Naumanns tidskrift 1869 s. 290

A hemmanet Kjestad, 1/2 mantal i Silleruds socken, Nordmarks härad och Wermlands län, förrättades åren 1848 och 1849 laga skifte, som faststäldes den 20 Mars 1850. Dervid bief, på sätt kartan visade, 3/16 mantal, numera tillhörigt Lennart Andersson, Daniel Andersson m. fl. sterbhusdelägare efter Anders Larsson, utlagdt under litt. A, samt 193/1200 mantal, deri Herman Skålin och Edvin Skålin

s. 291 Sida 291 i årgången börjar härKopiera citering

ägde 6 öre- 20 penningeland, under litt. B. Vid år 1862 förrättad hemmansklyfning å berörda 193/1200 mantal erhöllo H. Skålin och E. Skålin sin andel deraf i två skiften, ett skogsskifte och ett inägoskifte. Detta senare önskade de få utbytt mot en af dem på förpantning innehafd lägenhet, lydande under sterbhusdelägarnes 3/16 mantal och belägen utmed Jernsjön. För detta ändamål utverkade de hos kon befallningshafvande i länet förordnande för v. kommissionslandtmätaren C. G. Laurell att, derest laga hinder icke mötte, verkställa ifrågavarande ägoutbyte.

Vid förrättningens företagande den 15 Juli 1867 bestridde sterbhusdelägarne ägoutbytet; men förrättningsmannen anställde emellertid besigtning å marken och antecknade till protokollet, att Skålinska ägolotten åt öster och norr endast genom en landsväg vore skild från ägorna till sterbhusdelägarnes 3/16 mantal; att begge egendomarne i vester gränsande omedelbart intill hvarandra; att på södra sidan angränsade en Lennart Andersson enskildt tillhörig, vid ofvanomförmälda hemmansklyfning utlagd ägolott; att förpantningslägenheten, mot hvilken Skålinska inägolotten skulle bortbytas, år 1833 blifvit på 40 års tid från Anders Larssons 3/16 mantal upplåten; samt att H. Skålin och E. Skålin derå uppfört ett väl bygdt boningshus jemte garfveri.

I afgifvet utlåtande yttrade förrättningsmannen derjemte, att sedan sterbhusdelägarne upplyst, att deras egendom snart skulle dem emellan fördelas; att de fästade hufvudsakligast afseende vid att lämpliga tomter icke saknades vid denna delning, och att de trodde en tomt böra förläggas just i närheten af förpantningslägenheten och fördenskull ej ville att dervarande ägor sköflades, utan bibehöllos icke bortbytta, så hade från sterbhusdelägarne icke något vidare försports såsom stöd för deras bestridande; hvarföre just denna omständighet togs i betraktande, dervid förrättningsmännen funno, att den ägolott, som H. och E. Skålin ville bortbyta, ovilkorligen i sitt närvarande läge vore mera till hinder vid hemmansklyfning å sterbhusdelägarnes 3/16 mantal, än hvad den blefve då den flyttades

s. 292 Sida 292 i årgången börjar härKopiera citering

omkring H. och E. Skålins bostad å förpantningsjorden. Detta förhållande vore så påtagligt, att man kunde säga det vara en stor nytta för sterbhusdelägarne att få tillbyta sig berörda ägor. Att förlägga H. och E. Skålins egendom på sådant sätt invid Jernsjön, att den gjorde föga skada för en tomt der i närheten, ansågo förrättningsmännen ej svårt, ehuru det ej vore möjligt att, förr än mätning och granskning skett, bestämma egendomens form. Att ifrågaställda ägoutbytet vore af nytta för H. och E. Skålin, »derför talade tillräckligt deras garfveri och öfrige åbyggnader». Förrättningsmännen funno sålunda skäligt, att H. och E. Skålins hemskifte jemte så mycket af sterbhusdelägarnes ägor utmed Jernsjön, som kunde komma att deremot utbytas, skulle uppmätas och graderas innan frågan ytterligare behandlades.

Detta utlåtande ville sterbhusdelägarne icke godkänna, hvarföre, heter det vidare i förrättningsprotokollet, 7 kap. i Skiftesstadgan upplästes, så vidt det innehöll stadgande att afgifvet utlåtande angående ägoutbyte skulle gå i verkställighet, ändock det ej godkändes af parterna å mera än en sida. Dessutom fästade förrättningsmännen afseende dervid, att H. och E. Skålin kunde erhålla sin egendom alldeles vid ena ändan af sterbhusdelägarnes och utom denna, med rakt rå, i stället för inom rågången till sterbhusdelägarnes fastighet, såsom nu vore förhållandet.

