Naumanns tidskrift 1868 s. 577

Handlanden L. Erlandsson på Lönnemossa instämde till rådstufvurätten i Gefle direktionen för Gefle-Dala jernvägsbolag med påstående: att som genom bolagets underlåtenhet att vidtaga nödiga försigtighetsmått vid begagnande af den bolaget tillhöriga jernväg inträffat, att gnistor från derå framgående lokomotiv förorsakat eldskada å Erlandssons i närheten af jernvägen belägna egendom Lönnemossa, dervid den 13 Juni 1861 en honom tillhörig lada med deri förvarade 300 lispund hafrehalm uppbrunnit, den 24 Maj 1865 21/2 tunnland skogsmark antändts och skadats, samt den 31 Juni samma år 23/4 tunnland skogsmark och 5 lass ämnesved af björk blifvit förstörda, bolagsdirektionen måtte åläggas ersätta Erlandsson den honom härigenom tillfogade skada, uppgående, jemte kostnaden för derå hållna syner, till sammanlagdt 919 rdr 75 öre; hvarförutan ränta och ersättning för rättegångskostnaden fordrades.

Direktionen genmälde å stämningen, att äfven om visas kunde, det ifrågavarande skador uppkommit genom gnistor från lokomotiv å jernvägen, hvilket för det dåvarande bestreds, jernvägsbolaget det oaktadt undandroge sig skyldigheten att ersätta dessa skador, enär någon vårdslöshet icke kunde läggas bolaget eller lokomotivförarne till last, utan eldsvådornas uppkomst vore en ren olyckshändelse, hvarför ersättningsskyldighet ej kunde eller borde drabba bolaget; och bestred direktionen derjemte, att skadorna fingo skattas till de af Erlandsson uppgifna belopp.

Till bestyrkande af käromålet åberopades, i fråga om den uppbrunna ladan, ett så lydande intyg:

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 37

s. 578 Sida 578 i årgången börjar härKopiera citering

»Undertecknade få härmed, som åsyna vittnen till den eldsvåda, hvilken uppkom genom att lokomotivet vid ordinarie trains nedgång till Gefle den 13 Juni förlidet år på morgonen kastade eld på Erlandssons äga, Jugas äng kallad, intyga att ladan med deri förvarad vårhalm totalt nedbrann — under edsförpligtelse. Lönnemossa den 31 Januari 1862. Jon Danielsson Ros. Johan Svärdström, begge dagakarlar hos enkefru Gahn på Lönnemossa. (Vittnen.)

Ros och Svärdström, på ed hörde, hade berättat:

Ros: att han tog på sin ed innehållet af berörde intyg. Han och Svärdström hade nämnde dag varit sysselsatta med dikning i närheten af den uppbrunna ladan, i hvilken då förvarats minst 200 lispund vårsädeshalm. Från skorstenen af ett på Gefle-Dala-jernvägen förbiilande lokomotiv kastades glödande coakesstycken eller flingor, som otvifvelaktigt itändt ladans halmtak. Då vittnet först såg eld låga upp, var den brinnande ytan ej större än omkring en aln i diameter, men den vidgade sig hastigt och tog sådan utsträckning, att all räddning blef omöjlig, oaktadt vittnet och Svärdström skyndade dit att släcka. Ladan, som var byggd långt före branden, befanns alldeles lika med en ännu qvarstående, derbredvid uppförd lada, om hvilka begge Erlandssons fader och bruksägaren H. Gahn i lifstiden lottat, dervid den nu uppbrunna tillfallit den förstnämnde. Vid flera tillfällen hade från jernvägslokomotiv utkastats stora coakesstycken ända till 3 à 4 famnar från banvallen in på Erlandssons mark, som deraf blifvit antänd; för släckning hvaraf såväl vid jernvägen anställda arbetare som Erlandssons eget folk och närmaste grannar varit behjelplige.

Svärdström: att han vidhöll omförmälda intygs innehåll och instämde i öfrigt med Ros, men visste ej huru mycket halm, som vid tillfället förvarats i ladan. Från lokomotiv kastade coakesflingor hade ofta antändt Erlandssons mark, stundom 2 à 3 gånger om dagen, företrädesvis vid midsommarstiden, då marken i allmänhet vore torrast.

s. 579 Sida 579 i årgången börjar härKopiera citering

Ifrågavarande dag, den 13 Juni 1861, blåste en häftig nordanvind.

