om ledighet för resa till Stockholm, hvilket, enär konsistoriet i Upsala och Stockholm hade samma præses, egentligen vore att anse såsom icke liggande utom stiftet.
Hofrätten meddelade utslag (ex incommunicato) den 29 Maj 1866 och fann skäl ej vara anfördt, som till ändring i öfverklagade utslaget kunde föranleda.
Häremot fullföljde L. und. besvär hos Kongl. Maj:t.
Målet föredrogs den 18 Mars 1867 inför Högsta Domstolen (justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist Adlercreutz, Naumann, Bolin och Rabe), som dervid fann skäl ej vara anfördt, verkande ändring i hofrättens utslag.