Naumanns tidskrift 1868 s. 721

Uti sin vid Stegeborgs häradsrätt anhängiga konkurs ingaf grefve C. A. Spens ett så lydande ackordsförslag :

»Till mina resp, borgenärer! För den händelse jag genom mina vänners godhetsfulla bemedling skulle kunna erhålla ett lån stort 200,000 rdr rmt emot inteckning i Engelholms fideikommissegendom, erbjuder jag mina resp, borgenärer ett ackord af 39 procent af hvars och ens for-

Tidskrift för Lagstift^ etc. 5:te årg. 46

s. 722 Sida 722 i årgången börjar härKopiera citering

dran med derå upplupen 6 procent ränta till afträdesdagen den 1 Augusti 1865, under vilkor, att borgenärerna befria mig och mina arfvingar, jemte mina svågrar frih. A. B. och F. W. Rehbinder, som för en del af mina skulder ingått borgen, men nu jemväl äro i konkurstillstånd försatte, från vidare kraf medelst förbindelsernas återställande. Engelholm den 3 November 1865. C. A. Spens».

Sedan vid sammanträde med borgenärerna den 22 Februari 1866 grefve C. A. Spens förbundit sig att betala det utfästa ackordsbeloppet senast den 1 Juli 1866, antogs ackordet af borgenärerna, hvarefter och då någon anmärkning mot detsammas fastställande icke till häradsrätten inlemnades, häradsrätten genom utslag den 23 Mars 1866 fastställde ackordsförslaget till efterrättelse för borgenärerna, under förbehåll likväl, att ackordssumman utbetaldes till dem senast den 1 Juli 1866.

Detta utslag vann laga kraft.

Bland de af grefve C. A. Spens utgifna skuldsedlar fanns en af detta innehåll:

»Till stadsmäklaren Johan Holm eller ordres betalar jag efter en månads uppsägning rdr 10,000 rmt, jemte 6 procent årlig ränta tills betalning sker. Valuta bekommen reverseras af Söderköping och Engelholm den 1 Aug. 1863.

C. A. Spens.

För ofvanstående rdr 10,000 rmt, med derå förskrifven ränta, går undertecknad i full borgen såsom för egen skuld. Som ofvan. Walter Spens.

För ofvanstående rdr 10,000 rmt, med derå förskrifven ränta, gå äfven undertecknade, en för begge och begge för en, i fall borgen såsom för egen skuld.

A. B. Rehbinder. F. W. Rehbinder.

Kapten. Häradshöfding.

à tergo: pp Johan Holm, Hugo af Sandeberg, Räntan är betald till den 1 Augusti 1864.

Förestående revers har denna dag hos mig blifvit uppsagd till betalning, hvilket härmed erkännes; den 2 Aug. 1865. »Walter Spens».

s. 723 Sida 723 i årgången börjar härKopiera citering

Sedan grefve Walter Spens uti en till kon. befallningshafvande i Ostergöthlands län den 28 Maj 1866 ingifven skrift blifvit lagsökt för denna skuldsedels innehåll, men kon. befallningshafvande genom utslag den 14 derpåföljde Juli förklarat ärendet tvistigt och förty hänskjutit detsamma under domaren, instämde grosshandlanden Wilh. H. Kempe såsom innehafvare af nämnde revers, grefve Walter Spens till 1866-års hösteting med Stegeborgs härad, med påstående: att grefve Spens, på grund af hans borgen å reversen, måtte varda ålagdt att till Kempe genast betala det i reversen förskrifna beloppet tio tusen rdr jemte förskrifven ogulden ränta derå från den 1 Augusti 1864.

Grefve Spens, hvilken erkände att han å berörde skuldsedel tecknat borgen, och att skuldsedeln hos honom uppsagts den 2 Augusti 1865, genmälde, att han medgifvit, det hans fader grefve C. A. Spens finge låta inteckna fideikommisset Engelholm för 200,000 rdr rmt mot vilkor att grefve Walter Spens’ borgensförbindelser för faderns skuldsedlar blefvo inlösta, hvarföre ock i det af grefve C. A. Spens utlofvade ackord gjorts det uttryckliga förbehåll, att hans arfvingar skulle vara fria från vidare kraf för hans skuld, och förbindelserna återställas. Då nu genom laga kraftvunnet utslag, hvars laglighet icke i detta mål kunde komma under pröfning, häradsrätten fastställt det af grefve C. A. Spens erbjudna ackordet, måste detsamma lända till efterrättelse äfven för dem, som möjligen kunde anse borgenärerna icke vara berättigade att antaga sådant ackord, hvarigenom frånvarande borgenärer kunde tvingas att mot erhållande af ackordsprocenten återställa förbindelser, för hvilka hypothek voro lemnade. Grefve C. A. Spens hade låtit i tidningarne kungöra, att utfästade ackordssumman vore före den 1 Juli 1866 att lyfta i Stockholm på utsatt ställe, samt äfven, i hvad på honom ankommit, fullgjort ackordet och betalt ackordsbeloppet till alla, som velat återställa sina förbindelser. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, bestred grefve Walter Spens de af grosshandlanden Kempe framställda påståenden.