Vidare företeddes ett af grefve d’Erizzo och förre nämndemannen L. Norström den 22 April 1866 upprättadt kostnadsförslag å den bruksägaren Gahn tillhöriga trösklada, med hvilken den uppbrunna skulle vara lika; slutande sig detta förslag å 727 rdr 8 öre.

Då direktionen bestred allt afseende å berörde förslag, under förmenande att den nedbrunna ladan, såsom mer än 100 år gammal, ej kunde ägt så högt värde, hördes d’Erizzo och Norström såsom vittnen och togo på sin ed innehållet af uppskattningsinstrumentet, äfvensom d’Erizzo tillade, att, efter hvad bruksägaren Gahn för honom uppgifvit, begge ifrågavarande ladorna uppförts samtidigt något af åren emellan 1829 och 1832.

Direktionen, med förmälan att Erlandsson haft ifrågavarande lada brandförsäkrad i Stora Kopparbergs läns brandstodsbolag för allena 50 rdr, hvilken ersättning han dock icke inom föreskrifven tid sökt utbekomma, företedde utdrag af protokollet dels hos jernvägsaktiebolagsdirektionen för den 27 Juni 1861, enligt hvilket direktionen, i anledning af Erlandssons framställda anspråk på ersättning för ifrågavarande lada med foder, förklarat, att enär ej upplyst vore att eldsolyckan uppkommit från lokomotivet, och bolaget i allt fall vidtagit alla till buds stående medel till förekommande af sådana händelser, hvilka, der de inträffade, voro att anse såsom rena olyckshändelser, från hvilkas följder ägarne, om de önskade vara skyddade, hade att bereda sig ersättning genom brandförsäkring, samma anspråk ej kunde af direktionen bifallas; dels ock hos direktionen öfver förenämnde brandstodsbolag för den 17 December 1861, utvisande, att Erlandsson då anmält att han genom brand, uppkommen medelst antändning från förbifarande lokomotiv, förlorat omförmälda lada med deri förvarade omkring 300 lispund hafrehalm, båda delarne hos bolaget försäkrade, samt anhållit, att brandstodsbolaget ville ålägga jernvägsbolaget att uppföra en ny lada; hvilken framställning brand-

s. 580 Sida 580 i årgången börjar härKopiera citering

stodsdirektionen dock fann icke till någon dess åtgärd föranleda.

Då ladan, som varit brandförsäkrad, uppbrunnit, vore försäkringssumman att anse såsom ladans rätta värde och ej det belopp, hvartill Erlandsson lyckats få den uppskattad. Jernvägsbolagsdirektionen yrkade derföre, att enär Erlandsson underlåtit att hos brandstodsbolaget uttaga den ersättning för ladan, hvartill han varit berättigad, stämningspåståendet i denna del måtte, såsom obefogadt, ogillas.

För skadan genom branden den 24 Maj 1865 hade Erlandsson fordrat ersättning, syne- och värderingskostnad deri inberäknad, med 60 rdr, och företedde synebevis derom.

Såsom vittnen hördes:

Johan Lindblom, hvilken berättade, att han ifrågavarande dag väl ej sett att gnistor från något lokomotiv antändt marken i Erlandssons hage, men haft all anledning antaga, hvad ock af andra personer vid tillfället uppgifvits, att branden uppkommit genom eld från lokomotiv, enär eldsvådan timat just den tid på dagen, då ordinarie bantåget framgått; samt att han biträdt vid släckningen, dervid man på allt sätt, ehuru förgäfves, sökte förekomma eldens spridning; och

C. G. Lindblom, som instämde med Johan Lindblom, med förmälan tillika, att ehuru han ej sett att eldsvådan förorsakats af lokomotivet, han likväl tog för gifvet att så varit förhållandet, enär eldsvådor i närbelägna marken vid den tiden inträffade nästan efter hvarje tågs framgång, samt att, utom den brännbara jorden i Erlandssons hage, äfven något gärdesgård uppbrunnit.

