Allmän bevillning.
19 november 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 730–734 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 730–734 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 19 November 1867». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter II artikeln.
För fastighet af 39,000 rdr värde à 5 öre pr 100 rdr 19: 50. Efter III artikeln.
För 1866-års kommunalbehof.
Afgift för fattig- och sundhetsvård : 75 öre af hvarje mantalsskrifven person, som fyllt 18 år, och 85 öre å rdrn af II art. bevilln. Fattighusafgift: 73 öre å hvarje 1,000 rdr af fastighetsvärdet . . . 45: 04. Gatuläggningsafgift : 30 öre å hvarje 1,000 rdr af fastighetsvärdet och 10 öre å rdrn af bevilln. för inkomst af kapital och arbete. Gatulyshållningsafgift: 45 öre å hvarje 1,000 rdr af fastighetsvärdet och 10 öre å rdrn af bevillning för inkomst af kapital och arbete; särskild afgift för gatuläggning, gatubelysning och underhållet af stadens militär-
kompani : 50 öre å rdrn af II art. bevillning....39: — Riksdagsmannaarfvode.............................1:80.
För stadens folkskolors behof: 29 öre å rdrn efter II art. bevillning.........................5: 66.
Till Catharina församlings kyrkoreparation : 15 öre å person, 20 öre å hvarje 1,000 rdr af fastighetsvärdet och 10 öre å rdrn af bevillning för inkomst af kapital och arbete.........................7:80.
D:o d:o skolhusbyggnad: 25 öre å person, 21 öre å l,000:det af fastighetsvärdet och 21 öre å rdrn af bevilln. af kapital och arbete.......................8: 19.
D:o d:o presterskapets aflöning: 50 öre å person, 33 öre å hvarje 1,000 rdr af fastighetsvärdet och 37 öre å rdrn af bevillning för inkomst af kapital och arbete.................................................12:87.
Lösen för denna debetsedel..................................— 50. Tillhopa 140: 36. F. O. Strömvall, Kronouppbördskommissarie«.
s. 731 Sida 731 i årgången börjar här
Hörd öfver lagsökningen, invände enkan de Signeul, att hon ej vore skyldig att betala mera, än hvad af ifrågavarande onera belöpte för 1865-års sista qyartal, eller frän hennes tillträde af fastigheten den 1 Oktober, hvarjemte enkan de Signeul åberopade den angående fastighetsköpet uppgjorda köpeskillingsliqvid, som icke tillförbunde henne någon ansvars skyldighet uti ifrågakomne hänseendet. Då Strömvall underlåtit att i Olanders konkurs bevaka nu utsökta beloppet, finge han skylla sig sjelf.
Instrumentet öfver den verkställda köpeskillingsliqviden företeddes; och befanns det, att i liqviden icke funnes upptaget hvad Strömvall nu yrkat att af enkan de Signeul utbekomma.
Öfverståthållareembetets kansli yttrade i resolution den 26 Juli 1866: att som enkan de Signeul medgifvit, att hon vore ägare till ifrågavarande fastighet och icke ens ifrågasatt, att de för år 1865 på fastigheten belöpande kronom. fl. allmänna utskylder vore guldna, förordnades, i förmågo af 9 kap. Handelsbalken och 2 kap. 5 § Utsökningsbalken, att, derest enkan de Signeul icke betalade de enligt debetsedeln fastigheten påförde kronom. fl. utskylder, 140 rdr 36 öre, komme fastigheten att i mät gå och å offentlig auktion försäljas efter anmälan å stadens auktionskammare ; och skulle köpeskillingen insättas i riksbanken å öfverståthållareembetets kanslis räkning, hvarefter och sedan vederbörande blifvit hörde, särskildt utlåtande angående lyftningen af köpeskillingen skulle på ansökning meddelas; enkan de Signeul obetaget att mot vederbörande anhängiggöra och utföra den talan, hvartill hon kunde finna sig befogad.
Enkan de Signeul besvärade sig i Svea hofrätt och anförde der, att hon till fullo betalt den utfästa köpeskillingen för fastigheten samt ej förbundit sig att gälda de på fastigheten för år 1865 belöpande allmänna utskylder, särdeles dem, som belöpte för tiden, innan hon tillträdde fastigheten; att derest hon kunde anses skyldig erlägga den af fastigheten utgående bevillning, hon åtminstone borde be-
s. 732 Sida 732 i årgången börjar här
frias från att utgifva öfriga i debetsedeln upptagna belopp, helst de icke utgingo med förmånsrätt i konkurs; att om ock utskylderna icke varit till betalning förfallna, då inställelsedagen i Olanders konkurs inträffat, Strömvall kunnat bevaka dem reservationsvis; samt att, på grund af hvad sålunda yttradt blifvit, enkan de Signeul yrkade: att, med upphäfvande af öfverståthållareembetets kanslis utslag, Strömvalls påståenden måtte ogillas.