s. 724 Sida 724 i årgången börjar härKopiera citering

Kempe erinrade dervid, att 110 § Konkurslagen den 18 Sept 1862 uttryckligen stadgade, att, utan hinder deraf, att borgenär godkänt ackords förslag, han ägde mot gäldenärens löftesmän eller medgäldenärer föra den talan, hvartill han eljest varit lagligen berättigad. Berörde, af Kempe mot grefve Walter Spens förda talan ägde således Kempe ännu qvar, helst han för sin del icke godkänt ifrågakomne ackordsförslaget, hvilket väl befriade grefve Walter Spens såsom arfvinge, men icke såsom löftesman, från vidare kraf. För öfrigt förklarade Kempes ombud vid häradsrätten, att ombudet icke visste om Kempe erbjudits den honom enligt ackordsförslaget tillkommande dividend, och att ombudet följaktligen hvarken kunde medgifva eller bestrida detta.

Grefve Walter Spens svarade derpå, att Kempe så mycket mindre borde kunna till stöd för sin instämda talan åberopa 110 § Konkurslagen, som förord bröte lag och ackordsförslaget just innehölle, såsom vilkor för ackordet, att borgenärerna skulle afsäga sig den dem enligt nämnde paragraf eljest tillkommande rätt.

Häradsrätten utlät sig i utslag den 16 November 1866: att ehuru i berörde ackordsförslag, hvilket hvarken mot gäldenären eller borgenärerna finge lemnas vidsträcktare tolkning än ordalydelsen uttryckligen medgåfve, grefve Walter Spens endast såsom grefve C. A. Spens’ arfvinge och ej såsom hans medgäldenär eller löftesman blifvit vilkorad ansvarsfrihet för grefve C. A. Spens’ skulder; likväl, emedan deri oförtydbart bestämdes, att grefve C. A. Spens vore berättigad att, emot erläggande af ackordsbeloppet, återfå de förbindelser, å hvilka hans svågrar friherrarne A. B. Rehbinder och F. W. Rehbinder tecknat borgen, hvilket vore förhållandet med nu ifrågavarande skuldsedel; ty och som å Kempes sida ej vore bestämdt bestridt, att grefve C. A. Spens inom utsatt tid erbjudit Kempe full liqvid enligt ackordet för hans fordran och således mot Kempe uppfyllt sina i ackordsförslaget åtagna förpligtelser för skuldsedelns återfående; alltså stadgade häradsrätten, att Kempe ej kunde på grund af åberopade skuldsedeln tillerkännas

s. 725 Sida 725 i årgången börjar härKopiera citering

annan eller bättre rätt, än den ackordsförslaget åt honom inrymde, i följd hvaraf grefve Walter Spens från stämningspåståendet frikändes.

Kempe vädjade till Götha hofrätt. Under åberopande af hvad han förut andragit, yrkade han bifall till käromålet, hvarjemte och för den händelse häradsrättens utslag den 23 Mars 1866, hvarigenom det af grefve C. A. Spens erbjudna ackordsförslag till efterrättelse faststälts, skulle lägga hinder i vägen för käromålets bifallande, Kempe påstod, att som häradsrätten medelst nämnde utslag fällt dom icke blott i målet emellan grefve C. A. Spens och hans borgenärer, utan äfven rörande den betalningsskyldighet, som kunde åligga grefve Walter Spens, ehuru han icke gjort konkurs, och häradsrätten sålunda gjort sig skyldig till domvilla, på sätt i 25 kap. 22 § Rättegångsbalken omförmäldes, berörde utslag af den 23 Mars 1866 måtte upphäfvas.

