Då ho frätt undanrödjer underrätts utslag och visar saken åter till förnyad handläggning; får en slik hofrättens dom underställas Kongl. Maj:ts pröfning !
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 136–138 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 19 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 136–138 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 29 November 1866 meddelade Svea hofrätt dom i en af Fernebo häradsrätt den 22 December 1865 afgjord.
s. 137 Sida 137 i årgången börjar här
till hofrätten vädjad sak emellan enkan Margaretha Svärdström och öfrige arfvingar efter ej mindre aflidne torparen Clemens Bruze i Jungfrubo, än ock hans jemväl aflidna hustru Anna Olsdotter, kärande, och notarien N. Sikström, svarande, angående afträdande af en torplägenhet, uti hvilken dom hofrätten, af anförda orsaker, jemte det motvädjade utslaget undanröjdes, visat saken åter till häradsrätten till förnyad handläggning.
Uti en till hofrätten ingifven skrift, dervid var fogad revisionsskilling, ett hundra rdr rmt, anhöll Sikström att få Kongl. Maj:ts pröfning underställa hofrättens ifrågavarande dom; men genom utslag den 10 Januari 1867 förklarade hofrätten, att som hofrätten icke uti hufvudsaken dömt, kunde, emot 30 kap. 1 § Rättegångsbalken, sådan den lydde i K. F. den 21 December 1857, Sikström icke meddelas den sökta tillåtelsen.
Deruti sökte Sikström i underdånighet ändring; och sedan vederbörandes förklaringar inkommit, föredrogs målet den 15 Januari 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Cramer och Carleson) funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Justitieråden Qvensel och Naumann voro derifrån skiljaktige och yttrade': att då hofrättens dom icke innefattar utslag öfver någon af endera parten gjord invändning, utan slutligen afgör den hos hofrätten i saken förda vadetalan samt undanrödjer häradsrättens hufvudsakliga beslut, ansågo justitieråden, vid jemförelse emellan stadganderna i 16 kap. 4 § och 30 kap. Rättegångsbalken, Sikström ej hafva bort förvägras att, på sätt han begärt, få underställa Kongl. Maj:ts pröfning berörde dom; i följd hvaraf justitieråden, med ändring af hofrättens utslag den 10 Januari 1867, funno skäligt förelägga Sikström att, såvida han ville bevara talan emot samma dom, inom en månad efter delfående af beslutet, göra förnyad revisionsansökning hos hofrätten, som
s. 138 Sida 138 i årgången börjar här
skulle äga att dermed lagligen förfara, utan hinder af förra beslutet» 1).
1) Lagkomitéens förslag innehåller i 19 kap. 16 § Rättegångsbalken uttryckligen, att om öfverrätt saken till underrätt återförvisat och förty domen eller utslaget ogillat, må ändring deri sökas i vanlig ordning. I motiverna, s. 298, heter det: «Comitéen har ansett det ej skäligen kunna vägras parterna att emot beslutet föra enahanda talan, som om domen annorledes vore ogillad; likasom det ock måste vara deras rätt att i Högsta Domstolen klaga, om saken eljest onödigt uppehålles.» — Prejudikater i detta ämne torde kunna åberopas både mot och med. Stadgandet i 30 kap. 1 § R.-B. af gällande lag tillåter, som vi veta, att under konungen draga dom eller utslag, som i hufvudsaken fallit i civilmål. Öfrerrätts åtgärd att, med upphäfvande af det motvädjade hufvudsakliga utslaget, återförvisa målet och sålunda skilja det från sig, medför ett så beskaffadt inflytande på hufvudsaken, att part, som deraf finner sig lidande, icke bör betagas rättigheten att draga saken under Konungens pröfning. Hit kunna, efter vår tanka, icke lämpas stadganderna i 16 kap. R.-B. De handla ej om domar i hufvudsaken, utan om preliminärutslag beträffande processens form; hvaremot återförvisningen innebär, att föregående domstolens utslag i hufvudsaken undanrödjes, och denna visas åter till ny behandling. Skulle återförvisningen möjligen grunda sig endast på ett förment formfel, så kan parten likväl hafva skäl till klagan deröfver, att de med återförvisningen åsyftade omständigheter kunna obehörigen medföra en för honom menlig verkan på tvistens bedömande, så att han åtminstone för det närvarande går miste om fördelar, som han i det upphäfda utslaget fått sig tillagde. Aterförvisnings-utslag kan således skäligen hänföras under hvad 30 kap. 1 § kallar dom eller utslag, som i hufvudsak fallit. — Fästa vi vidare uppmärksamheten på K. Br. till Göta hofrätt den 3 Juli 1816 (Backmans Lagsaml. 3 h. s. 577) livad brottmål beträffar, så finna vi att samma bref ingalunda ovilkorligen förbjuder att föra klagan öfver „återförvisningsutslag i sådana mål, utan tvärom medgifver, att i de fall af återförvisning, då öfverrätt, med upphäfvande af underrätts utslag, målet från sig skiljt, äger den missnöjde att i slika kriminella återförvisningsutslag söka ändring och uppå anmälan erhålla besvärshänvisning, hvaremot, i anseende till den skyndsamhet, som handläggning i brottmål kräfver, besvärshänvisning ej bör i allmänhet i återförvisningsutslag meddelas. Kongl. Maj:t, heter det i samma bref, vill, efter förekommande omständigheter, tillse huruvida besvären må till pröfning upptagas eller icke.
Utg. anm.