Naumanns tidskrift 1868 s. 413

Efter förordnande af justitiekanslersembetet anställde advokatfiskalen A. T. Billbergh emot numera häradshöfdingen J. G. B. åtal inför Svea hofrätt, för det han lemnat i ofullständigt skick och till största delen ej afslutat domböckerna för femton af honom såsom t. f. domhafvande i Medelpads domsaga hållna lagtima ting. Uti advokatfiskalens memorial, dateradt den 19 December 1865, uppräknades de ifrågavarande tingen och angafs närmare hvari ofullständigheten bestod. Anmärkningarne omfattade tiden från och med 1855-års vinterting med Torps tingslag till och med 1858-års vinterting med Ljustorps tingslag.

Häradshöfdingen B. förmälde i afgifven förklaring, att han, i saknad af erforderliga anteckningar och handlingar, dåmera vore urståndsatt att komplettera domböckerne, och att han således borde från sin skyldighet härutinnan befrias.

Hofrätten genom utslag den 21 Mars 1866 förklarade, att ansvarsfrågan genom preskription förfallit; men då det fortfarande ålåge häradshöfdingen B. att föranstalta, det domböckerna bragtes i fullständigt skick, förelades B., vid vite af femhundra rdr, att inom fyra månader efter den 27 Mars inför hofrätten behörigen styrka, att alla de omförmälde domböckerna blifvit fullständigt uppsatta och paragraferade samt med B:s underskrift behörigen afslutade.

Detta utslag vann laga kraft; hvarefter advokatfiskalen Billbergh den 8 påföljande Augusti inkom till hofrätten med memorial, deri yrkades, att B. måtte fällas till vitet och erhålla förnyadt föreläggande »vid ansenligen förhöjdt äfventyr».

s. 414 Sida 414 i årgången börjar härKopiera citering

Den 3 September inkom till hofrätten från B. en skrift, daterad Hedemora den 8 Augusti, med begäran om anstånd, åtminstone till årets slut, med fullgörandet af hvad honom blifvit i ofvannämda afseende föreskrifvet. Såsom skäl härför åberopades, att första hälften af den förelagda tiden hade upptagits af hans befattning såsom sekreterare i ett utskott vid riksdagen, och att den återstående tiden nätt och jemt räckt till för den mängd göromål i sin domsaga, B. nödgats utan biträde bestrida.

Hofrätten, medelst resolution den 14 September, fällde B. till omförmälda, af honom försutna vite och förelade honom vid förhöjdt vite af 750 rdr att, inom slutet af samma år, inför hofrätten behörigen styrka, att han fullgjort de honom genom hofrättens förenämnda utslag gifna föreskrifter.

Den 15 November inkom B. med ansökning att, i anseende till vidlyftigheten af vissa uppräknade göromål, erhålla ledighet från ett lagtima ting, som skulle börja den 22 i samma månad, helst han derjemte »måste vara betänkt på att vid jultiden inställa sig i Stockholm» för att besörja expedierandet af det betänkande, som komitén för utredande af frågan om grundskatternas inlösen borde afgifva, i hvilken komité han vore sekreterare.

Denna ansökning bifölls; likaledes en den 19 December ingifven, af läkarebetyg åtföljd ansökning, att »i anledning af tilltagande sjuklighet» erhålla tjenstledighet intill medlet af Februari 1867.

Uti en ytterligare, till hofrätten den 27 December 1866 inkommen skrift anmälde B., att han i anseende till sjuklighet blifvit urständsatt att fullgöra hofrättens föreläggande angående domböckernas kompletterande, samt anhöll om anstånd dermed till sådan årstid, då, med afseende å innehållet af det vid ansökningen den 19 December fogade läkarebetyg, det skäligen kunde fordras att B. vid ifrågavarande göromål lade hand, hvilket ej läte sig göra utan hans inställelse i Medelpads domsagas arkiv.

s. 415 Sida 415 i årgången börjar härKopiera citering

Ifrågavarande betyg, utgifvet af provinsialläkaren doktor C. Grill den 17 December 1866, innehöll, att B., som »sedan en tid» varit besvärad af gastriskt-katarrhala lidanden, hvilka med all sannolikhet skulle försvåras, om han ej kunde undvika att exponera sig för stark köld, behöfde ett par månaders ledighet för att vårda sin helsa.

Advokatfiskalen Billbergh, hörd öfver ansökningen, yttrade: att enär det åberopade sjukdomsförfallet vore behörigen styrkt och, med afseende å förestående ting i Hedemora (B:s) domsaga, fullgörande af hofrättens föreskrifter rörande domböckerna i Medelpads domsaga ej torde kunna ske förr än i Maj eller Juni, advokatfiskalen tillstyrkte anstånd till den 1 Juli med berörde fullgörande, men vid det äfventyr, som i resolutionen den 14 September 1866 vore stadgadt.

