Angående inteckning till säkerhet för en i köpekontrakt om fast egendom å landet förbehållen grustägt. 2 § af K. F.
29 januari 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 549–553 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 78 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 9.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 549–553 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 Januari 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
den 9 November 1844. Med anm. af Utg.
Sysslomännen i kammarherren friherre Fredrik Theodor Cederströms konkurs, kanslisten Viktor Tempelman och advokatfiskalen E. W. Montan, företedde vid 1865-års hösteting med Willåttinge härad inför häradsrätten en den 22 Oktober 1855 upprättad afhandling, hvarigenom friherre Cederström till numera aflidne konsistoriinotarien doktor J. E. Flodberg försålt säteriet Sundby m. fl. egendomar, hvarjemte sysslomännen begärde att till säkerhet för innehållet af nämnde afhandlings åttonde punkt, deri säljaren »förbehållit sig nu och för all framtid rättighet att utan betalning få efter anvisning ur sandgropen vid stora landsvägen till Malmköping taga sand till tegelbruket vid Grinda», inteckning i Sundby måtte varda beviljad.
s. 550 Sida 550 i årgången börjar här
Sjökaptenen A. G. Lundgren, hvilken var gift med doktor Flodbergs dotter, bestred, i egenskap af ägare till Sundby, bifall till inteckningsansökningen, enär inteckning för så beskaffad fordran eller rättighet, som den ifrågavarande, icke lagligen kunde äga rum.
I utslag den 16 Juni 1866 utlät sig häradsrätten: att som berörde, vid öfverlåtelse af äganderätten till Sundby, förbehållna sandtägt å nämnde egendoms mark icke blifvit till visst antal lass eller annorledes till beloppet bestämd samt ej heller, såvidt den kunde såsom nyttjanderätt till jord anses, är vorden begränsad inom den för sådant fall föreskrifna längsta tid af femtio år, kunde, emot föreskrifterna i 11 § K. F. den 13 Juli 1818 och 7 § af K. F. den 6 Augusti 1864, den gjorda ansökningen icke bifallas.
Sysslomännen besvärade sig i Svea hofrätt, som genom utslag den 19 Oktober 1866 yttrade: att enär ifrågavarande punkt i förberörde köpeafhandling, hvarigenom nyttjanderätt till jord å landet blifvit för alltid upplåten, icke innefattade sådant aftal, till säkerhet hvarför inteckning vore i lag eller gällande författning medgifven, funne hofrätten ej skäl att göra ändring i det slut, hvari häradsrätten stannat.
Sysslomännen fullföljde underdånig talan.
I underdånigt betänkande den 8 April 1867 hemställde Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow och t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus och Wedberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.
Saken föredrogs den 11 November 1867 inför Högsta Domstolen; och emedan nu ifrågavarande rätt till sandtägt, som kammarherren friherre Cederström, vid försäljning den 22 Oktober 1855 af egendomen Sundby till doktor Flodberg, sig förbehållit, är att hänföra till sådant undantag i fråga om nyttjanderätt till försåld egendom, hvarom förmäles i 2 § af K. F. den 9 November 1844, samt ostridigt är, att Sundby egendom i arf efter doktor Flodberg tillfallit hans dotter, sjökaptenen Lundgrens hustru, hvilken följaktligen i afseende å köpeaftalet mellan friherre Cederberg och doktor Flodberg måste anses med den sistnämnde
s. 551 Sida 551 i årgången börjar här
lika förbunden; ty och som vid sådant förhållande och om än friherre Cederström, genom underlåtenhet att inom den i 11 kap. 2 § Jordabalken utsatta tid låta afhandlingen om förenämnde undantag hos häradsrätten för intagande i dess inteckningsprotokoll uppvisa, förlorat den säkerhet derför, som, enligt sistnämnde lagrum, såsom för obetald köpeskilling, friherren eljest tillkommit, de omständigheter, domstolarne åberopat såsom skäl för afslag å den gjorda inteckningsansökningen, likväl icke utgjort laga hinder för bifall till samma ansökning, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Alexanderson, Södergren, Wretman, Naumann och von Hofsten) skäligt, med undanrödjande af domstolarnes öfverklagade beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, som har att detsamma uppå anmälan ånyo företaga samt dermed vidare lagligen förfara; dock böra sökanderna senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter tre månader från Kongl. Maj:ts doms dag, ärendet hos häradsrätten till förnyad handläggning anmäla, vid påföljd att eljest den nu gjorda ansökningen anses förfallen 1).
1) I de af K. M icke sanktionerade förslag till förordning om undantagskontrakters intecknande, hvilka R. St, afgåfvo den 21 April 1835 och den 23 Sept. 1840, lyder 2:a § sålunda: »Har den, som å annan öfverlåtit sin äganderätt till fast egendom å landet, dervid såsom undantag förbehållit sig nyttjanderätt till större eller mindre del af samma egendom, eller afkomst deraf, på vissa år eller i sin lifstid« etc. etc.