Grefve Walter Spens åberopade jemväl hvad han förut andragit, och ansåg häradsrättens utslag af den 23 Mars 1866 icke kunna förklaras ogiltigt, med mindre resning beviljades, hvarjemte grefve Spens anmärkte, att då Kempe vägrat mottaga den honom tillkommande utdelning i grefve C. A. Spens’ konkurs, ehuru den erbjudits Kempe senast den 30 Juni 1866, samma utdelning deponerats i Norrköpings enskilda bank.

Hofrätten yttrade i dom den 29 November 1867: att enär, på grund af den fordringsrätt, Kempe enligt ifrågavarande skuldsedel ägt i grefve C. A. Spens’ konkurs, det ålegat Kempe att för sin rätts bevarande taga kännedom om hvad i konkursmålet förelupit, och Kempe således bort påakta det beslut, som i anledning af det utaf gäldenären å inställelsedagen i konkursen aflemnade ackordsförslag af häradsrätten meddelats, för att, i händelse han med samma beslut varit missnöjd, komma i tillfälle att i laga tid och ordning deröfver klaga; alltså och då följaktligen det i 25 kap. 22 § Rättegångsbalken förutsatta fall, att någon blifvit dömd frånvarande, ostämd eller ohörd i mål emellan andre parter, icke vore på Kempe i fråga om tiden

s. 726 Sida 726 i årgången börjar härKopiera citering

och sättet för ändringssökande i häradsrättens rörande ackordsfrågan i grefve C. A. Spens’ konkurs den 23 Mars 1866 meddelade utslag tillämpligt, funne hofrätten Kempe, som först i sin den 27 December 1866 till hofrätten ingifna inlaga och således icke i laga tid och ordning öfverklagat samma utslag, hafva mot detsamma förlorat rätt till talan, och hvad Kempe för utslagets undanrödjande i hofrätten anfört således icke kunna till pröfning upptagas; samt att, hvad anginge Kempes emot grefve Walter Spens i målet väckta fordringsanspråk, så emedan grefve C. A. Spens’ ackordsförslag innehölle det uttryckliga vilkor, att han och hans arfvingar, jemte friherrarne A. B. Rehbinder och F. W. Rehbinder, som för en del af hans skulder ingått borgen, skulle medelst förbindelsernas återställande befrias från vidare kraf, och detta vilkor icke kunde annorlunda förstås, än att grefve Walter Spens, såsom grefve C. A. Spens’ arfvinge, befriades från kraf för hans skulder, äfven om grefve Walter Spens för dem borgat; ty och som nämnde ackordsförslag blifvit faststäldt genom häradsrättens utslag den 23 Mars 1866, hvilket vunnit laga kraft och förty måste lända till efterrättelse; pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, hvartill häradsrätten kommit.

Denna dom uttryckte assessoren Korsells samt hofrättsråden Hederstiernas och Granfeldts åsigt i saken; hvaremot assessoren Lothigius var i så måtto skiljaktig, att han yttrade; »Emedan, beträffande det af grosshandlanden Kempe i målet väckta fordringsanspråk mot grefve Walter Spens, denne genom sin å den till grund för krafvet åberopade skuldsedeln tecknade borgen åtagit sig den af hans fader grefve C. A. Spens i skuldsedeln förskrifna gäld såsom sin egen, samt Kempe i följd häraf ägt rätt att, äfven med förbigående af hufvudgäldenären, omedelbart vända sig emot grefve W. Spens, såsom faderns löftesman, för utbekommande af hela sin omstämda fordran, eller att af löftesmannen utsöka hvad i hufvudgäldenärens tillgångar brustit till gäldens betalning; ty och som denna borgenärer enligt allmän lag tillkommande och uti 110 § af Konkurslagen den