Hofrätten meddelade utslag den 8 Februari 1867: att som medelst ofvanomförmälda, af B. åberopade läkarebetyg, hvilket blifvit fogadt vid hans ansökning om tjenstledighet af den 19 December, det så mycket mindre kunde anses ådagalagdt, att B. under den långa tid, hofrättens ofvanberörda, den 14 September 1866 gifna resolution innefattade, varit urståndsatt att det honom genom samma resolution meddelade föreläggande fullgöra, som han derunder alltintill förenämnde den 19 December sjelf utöfvat domareembetet uti domsagan, samt B., hvilken, innan berörda föreläggande honom meddelades, redan underlåtit att ställa sig till efterrättelse hofrättens i utslag den 27 nästförutgångne Mars gifna enahanda föreskrift, derefter icke ens anmält sig till erhållande af tjenstledighet för utförande af ifrågakomna, honom åliggande göromål; alltså och då B. icke heller styrkt, att, efter det hans ofvanomförmälda anmälan till hofrätten inkom, merberörda föreläggande blifvit af honom fullgjordt, fälldes B., hvilken således icke ställt sig detsamma till efterrättelse, att utgifva det derigenom försutna vitet 750 rdr, konungens ensak; och förelades B. vid förhöjdt vite, 1,000 rdr, att inom slutet af Juni månad 1867 inför hofrätten behörigen styrka, det han fullgjort hvad ge-

s. 416 Sida 416 i årgången börjar härKopiera citering

nom hofrättens berörda utslag den 27 Mars 1866 blifvit honom i afseende å fulländandet och afslutandet af de uppräknade domböckerna föreskrifvet.

Till detta hofrättens beslut medverkade hofrättsrådet Forsell, assessoren Ramsay samt adjungerade ledamoten, vice häradhöfdingen Staël von Holstein, af hvilka dock den förstnämnde ville bestämma tiden för fullgörandet till den 1 Augusti 1867.

Hofrättsrådet Udderiberg och adjungerade ledamoten vice häradshöfdingen Moberg voro skiljaktige och ansågo, att B. genom åberopade läkarebetyget styrkt laga förfall för fullgörandet af hofrättens föreläggande den 14 September 1866; i följd hvaraf desse ledamöter biföllo advokatfiskalens hemställan.

ß. sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring, under anförande af hufvudsakligen följande: Hans sjukdom daterade sig från en den 9 November 1866 ådragen förkylning, som nödgade honom att följande dag intaga sängen. Ifrågavarande göromål kräfde ej mer än några dagar; ty sedan uppsättningen af felande domboksnummer, enligt hos B. (icke i Norrland) befintliga memorialprotokoller, ägt rum, åtginge för resan till Sundsvall tre dagar, och domböckernas underskrifvande, der sådant borde iakttagas, upptoge en tid, som lämpligast räknades i minuter; hvaremot paragrafers numerering, der sådan saknades, kunde blifva ett göromål för timmar. Vid sådant förhållande, hvad kunde väl B. sägas hafva försummat genom att icke, innan hans sjuklighet inträffade, begära permission för meranämnda ändamål ?

Höstetingen voro af B. började, innan han den 20 Oktober 1866 erhöll del af hofrättens resolution den 14 förutgångne September; och då B. sökte ledighet från det ting, som började den 22 November, hade han en arrièrepensée i afseende å lättare tillfälle att medhinna det göromåls fullbordan, hvarom nu vore fråga; ty sådant hade kunnat medhinnas till och med efter den 19 December, till hvilken tid B. sjelf utöfvat domareembetet i öfrigt uti dom-

s. 417 Sida 417 i årgången börjar härKopiera citering

sagan. B. anhöll derföre om befrielse från ådömda vitet, 750 rdr, och upphäfvande af beslutet om förnyadt vite; ehuru det visserligen kunde vara likgiltigt hvad påföljd, som stadgades, enär, om helsa honom förlänades, ifrågavarande kompletteringsarbete skulle, innan den utsatta tiden förrunnit, vara fullbordadt.

Advokatfiskalen Billbergh yttrade i underd. förklaring: Sedan han afgaf sitt sista memorial till hofrätten, hade han erfarit, att B. dels den 31 December 1866 å tingstället Smedby afslutat ett der hållet ting och dels ofördröjligen derefter afrest till hufvudstaden, icke, såsom han vid sammanträffande med advokatfiskalen uppgifvit, för att å lazarett derstädes erhålla vård för sin helsa, utan för att, såsom snart visade sig, vinna anställning vid riksdagens kansli. B:s ansökning den 12 November ådagalade, hvad ock af de underd. besvären bestyrktes, att han redan då var till helsan så återställd, att han sjelf ansåg sina lidanden icke vidare utgöra hinder för ifrågavarande arbete. Efter denna tid hade B:s helsotillstånd icke veterligen undergått förändring till det sämre. Hade allt detta varit för advokatfiskalen kändt i början af Januari 1867, skulle hans yttrande i hofrätten visserligen helt annorlunda utfallit. B:s beteende framstode nu såsom ett lyckligtvis sällsynt exempel på oblyghet i förening med liknöjdhet för pligt såväl som för medmenniskors rätt och bästa. Advokatfiskalen påyrkade af sådan anledning fastställelse af hofrättens utslag.

Målet föredrogs den 20 Maj 1867 inför Högsta domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alex ander son, Iggeström, Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen och Babe) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.

Justitierådet Almqvist yttrade: »Med afseende å innehållet af det utaf häradshöfdingen B. företedda läkarebetyg, och då advokatfiskalen Billbergh icke hos hofrätten framställt påstående om tillämpning af det genom hofrättens

Tidskrift för Lagstift etc. 5:te årg. 27

s. 418 Sida 418 i årgången börjar härKopiera citering

resolution den 14 September 1866 B. förelagda vite, 750 rdr, finner jag skäligt på det sätt ändra hofrättens öfverklagade utslag, att häradshöfdingen B. från utgifvande af samma vite befrias, samt att följaktligen förhöjdt vite för underlätet fullgörande af hvad i utslaget blifvit B. ålagdt, icke äger rum».