En person, hvilken sedermera, såsom delägare i jernvägsbolaget, förklarades för återgångsvittne, hade tagit på sin aflagda ed innehållet af företedda och af honom jemte en annan, sedermera från orten afviken person utgifna synebeviset, deri uppbrunna skogen uppskattats till 25 kasar ved.

s. 581 Sida 581 i årgången börjar härKopiera citering

Rörande skadan genom branden den 23 Juni 1865, för hvilken skada ersättning fordrades enligt räkning med 59 rdr 75 öre, hade Erlandsson åberopat ett af två personer den 15 påföljde Juli utgifvet synebetyg af innehåll, att barrskogen å den brända marken var till största delen afhuggen, men björkskogen, som stod qvar, blef totalt förstörd, dervid minst 5 lass ämnesved gingo förlorade samt mark och ungskog skadades till ett värde af 15 rdr per tunnland.

Detta synebetyg beedigades af ene synemannen, som jemväl intygade, att han visserligen ej sett eld från lokomotiv förorsaka ifrågavarande eldskada, men hade samma dag räknas ej mindre än sju andra ställen invid banvallen, der från Gefle-Dala-jernvägslokomotiv funnos uppkastade glödande coakesstycken.

Två personer vittnade sammanstämmande, att då de den 23 Juni 1865 förehade arbete för jernvägsbolagets räkning i närheten af jernvägen, en på något afstånd derifrån stationerad vaktkarl vinkat åt vittnena att komma till sig. Vittnena, som i detsamma sett rök uppstiga, hade skyndat dit och funnit elden vara i full fart i en Erlandsson tillhörig hage, derigenom ett bantåg nyss förut passerat. Folk hade genast kommit tillstädes och försökt släcka, hvilket dock ej låtit sig göra förr än elden nådde en större slätt på annat ägoområde. Tillbud till eldsvåda från lokomotiv å marken utmed banan hade flere gånger förekommit.

Rådstufvurätten meddelade utslag den 27 Juli 1866: Ehuru, enligt hvad utredt vore, den skada, för hvilken i saken fordrats ersättning, förorsakats genom gnistor från lokomotiv å Gefle-Dala jernväg; likväl och som Erlandsson icke kunnat visa, att jernvägsbolagets direktion eller lokomotivföraren vid jernbanans befarande med lokomotiv låtit någon vårdslöshet komma sig till last, eller att direktionen underlåtit vidtaga de försigtighetsmått, som den lagligen ålegat för skyddande af andras egendom mot skada i följd af trafiken å jernvägen, samt bolaget eller dess direktion icke kunde åläggas att ansvara för de olycksfall, som inträffade i följd af jernvägens begagnande, och uppkomsten

s. 582 Sida 582 i årgången börjar härKopiera citering

af ifrågavarande skada måste hänföras till sådant olycksfall, blef käromålet ogilladt, men rättegångskostnaden parterne emellan qvittad.

Erlandsson vädjade till Svea hofrätt och yrkade bifall till sina påståenden. Att ladan var brandförsäkrad för endast 50 rdr kunde ej utgöra hinder för Erlandssons anspråk att af jernvägsbolaget utbekomma ladans verkliga värde. Det låga försäkringsbeloppet härledde sig deraf att, innan jernvägen anlades, föga sannolikhet förefanns att ladan skulle genom eld förstöras.

Hofrätten, i dom den 14 November 1867, gillade rådstufvurättens utslag och förpligtade Erlandsson att utgifva rättegångskostnadsersättning med stadgadt belopp.

Detta domslut innefattade hofrättsrådet Schönings samt adjungerade ledamöterna Ahlgrens och von Bahrs mening i saken.

Assessoren Retzelius och adjungerade ledamoten friherre Staël von Holstein förenade sig i följande yttrande:

»Som, genom hvad i målet förekommit, utredt är, att vid de af käranden uppgifna tillfällen eldgnistor från lokomotiv, tillhörande jernvägsbolaget, antändt kärandens ifrågakomna lada och skogsmark, samt att den käranden derigenom tillskyndade skada uppgått i värde till fordrade 919 rdr 75 öre, pröfva vi, med ändring af rådstufvurättens ututslag, rättvist ålägga bolaget att till käranden utgifva nämnda belopp med fem procent ränta derå från stämningsdagen tills betalning sker, äfvensom att ersätta kärandens rättegångskostnad vid rådstufvurätten med enligt räkning fordrade 93 rdr 25 öre».

