Ang. kyrkors och fattigkassors förmånsrätt hos deras »föreståndare», enligt 17 kap. il § Handelsbalken.
26 augusti 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 78–82 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författnin- gar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 78–82 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 Augusti 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti den vid rådstufvurätten i Götheborg anhängiga konkursen efter aflidne kronouppbördskassören derstädes Svante Sjöstedt bevakade kyrkorådet vid domkyrkoförsamlingen ett belopp af 3,180 rdr 25 öre rmt, utgörande oredovisad uppbörd af de inom domkyrkoförsamlingen för år 1864 utgående bidrag till presterskapets aflöning och öfriga utgifter, samt yrkade att utbekomma detta belopp med förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § Handelsbalken, af skäl att nämnde bidrag ständigt uppburits af kronouppbördskassören; att det förr debiterats i sammanhang med kronoskatterna och först under de senare åren upptagits på särskilda debetsedlar; att Sjöstedt af församlingen utsetts att indrifva dess beslutade tillskott till kyrkans utgifter och således i den delen varit församlingens och kyrkans »föreståndare och uppbördsman» ; samt att Sjöstedt dessutom blifvit af magistraten, som antagit honom till kronouppbördskassör, och under hvilkens myndighet Sjöstedt lydt, förordnad att verkställa ifrågavarande uppbörd, som alltså tillhört hans tjensteåligganden. Vidare företeddes utdrag af protokollet å kyrkostämma den
s. 79 Sida 79 i årgången börjar här
18 April 1864, enligt hvilket då beslutats, att samtliga de medel, som då uttaxerats, skulle af kronouppbördskassören Sjöstedt uppbäras och till kassaförvaltaren vid kyrkan öfverlemnas.
Berörde förmånsrättsyrkande bestreds af Sjöstedts efterträdare i tjensten, kronouppbördskassören Landgren, emedan uppbörden icke ålegat Sjöstedt såsom tjenstepligt, utan verkstälts af Sjöstedt efter enskildt uppdrag af kyrkotaxeringskomitén eller kyrkorådet.
Under enahanda yrkande om förmånsrätt, bevakade Kristina församlings kyrkoråd genom dess ordförande, grosshandlanden J. A. Colliander, 6,895 rdr 79 öre — af Sjöstedt uppburne, men icke redovisade s. k. röstafgifter samt tillskott, enligt 2 Art. Bevillningsförordningen, för åren 1863 och 1864 —; till stöd för hvilket yrkande anfördes, att kronouppbördskassören från äldre tider haft åliggande att uppbära de s. k. röstafgifterna ; samt att, sedan församlingen år 1861 beslutat en särskild uttaxering efter 2 Art. Bevillningsförordningen, hvilken taxering skulle fortfara äfven framdeles, magistraten den 27 September 1861, på begäran af församlingen och sedan Sjöstedt förklarat sig dertill villig, »uppdragit åt honom att samma afgifter upphära och redovisa, emot den ersättning, hvarom kunde med kyrkorådet öfverenskommas».
Äfven detta förmånsrättsyrkande bestreds af Landgren, emedan beskaffenheten af magistratens till Sjöstedt lemnade uppdrag visade, att Sjöstedts befattning med uppbörden berott på hans frivilliga åtagande.
Slutligen och under åberopande af 17 kap. Handelsbalken bevakade fattigvårdsstyrelsen i Götheborg, med förmånsrätt, bland annat, 1,977 rdr 46 öre, utgörande balance i en af Sjöstedt i December 1863 afgifven redogörelse för uppbörden af fattigvårdsafgifterna i Götheborg under åren 1862 och 1863, och upptagen såsom beroende dels på handräckning, dels på konkursutredning, dels ock på försäljning af utmätta panter.
s. 80 Sida 80 i årgången börjar här
Jemväl detta förmånsrättspåstående bestred Landgren, emedan Sjöstedt verkställt uppbörden efter aftal med fattigtaxeringskomitén och mot särskild betalning, och således ej af tjenstepligt. -
Rådstufvurätten yttrade i dom den 25 Januari 1866: att emedan kronouppbördskassören Sjöstedt, hvilken ej, såsom kyrkorådet vid domkyrkoförsamlingen förmenat, genom det uppdrag, som blifvit honom lemnadt att uppbära och redovisa å församlingens medlemmar uttaxerade afgifter, erhållit egenskapen af kyrkans »föreståndare», icke i följd af sin befattning såsom kronouppbördskassör haft åliggande att uppbära de medel, hvilka fattigförsörjningsstyrelsen samt kyrkoråden vid domkyrkoförsamlingen och Kristina församling i konkursmålet bevakat, utan berörde uppbördsbestyr åt honom uppdragits endast på grund af hans eget åtagande, ty funné rådstufvurätten förmånsrätt för ifrågavarande fordringar lagligen icke äga rum, hvadan desamma skulle utgå med markebrist, i den ordning 16 § i 17 kap. Handelsbalken, efter dess lydelse i K. F. den 8 Oktober 1861, bestämde.