Strömvall svarade: För år 1864 stod flaggskepparen de Signeul mantalsskrifven såsom ägare till ifrågavarande fastighet. Inställelsedagen i Olanders konkurs inträffade den 21 December 1864 och således långt förr än debetsedeln för år 1865 kunnat utfärdas. Då Strömvall den 1 November 1864 från rådstufvurätten erhöll underrättelse om Olanders konkurs, var det icke kändt, att Olander eller hans konkursmassa var ägare till ifrågavarande fastighet; utan först vid mantalsskrifningen för år 1865, hvilken hölls den 12 November 1864, uppgaf Olander, ehuru han då redan till sina borgenärers förnöjande afträdt sina tillgångar, sig såsom ägare till fastigheten, och ej förr än på sommaren 1865 kommo registren och mantalslängderna uppbördsmännen tillhanda. Det kunde således icke med fog påstås, att Strömvall låtit komma sig någon försummelse till last, då han icke bevakat ifrågavarande fordran i Olanders konkurs. Alla utskylder af fast egendom skulle oafkortade utgå, utan afseende å hvem som deraf vore ägare; och förmånsrätt för sådana kommunalutskylder, som belöpte på fast egendom, hade hittills beviljats. Strömvall yrkade förty, att enkan de Signeuls klagan icke måtte föranleda ändring af öfverståthållareembetets kanslis resolution.
Hofrätten utlät sig i utslag den 9 November 1866: att som åberopade debetsedeln innehölle jemväl utskylder, som blifvit Olander personligen påförde, samt enkan de Signeul med företedda handlingar visat, att liqvid om köpeskillingen för berörde fastighet upprättats, utan att dervid förbehåll skett om skyldighet för henne att ansvara för den del af ifrågavarande utskylder, som belöpte å tiden före den 1
s. 733 Sida 733 i årgången börjar här
Oktober 1865, funne hofrätten frågan, huruvida enkan de Signeul, såsom ägare af fastigheten, kunde åläggas ifrågavarande betalningsskyldighet, vara af tvistig beskaffenhet, i följd hvaraf, med upphäfvande af öfverståthållareembetets kanslis utslag, berörde fråga, jemlikt »3 kap. 2 §» (2: 5) Utsökningsbalken, blefve under domaren hänskjuten.
Strömvall sökte i detta utslag i underdånighet ändring. Jemte det Strömvall åberopade 90 § i då gällande Bevillningsförordning, som stadgade, att bevillning af fast egendom icke finge afkortas, erinrade Strömvall derom, att den åberopade debetsedeln innehölle endast sådana utskylder, som borde utgå af fastigheten och berodde af dess värde. Olanders personliga utskylder hade för bristande tillgång redan blifvit afskrifna. Köpeskillingsliqvidenj inverkade, efter Strömvalls förmenande, icke på frågan. Strömvall yrkade, att öfverståthållareembetets kanslis utslag måtte fastställas.
Enkan de Signeul invände, att Strömvall vore obehörig att föra talan beträffande kommunalutskylderna, samt anmärkte, att åberopade 90 § i Bevillningsförordningen icke vore på nämnde utskylder tillämplig; och påstod enkan de Signeul, att hofrättens utslag måtte godkännas.
Uti underdånigt betänkande den 9 November 1867 yttrade Nedre Nevisionen (t. f. revisionssekreterarne Fâhrœus och Lilienberg): Hvad först beträffade enkan de Signeuls invändning, att Strömvall icke vore behörig att föra talan i saken, såvidt den anginge kommunalutskylderna, torde, enär Strömvall, i egenskap af uppbördskommissarie för Stockholms stad, hade åliggande att bevaka stadens rätt till utfående af de för dess behof beslutade afgifter, berörde invändning icke förtjena afseende; och hvad anginge sjelfva saken, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofrättens utslag, pröfva rättvist fastställa öfverståthållareembetets kanslis beslut.
T. f. revisionssekreteraren Lagergren var, vidkommande sjelfva saken, i så måtto skiljaktig, att han, då enkan de Signeul icke, så vidt visadt blifvit, åtagit sig att utöfver den för ifrågavarande fastighet utfästa köpeskilling gälda de
s. 734 Sida 734 i årgången börjar här
krono- och andra allmänna utskylder, som belöpte för tiden, innan enkan de Signeul den 1 Oktober 1865 tillträdt samma fastighet, hemställde, att Kongl. Maj:t måtte, enligt 2 kap. 5 § Utsökningsbalken, gilla det slut, hvari hofrätten stannat.
Saken föredrogs den 19 November 1867 inför Högsta Domstolen, hvars hesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, friherre Leuhusen, Wretman och von Hofsten) biföllo nedre revisionens underd. betänkande.
Justitierådet Naumann pröfvade, på de af t. f. revisionssekreteraren Lagergren anförda skäl, rättvist gilla det slut, hvari hofrätten i saken stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad d. 17 December 1867.