Erlandsson fullföljde underd. ändringssökande hos Kongl. Maj:t. Eldskadorna kunde destomindre hänföras till »olycksfall», som genom vittnesmålen vore ådagalagdt, att glödande flingor af coakes många gånger utkastats från lokomotiven, samt att vid jernvägen anställda arbetare biträdt vid de genom nämnde förfarande tid efter annan uppkomna eldsvådor. Då bolaget sålunda varit förberedt på, att eldsvåda brukade af framgående lokomotiv förorsakas, hade omstämda

s. 583 Sida 583 i årgången börjar härKopiera citering

skadan ej bordt betraktas såsom olycksfall, enär till detta begrepp hörde, att faran ej kunnat förutses och följaktligen ej förekommas. Han yrkade alltså bifall till sin talan.

Uti underd. betänkande den 21 Mars 1868 yttrade Nedre revisionen (konstituerade revisionsekreterarne friherre Leuhusen och Kyding): Att som, genom hvad de i saken hörda vittnen berättat och i öfrigt förekommit, det måste för utredt anses, att eld, utkastad från bolagets på jernvägen framgående lokomotiv, antändt, den 23 Juni 1861 en Erlandsson tillhörig lada med deri förvarade 300 lispund hafrehalm, samt den 24 Maj och 23 Juni 1865 Erlandssons intill jernvägen belägna marker med derå växande skog samt af hvad vidare vittnesmålen upplyste derom, att, flera gånger äfven förut, brinnande större flingor af coakes från lokomotiven utkastats och att marken derigenom på många ställen blifvit antänd, och af hvad handlingarne i öfrigt innehöllo uppenbart vore, att eldfarligheten varit på förhand insedd, men, detta oaktadt, några särskilda betryggande åtgärder till förekommande deraf icke, så vidt visadt vore, blifvit vid ifrågavarande tillfällen vidtagna, hvadan eldskadan måste genom oförsigtighet å bolagets sida hafva uppkommit; alltså och då, vid anställd besigtning och värdering å den genom branden den 24 Maj 1865 timade skada, den förstörda skogen upptagits till 25 kasar ved samt den å marken och ungskogen på ett af Erlandsson uppgifvet område af 21/2 tunnland uppkomna skadan ansetts böra ersättas med 13 rdr för tunnlandet, och å den vid branden den 23 Juni samma år skadade marken, till ett likaledes af Erlandsson uppgifvet område af 23/4 tunnland, skadan å björkskogen upptagits till 5 lass ämnesved äfvensom å marken och ungskogen till 15 rdr för tunnlandet; samt, med afseende å hvad hörda vittnen intygat angående en, efter hvad utredt vore, med den ifrågavarande fullkomligt lika lada, och hvad i öfrigt förekommit, det af Erlandsson för ladan med den deri förvarade, uppbrända halm fordrade belopp 800 rdr och vid de särskilda synerna å den skadade marken och ungskogen satta värden icke torde kunna anses för högt beräknade,

s. 584 Sida 584 i årgången börjar härKopiera citering

och Erlandsson styrkt, att han till synemännen betalt tillhopa 2 rdr 50 öre; hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom, på så sätt bifalla käromålet, att jernvägsaktiebolaget förpligtades att till Erlandsson utgifva värdet å den nedbrända ladan jemte halmfodret med 800 rdr och till synemännen af Erlandsson utbetalda 2 rdr 50 öre, samt ersätta Erlandsson för skada å marken och ungskogen med 73 rdr 75 öre och å öfriga skogen med 5 lass ämnesved af björk och 25 kasar ved efter det pris, som år 1865 i orten allmänt gälde, dock icke utöfver de af Erlandsson i detta afseende fordrade 32 rdr 50 öre, med rättighet för bolaget att sig till godo använda de skadade träden och hvad som kunde vara öfrigt af den ifrågavarande ladan, äfvensom bolaget torde åläggas att å hela det belopp, bolaget sålunda borde till Erlandsson utgifva, erlägga fem procent ränta från stämningsdagen tills betal ning skedde; vid hvilken utgång af saken Erlandsson ock torde böra, med ändring af hofrättens dom jemväl härutinnan, befrias från utgifvande af rättegångskostnadsersättning till sin vederpart.

Revisionssekreteraren Wedberg hemställde, det Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom att gilla.

Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 27 Mars 1868, dervid de flesta ledamöterna (justitieråden Alexanderson, friherre Leuhusen, Berg och Olivecrona) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.

Justitieråden Qvensel och Cramér gillade revisionssekreteraren Wedbergs yttrade särskilda mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 April 1868.