Begge församlingarnes kyrkoråd samt fattigvårdsstyrelsen vädjade till Götha hofrätt och anförde: Domkyrloförsamlingens kyrkoråd detsamma som förut; Kristina församlings kyrkoråd, att Sjöstedts befattning såsom församlingens uppbördsman ej hade något sammanhang med hans kronouppbördstjenst, och att hinder ej funnes för utöfvande af flera uppbördsmannatjenster; att Sjöstedts samtycke visserligen erfordrats, innan han af magistraten kunnat förordnas att besörja församlingens uppbörd, men att, då Sjöstedt icke heller blifvit utnämnd till kronouppbördskassör utan ansökning, ansvarigheten borde anses likadan i båda fallen; och att magistraten förordnat eller satt Sjöstedt att förrätta ifrågavarande uppbörd; samt fattigvårdsstyrelsen, att fattigvårdsinrättningen vore en sådan allmän institution, som afsåges i 17 kap. 11 § Handelsbalken; att de oredovisade medlen ostridigt utgjorde fattigvårdsstyrelsens inkomst; att frågan således endast vore, huruvida Sjöstedt varit satt att den uppbära, hvilket åter ådagalades
s. 81 Sida 81 i årgången börjar här
deraf att, enligt ett i hofrätten företedt protokoll, hållet å allmän rådstufva i Götheborg den 5 December 1862, stadens då röstberättigade innevånare beslutat, att fattigvårdsmedlen skulle uttaxeras af en komité, som jemväl ägde att med lämplig person öfverenskomma om uppbörden af taxerade medlen; och på grund af hvad sålunda andragits yrkades att, med ogillande af rådstufvurättens dom, de framställda förmånrättspåståendena måtte bifallas.
Hofrätten yttrade i dom den 25 Januari 1867: att, enär under målets handläggning vid rådstufvurätten fattigförsörjningsstyrelsen icke visat annat förhållande än att, på sätt kronouppbördskassören Landgren anmärkt, Sjöstedt endast af fattigtaxeringskomitén erhållit enskildt uppdrag att uppbära ifrågakomne, af bemälde styrelse i konkursen anmälde medel, samt andra bevis än de, som vid rådstufvurätten varit i laga ordning företedde, ej kunde i målet.gälla, funne hofrätten ej skäl att beträffande den för dessa medel yrkade förmånsrätt göra ändring i motvädjade domen; att emedan, vidkommande målet i öfrigt, genom företedt transsumt af protokollet vid kyrkostämma med domkyrkoförsamlingen den 18 April 1864 styrkt vore, att samma församling genom då fattadt beslut uppdragit åt Sjöstedt att uppbära och till vederbörande kassaförvaltare redovisa ifrågaställde bidragen till presterskapets aflöning och församlingens öfriga utgifter, samt utredt blifvit, att Sjöstedts uppdrag att uppbära de såsom afgifter, uttaxerade efter andra artikelns bevillning, af kyrkorådet vid Kristina församling bevakade medlen jemväl grundats å beslut af denna församling vid sockenstämma den 18 Juli 1861; hvarjemte ostridigt vore, att uppbörden af de så kallade röstafgifterna till Kristina kyrkokassa blifvit på lika sätt Sjöstedt anförtrodd; ty och då Sjöstedt icke såsom någon af ifrågavarande kyrkokassors förvaltare antagen uppbördsman, utan å församlingarnes vägnar verkställt uppbörden af deras omförmälda medel samt derutinnan följaktligen varit att anse lika med sådan föreståndare af dylika kassor, som i 17 kap. 11 § Handels-
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5:te årg. 6
s. 82 Sida 82 i årgången börjar här
balken, enligt denna §:s lydelse i K. F. den 8 Oktober 1861, omförmäldes, pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af rådstufvurättens dom i sistberörde delar af målet, förklara kyrkoråden vid domkyrkoförsamlingen och Kristna församling berättigade att med förmånsrätt, jemlikt sagde lagrum, ur konkursmassans tillgångar utbekomma förberörde, af dem bevakade fordringar.
Denna dom uttryckte hofrättsråden von Sydows och Lemchens samt vice häradshöfdingarne Schånbergs och von Sydows åsigt i saken, hvaremot assessoren Westring fastställde rådstufvurättens dom i alla delar.
Fattigförsörjningsstyrelsen och kronouppbördskassören Landgren, hvar i hvad dem emotgått, sökte i hofrättens dom i underdånighet ändring.
Uti underdånigt betänkande den 20 Juli 1867 hemställde Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Lagergren och friherre Stael von Holstein), att Kongl. Maj:t måtte i fråga om den af fattigförsörjningsstyrelsen i Götheborg yrkade förmånsrätt gilla hofrättens dom, men, hvad Landgrens fullföljda talan anginge, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut, för såvidt det rörde Landgrens rätt.
. Saken föredrogs den 23 Juli 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffsledt, Iggeström, Carleson, Wretman, Adlercreutz och von Hofsten) biföllo nedre revisionens underd. betänkande.
Justitierådet Naumann var från detta beslut skiljaktig och, under särskildt åberopande af 38 § i K. F. den 21 Mars 1862 om kyrkostämma m. m., jemförd med 17 kap.
11 § Handelsbalken, gillade det slut, hvari hofrätten stannat.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 Augusti 1867.