Uppenbarligen afsågo alltså dessa förslag icke ständiga prœdialservituter (sådana som den här ifrågavarande grustägten), dem prædium serviens skulle för all tid tåla af prædium dominans, i hvems hand egendomarne än kunde komma.
Men uti kongl. propositionen till Ständerna den 1 Augusti 1844 i samma ämne äro orden »på vissa år eller i sin lifstid» ur 2:dra § ute- ■ slutne.
Någon motivering för detta uteslutande påträffas ej i Högsta Domstolens prot. för den 27 April 1835, den 20 Okt. 1840 eller den 18 Juli 1844, då lagförslag i ämnet der granskades.
I Statsrådsprotokollet för den 1 Aug. 1844, då den nådiga propositionen är daterad, förekommer intet härom.
Huruvida de citerade ordens uteslutande härrört deraf, att man tänkt på slike servituter och verkligen åsyftat, att 2 § skulle kunna äfven på dem tillämpas, torde således vara svårt nog att utforska.
s. 552 Sida 552 i årgången börjar här
Justitierådet Iggeström yttrade: »Emedan kammarherren friherre Cederström, då han genom köpeafhandling den 22 Oktober 1855 till doktor Flodberg försålde säteriet Sundby och derunder lydande hemman, med vilkor att utan betalning få efter anvisning i all framtid ur en å säteriets ägor befintlig sandgrop taga sand till tegelbruket vid Grinda, sålunda till förmån för Grinda ägare gjort förbehåll om undantag af ständig nyttjanderätt till en del af den försålda fasta egendomen; samt det i 2 § af K. F. den 9 November 1844 meddelade stadgande om inteckning af undantagsaftal icke gör någon inskränkning för sådana aftal, som afse undantag af nyttjanderätt till en del af fast egendom för all tid, hvadan samma stadgande äfven på dessa senare aftal äger tillämplighet; ty och som ostridigt är, att säteriet Sundby i arf efter doktor Flodberg tillfallit hans dotter, kaptenen Lundgrens hustru, hvilken följaktligen i afseende å köpeaftalet emellan friherre Cederström och doktor Flodberg är med den sistnämnde lika förbunden, samt friherre Cederström vid sådant förhållande, om än han, genom underlåtenhet att inom den i 11 kap. 2 § Jordabalken utsatta tid låta afhandlingen om förenämnda undantag hos häradsrätten för intagande i dess inteckningsprotokoll uppvisa, förlorat den företrädesrätt till betalning derför, som enligt sistberörde lagrum eljest bordt såsom för obetald köpeskilling honom tillkomma, likväl icke derigenom blifvit beröfvad rättigheten att för undantaget lika som för annat
Ordalydelsen af samma §, sådan denna nu är redigerad, synes icke lägga hinder i vägen för en så beskaffad tillämpning, men icke heller, då Förordningen af d. 9 Nov. 1844 läses i sitt sammanhang, direkt föranleda en slik tolkning.
Om den påstådda inteckningen i nu förvarande casus anses hafva bordt beviljas, så kan detta prejudikat dock icke hafva inflytande vid bedömande af servitutsförhållanden uppkomna före den 1 Juni 1845, då förordningen trädde i verket, enär densamma i 4 § uttryckligen bestämmer, att ingen minskning åsyftas i den rätt, afhandlingen kan medföra efter dittills gällande lag (äfven om den ej blifvit intecknad före den stadgade tiden, 1845-års utgång).
Utg. anm.
s. 553 Sida 553 i årgången börjar här
gällande fordringsanspråk söka säkerhet genom inteckning i fastigheten; alltså och då de af domstolarne åberopade omständigheter icke innefatta laga skäl till afslag å ifrågavarande inteckningsansökning, derest hinder för bifall dertill eljest icke möter, finner jag skäligt instämma i det slut, Högsta Domstolens flesta ledamöter stannat».
Justitierådet Cramer anförde: »Som ifrågavarande aftal angår nyttjanderätt till fast egendom, och de vilkor, under hvilka inteckning till säkerhet derför må, jemlikt K. F. den 13 September 1864, beviljas, finnas vara å sökandernas sida fullgjorda; så och då frågan, huruvida den förbehållna rättigheten kan äga bestånd för all tid eller icke, är af beskaffenhet att ej få i denna sak komma under bedömande, samt följaktligen den omständighet att enligt aftalet berörde rättighet blifvit för all framtid upplåten, ej, såsom domstolarne antagit, innefattat lagligt hinder för inteckningsansökningens beviljande, instämmer jemväl jag på dessa skäl i det slut, Högsta Domstolens öfrige ledamöter stannat».
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 29 Januari 1868.