Förmyndare begär laga klyfning af de omyndiges hemman, men hans medförmyndare (barnens fader) vill ej dertill samtycka; bör, vid en sådan meningsskiljaktighet dem emellan, frågan om hemmansklyfningen förfalla !
1 juli 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 717–719 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning. Kyrko- och medicinal-stadgar, bergs- m. fl. förordningar, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 100 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Stadgan om skiftesverket i riket. För- fattningar rörande bränvins tillverkning och försäljning. Kyrko- och medicinal-stadgar, bergs- m. fl. förordningar, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 717–719 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 1 Juli 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Per Jönsson i Tågarp, af Luggude häradsrätt förordnad till biträde åt Jöns Andersson derstädes uti förmynderskåpet för den senates fem omyndige barn, hade hos kon. befallningshafvande i Malmöhus län utverkat förordnande för kommissionslandtmätaren H. Kull att förrätta delning af det i Zireköpinge socken af nämnde län belägna hemman N:o 5 Tågarp om 1/2 mantal, deraf Jöns Andersson och de omyndige ägde hvar sin hälft.
Vid förrättningens företagande bestred Jöns Andersson densammas fortgång, under förmälan, att den begärda klyfningen för det dåvarande ej vore af behofvet påkallad, enär han sjelf hade egendomen på arrende till år 1872.
Då Per Jönsson fortfarande påyrkade delningen, på det att ett i egendomen innestående lån hos skånska hypoteksföreningen, å hvilket Jöns Andersson en gång försummat att i behörig tid inbetala årsräntan, måtte kunna blifva i vederbörlig ordning fördeladt, afgåfvo förrättningsmännen det utlåtande: att som Per Jönson genom företedt förordnande visat sig vara medförmyndare för omyndige delägarne i ifrågavarande hemman, och han således hade för sig stadgadt ansvar för förvaltningen af de omyndiges egendom, ansåge förrättningsmännen Per Jönsson berättigad att till delägarnes ömsesidiga nytta få begärda klyfningen i laga ordning företagen och afslutad.
Frågan underställdes Luggude ägodelningsrätts pröfning, och jemväl hos ägodelningsrätten fortsatte Per Jönsson sitt yrkande om förrättningens fortgång, på det han
s. 718 Sida 718 i årgången börjar här
måtte blifva i tillfälle föranstalta att icke de omyndiges jord skulle kunna tillgripas för godtgörande af omförmälda hypothekslån. Jöns Andersson åberopade, att han för bestridande af sina barns uppfostran brukade deras lotter i hemmanet tillsamman med sin egen, hvilket sambruk komme att fortfara åtminstone till år 1872. Väl hade han med hypoteksföreningens begifvande tvänne gånger begagnat sig af anståndstid med inbetalningen af ränta och amortering å det intecknade lånet, men föreningen hade aldrig ifrågasatt detsammas indrifvande och skulle antagligen icke bevilja lånets fördelning på de särskilda lotterna, äfven om klyfning skedde.
Äg odelning srätten, yttrade i utslag den 23 December 1867: Då Jöns Andersson, som sjelf vore sina barns hufvudförmyndare samt derjemte största delägaren i hemmanet 1/2 mantal N:o 5 Tågarp, icke påkallat klyfning deraf emellan sig och sina ännu omyndiga barn, pröfvade ägodelningsrätten, med ogillande och upphäfvande af landtmätarens och gode männens i ärendet afgifna utlåtande, skäligt förklara den ifrågasatta hemmansklyfningen för det dåvarande icke böra verkställas.
Häruti sökte Per Jönson ändring hos Kongl. Maj:t och androg vidare: Såsom förmyndare hade han både skyldighet och rättighet att tillse, det de omyndiges egendom lagligen eller rätt och väl förvaltades. För förvaltningen vore han lika mycket ansvarig som fadren, alldenstund de begge hade förvaltningen under samnad hand; om han då ej skulle jemväl äga motsvarande rättighet att deltaga i förvaltningen, uppstode den orimlighet, att han vore ansvarig för den förlust, som genom förvaltningen kunde uppstå, utan att han dervid haft det ringaste att säga eller åtgöra; och hvilken risk barnens lottei* i hemmanet stode uti frågans närvarande skick, hade han redan visat.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne föredraganden Ryding och Lagergren) hemställde i underd. betänkande den 13 Maj 1868: att, enär Per Jönsson och Jöns Andersson, hvilka under samnad hand
s. 719 Sida 719 i årgången börjar här
innehade förmynderskapet för den senares omyndiga barn och följaktligen voro lika berättigade att för myndlingarnes fastighetslotter föra talan, stannat i olika meningar, huruvida laga skifte borde för samma fastighetslotter påkallas eller icke, samt vid sådant förhållande frågan derom rätteligen borde anses förfallen, Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt fastställa det slut, hvartill ägodelningsrätten i öfverklagade utslaget kommit.
Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 1 Juli 1868, i närvaro af justitieråden Hofstedt, Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Carleson, Wretman och Dreijer, bifölls nedre revisionens underdåniga hemställan.