Persons behörighet, eller icke, att väcka käromål. Mellankommande part. Rättegångsbalkens IS kap. 1 §.
27 februari 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1868, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 83–87 i årgången 1868. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 18 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Femte årgången, 1868 i litteraturen — s. 83–87 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 Februari 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till Lekebergs häradsrätt yrkade enkan Lovisa von Hofsten, född Kjellblad, att bruksegaren C. J. Yngström, hvilken enligt köpekontrakt den 25 September 1857 af arfvingarne efter enkan Anna Lovisa von Hofsten, född Ullmark, tillhandlat sig 30/1800:delar af Willingsbergs bruks- och landtegendom, till hvilken enkan Lovisa von Hofsten, född Kjellblad, ägde besittningsrätt, måtte åläggas att, enligt föreskrifterne i berörde köpekontrakt, å köpeskillingen utfärda förbindelser, betalbara å bestämda tider, samt gälda ej mindre ränta å köpeskillingsbeloppet från tillträdesdagen den 1 November 1857, än äfven stadgad löseskilling för inventarierna vid egendomen, likaledes med ränta från tillträdesdagen.
Käranden, som var enka efter Anna Lovisa von Hofstens, född Ullmark, son, häradshöfdingen Erland von Hofsten, hade af denne sin man, som aflidit utan bröstarfvingar, blifvit genom laga kraftvunnet testamente tillförsäkrad oinskränkt besittningsrätt under sin lifstid till boets egendom, hvaribland förekom 1/ig:del eller 100 skepp, smide i Willingsbergs bruk m. m.
Omförmälde köpebref, deri häradshöfdingen von Hofstens enkas medgifvande af försäljningen var förutsatt, hade följande påskrift:
»Förestående köp af Willingsbergs bruks- och landtegendom godkännes af mig till alla delar, såvidt min rätt deraf är beroende. Kristinehamn den 25 September 1858. Lovisa von Hofsten, född Kjellblad» (och två vittnen).
Under målets handläggning hos häradsrätten anmälde sig enkan Anna Lovisa von Hofstens, född Ullmark, arfvin-
s. 84 Sida 84 i årgången börjar här
gar såsom mellankommande parter och förklarade sig göra ett i saken med enkan Lovisa von Hofsten, född Kjellblad. Z
Yngström genmälde, att enkan von Hofsten, född Kjellblad, saknade all behörighet att föra talan i saken. Såsom icke tillhörande enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar, vore hon ej bland säljarne; och derigenom att hon, på sätt af företedda köpebrefvet ådagalades, »godkänt försäljningen, såvidt hennes rätt vore deraf beroende», hade hon afstått från den henne förut tillkommande rätt att egendomen besitta. Vid sådant förhållande kunde den af henne uttagna stämning icke bereda enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar*rätt att föra talan såsom mellankommande parter; och bestreds derföre käromålet i allo.
Enkan von Hofsten, född Kjellblad, ansåg deremot, att hon genom godkännande af försäljningen ingalunda afsagt sig rättigheten att fortfarande njuta afkomst af egendomen. Hon yrkade bifall till sitt stämningspåstående.
Häradsrätten meddelade utslag den 27 November 1865: Ehuru utredt vore, att enkan von Hofsten, född Kjellblad, haft sig tillförsäkrad rätt att under sin lifstid oqvald äga och behålla den efter hennes mans död i boet befintliga 1/s:del, eller 100 skeppund smide, i Willingsbergs bruks- och landtegendom, och såsom följd deraf jemväl ägt rättighet att uppbära och disponera all afkomst af sagde egendom; likväl och som de rörande ifrågavarande köp om 90/1800:delar i berörde egendom upprättade afhandlingar utvisade, att enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar, till hvilka enkan von Hofsten, född Kjellblad, ostridigt icke hörde, försålt nämnda fastighetsandelar till Yngström, samt den af enkan von Hofsten, född Kjellblad, föreburna omständighet att hon genom försäljningens godkännande, såvidt hennes rätt deraf varit beroende, icke afsagt sig rätt till åtnjutande af den afkomst, fastigheten lemnat, icke kunde ensam för sig göra henne likställig med säljarne eller medföra rättighet för henne att påyrka uppfyllande å Yngströms sida af hvad omstämda köpekontraktet innehölle, enär saluafhandlingarne derom saknade alla bestämmelser, eller att
s. 85 Sida 85 i årgången börjar här
tillförbinda Yngström några skyldigheter emot henne, vare sig , i ett eller annat hänseende; alltså och då enkan von Hofsten, född Kjellblad, ej heller gittat styrka, att hon vid lemnande af bifall till försäljningen af ifrågakomna fastighetsanparter betingat sig att af köparen utfå ränta å köpeskillingen under sin lifstid eller att enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar medgifvit henne rättighet att å deras vägnar fordra fullgörande af de förbindelser, Yngström i ofvanberörde kontrakt sig åtagit, samt Yngström, på grund hvarken af köpehandlingarne eller i saken uppgifna omständigheter, kunde anses stå till enkan von Hofsten, född Kjellblad, i sådana förhållanden, att dessa kunnat medföra behörighet för henne att emot Yngström framställa ofvanberörda påståenden, blef käromålet, såsom af obehörig person väckt, af häradsrätten ogilladt; vid hvilken utgång och då enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar icke medelst stämning i laga ordning beredt sig rätt att i målet föra talan, bemälde arfvingars uppträdande i egenskap af mellankommande parter, såsom icke grundadt å laga skäl, af häradsrätten lemnades utan afseende.