s. 727 Sida 727 i årgången börjar härKopiera citering

18 Sept. 1862 ytterligare bekräftade rättighet så mycket mindre kunnat genom det af grefve W. Spens åberopade vilkoret i det af hans fader erbjudna, utaf erforderlig pluralitet bland dennes borgenärer antagna och af häradsrätten sedermera fastställda ackordet beröfvas Kempe, hvilken ostridigt icke med sin röst bidragit till ackordets antagande, som med ackord i konkurs otvifvelaktigt enligt lag afses endast att bestämma gäldenärs och hans borgenärers ömsesidiga rättigheter och skyldigheter sins emellan inbördes, och ackordet ingalunda må, utan borgenärs uttryckliga medgifvande, öfva inflytande på hans fordringsrätt eller rättsförhållande till tredje person, hvadan också, enligt min åsigt, hvarje bestämmelse i sist omförmälda syfte uti ett ackordsförslag, äfven om detsamma vunnit domstols fastställelse, måste, såsom ett för ackordet och domstolens behandling af detsamma helt och hållet främmande ämne, blifva utan laga verkan och tillämpning mot den borgenär, som icke bidragit till ackordets antagande och derigenom medgifvit för sin del en dylik utsträckning af dess verkningar; alltså finner jag Kempe, —- oberoende så väl af det i ofvannämnda ackordsförslag influtna vilkoret om befrielse för grefve C. A. Spens’ arfvingar och två hans svågrar från uppfyllandet af vissa hans förbindelser till en del af massans borgenärer, som ock af den laga kraft, som åkommit häradsrättens fastställelsebeslut i ackordsfrågan, — vara fortfarande bibehållen vid sin ifrågavarande, på särskildt borgensaftal emellan parterne grundade, veterligen icke frånträdda fordringsrätt mot grefve Walter Spens; i följd hvaraf jag pröfvar rättvist att, med upphäfvande af motvädjade utslaget den 16 November 1866, ålägga grefve Walter Spens, hvilken erkänt riktigheten af åberopade skuldsedeln, med hans derå tecknade löftesförbindelse, likasom det i målet företedda uppsägningsbevis, att genast, emot skuldsedelns och löftesförbindelsens återfående, till Kempe betala tio tusen rdr rmt, med sex procent ränta derå från den 1 Augusti 1864 tills betalning sker, med rättighet dock för grefve Walter Spens att lyfta eller tillgodonjuta afdrag å nu fastställda beloppet för den ut-

s. 728 Sida 728 i årgången börjar härKopiera citering

delning, som Kempe för hans fordran på grund af ifrågavarande skuldsedel i grefve C. A. Spens’ konkurs tillkommer».

Under åberopande af hvad förut andragits samt 20 kap. 3 § Rättegångsbalken och 109 § Konkurslagen, yrkade Kempe hos K. M. i underdånighet: att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, hans käromål måtte bifallas. Vore det i grefve C. A. Spens’ konkurs fastställda ackord lagligt, så hade borgenärerna i konkursen ock kunnat antaga ett sådant ackord, att de, emot erhållande af 39 procent på sina fordringar, borde ej blott mista sin rätt hos grefve Walter Spens på grund af borgen, utan äfven till honom utbetala ett visst belopp.

Uti underdånigt betänkande den 18 April 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus och Lagergren), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 21 April 1868 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Iggeström, Carleson och Wretman förenade sig uti följande yttrande: att i afseende å sökandens fullföljda klagan öfver häradsrättens utslag den 23 Mars 1866, justitieråden fastställde hofrättens dom; men att, hvad åter käromålet mot gréfve Walter Spens anginge, så emedan det af grefve C. A. Spens erbjudna ackord icke blifvit af sökanden antaget, samt den omständighet, att sökanden låtit häradsrättens fastställelse af ackordet vinna laga kraft, och att hans fordringsrätt hos bemälde grefve C. A. Spens följaktligen blifvit underkastad den inskränkning och det vilkor, ackordsaftalet innehölle, icke i annat fall, än att sökanden af ackordet sig begagnat, kunde hafva betagit honom den fordringsrätt, som, på grund af grefve Walter Spens’ borgen, sökanden tillkomme; ty och enär grefve Walter Spens erkänt riktigheten af omstämda, af honom såsom för egen skuld ingångna löftesförbindelse, och att densamma blifvit den 2 Augusti 1865 hos honom till betalning en månad derefter uppsagd, pröfvade bemälde justitieråd, utan afseende å de af grefve Walter Spens emot

s. 729 Sida 729 i årgången börjar härKopiera citering

krafvet gjorda invändningar, rättvist att, med ändring af domstolarnes i sjelfva saken meddelta beslut, förpligta grefve Walter Spens att, emot återbekommande af ifrågavarande skuldsedel med derå tecknade löftesförbindelsen, till sökanden genast betala tio tusen rdr rmt jemte sex procent årlig ränta derå från den 1 Augusti 1864 till dess liqvid skedde.

Justitieråden Södergren, von Ilofsten och Olivecrona biföllo nedre revisionens underd. betänkande.

Kongl. Maj:ts dom, som är utfärdad i öfverensstämmelse med förstbemälde tre justitieråds mening, utgafs den 13 Maj 1868.