Enkan von Hofsten, född Kjellblad, samt enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar fullföljde vadetalan i Svea hofrätt under anförande, bland annat: att då den mellankommande part i lag medgifna rätt att såsom sin begagna en af annan person uttagen stämning icke gjorts beroende af den ursprungliga kärandens större eller mindre behörighet att föra talan, så hade häradsrätten, huru den än bedömde enkan von Hofstens, född Kjellblad, påståenden, bordt pröfva de mellankommande parternas anspråk. De yrkade på den grund målets återförvisande till häradsrätten.
Yngström yttrade i sitt svaromål, att han ansåg det ligga för öppen dag, att den, som »gör ett» med en part, hvilken icke äger någon rätt till talan, måste i den rättegången blifva all talan qvitt.
Genom dom den 12 Juli 1866 utlät sig hofrätten (hofrättsråden Schöning, assessoren Poignant samt vice häradshöfdingarne Munthe och Abergson): att som, efter det före-
s. 86 Sida 86 i årgången börjar här
varande sak blifvit af enkan Lovisa von Hofsten, född Kjellblad, instämd, arfvingarne efter enkan Anna Lovisa von Hofsten, född Ullmark, vid häradsrätten under sakens handläggning sig inställt och förklarat sig göra ett med enkan von Hofsten, född Kjellblad, vid hvilket förhållande och då ostridigt vore, att saken nämnde arfvingar rörde, häradsrätten icke, emot stadgandet, i 18 kap. 1 § Rättegångsbalken, bordt på sätt som skett förklara, att deras uppträdande såsom mellankommande parter lemnades utan afseende; alltså och då, jemlikt nyssåberopade lagrum, emellan samtlige parterne borde på en gång dömas, blef, med undanrödjande af häradsrättens utslag i hela dess vidd, saken visad åter till häradsrätten, som hade att på anmälan densamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara.
En ledamot, assessoren Åkerblom, fann ej skäl att saken återförvisa, utan var beredd att densamma i befintligt skick till hufvudsaklig pröfning företaga.
Yngström nedsatte revisionsskilling och sökte hos Kongl. Maj:t i underd. ändring. Då en af obehörig person uttagen stämning i och för sig vore en nullitet, på hvilken icke någon annan kunde grunda rätt till talan, yrkades upphäfvande af hofrättens dom.
Enkan von Hofstens, född Ullmark, arfvingar inställde sig och erinrade, att en stämnings giltighet icke vore beroende af den derom gjorda ansökningens beskaffenhet, utan deraf, att sjelfva stämningen blifvit utfärdad af dertill behörig person. Då detta vore fallet, ägde mellankommande part att i målet inträda och sin deraf beroende rätt tillgodose.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg samt t. f. revisionssekreteraren Ryding) hemställde i underd. betänkande den 19 Januari 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 4 påföljande Februari, i närvaro af justitieråden Alexanderson, Berg, Adlercreutz, von Hofsten och Rabe, fattade Högsta Domstolen följande beslut:
s. 87 Sida 87 i årgången börjar här
Som, enligt hvad svaranden Lovisa von Hofsten uppgifvit, ifrågavarande, emellan öfrige svarander och sökanden afslutade och af Lovisa von Hofsten skriftligen godkända köp omfattat jemväl den besittningsrätt till försålda fastigheten, hon under sin lifstid förmält sig tillkomma; samt, — efter det Lovisa von Hofsten, som af sådan orsak ansett sig äga att köpeskillingens afkastning under nämnde tid uppbära, för att af denna förmån komma i åtnjutande, medelst den i målet uttagna stämning väckt påstående om sökandens förpligtande att å köpeskillingen utgifva förbindelser samt gälda dels derå upplupen ränta, dels ock stadgad lösen för de i köpet inbegripna inventarier, — öfrige svarander, hvilkas rätt nämnda påstående ostridigt rörer, anmält sig såsom mellankommande parter och, utan att klandra Lovisa von Hofstens anspråk, fasthellre deri med henne gjort ett; alltså och då i denna sak, der följaktligen frågan om svarandernas inbördes rätt till omstämda köpeskillingen ej utgör föremål för bedömande, häradsrätten saknat anledning att det af Lovisa von Hofsten instämda och af de mellankommande parterna biträdda käromålets pröfning sig undandraga, varder hofrättens beslut af Högsta Domstolen faststäldt.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 Februari 1867.