Vid de följande sammanträdena kommo sterbhusdelägarne ej tillstädes. Den 19 Juli 1867 afslutades förrättningen, och i protokollet för samma dag fanns antecknadt, att då sålunda sjelfva ägoutbytet var gjordt, och icke några parter voro tillstädes, som deremot hade något att anmärka, så hade man två skäl att vidblifva detsamma. Det ena skälet var den ömsesidiga nyttan, och det andra, att de frånvarande parterna, just derigenom att de ej vidare bevakade sin talan, tycktes hafva öfverlemnat åt förrättningsmännen att i samråd med H. och E. Skålin handla efter godtfinnande och i öfverensstämmelse med de senares begäran. All tvist syntes således upphäfd, såvida ej de från-

s. 293 Sida 293 i årgången börjar härKopiera citering

Ändamålet med ägoutbyte enligt Skiftesstadgans 56 §. 298

varande jordägarne, i öfverensstämmelse med hvad 128 § Skiftesstadgan innehölle, kunde, jemte anfördt missnöje, visa att de haft laga förfall.

Sterbhusdelägarne besvärade sig hos Nordmarks härads ägodelningsrätt och yrkade hela ägoutbytets ogillande. De kunde ej tro, att Skiftesstadgan tillstadde ett sådant ägoutbyte, som det förevarande, utan sterbhusdelägarnes medgifvande. Motparterna hade fått sin lott i hemmanet sig tillskiftad vid 1862-års hemmansklyfning, som vunnit fastställelse den 15 Mars 1864, och dervid borde de få låta sig nöja.

Sedan vid ägodelningsrätten ådagalagts, att hemmansklyfning af sterbhusdelägarnes 3/16 mantal börjats den 2 Juni 1868, men lemnats hvilande i afvaktan på förevarande frågas utgång, samt parterne fått vidare framlägga sina skäl och motskäl, meddelade ägodelningsrätten utslag den 17 Augusti nyssnämnda år: att som ändamålet med ägoutbyte, enligt hvad Skiftesstadgan i 56 § förmådde, vore att för delägarne bereda besparing i hägnadsbesväret och lättnad i häfden, men genom ifrågavarande förrättning sådan fördel icke vunnes; ty och då det förhållande, att Herrman Skålin och Edvin Skålin å en del af vederparternas hemman, till hvilken de innehade nyttjanderätt under vissa år, och som nu till utbyte ifrågakommit, anlagt garfveri och uppfört åbyggnader, icke kunde utgöra laglig anledning till ifrågavarande förrättning, samt härtill komme, att genom samma förrättning egentligen åstadkommes icke ett ägoutbyte i den mening, lagen dermed afsåge, utan en omkastning af redan utlagda skiften, pröfvade ägodelningsrätten rättvist att undanrödja förrättningen. Kostnaderne skulle gäldas af H. och E. Skålin gemensamt eller hvilkendera sådant gitte.

Uti detta utslag sökte H. Skålin och E. Skålin i underd. ändring och yrkade, på af dem och förrättningsmännen förut anförda grunder, att ägoutbytet måtte stadfästas. Särskildt erinrades, att sterbhusdelägarne icke visat laga förfall för uteblifvandet från de sista landtmäterisammanträdena

s. 294 Sida 294 i årgången börjar härKopiera citering

och derigenom borde, enligt förrättningsprotokollets stadgande, anses hafva lemnat sitt bifall till ägoutbytet, äfvensom att, i motsats till hvad öfverklagade utslaget derom innehölle, besparing i hägnadsbesväret och lättnad i häfden skulle genom utbytet vinnas, enär den ägolott, klaganderne ville lemna, låge alldeles inuti sterbhusdelägarnes ägor.

Vederparterna bestridde ändringssökandet och ådagalade, att klyfning å deras 3/16 mantal redan påbörjats, och att hvarderas lott redan vore bestämd, hvarigenom ifrågaställda utbytet numera skulle leda till orimliga resultater.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt t. f. revisionssekreterarne Ryding, föredragande, och Glimstedt) hemställde i underdånigt betänkande, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa ägodelningsrättens utslag, hvilket betänkande, vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 21 Januari 1869, gillades af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten och Strandberg).

Justitierådet Cramér yttrade, att som det ifrågavarande ägoutbytet skulle orsaka rubbning i det inom hemmanet förrättade och fastställda laga skifte, men sådan rubbning icke lagligen må annorlunda än efter delägarnes enhälliga öfverenskommelse äga rum, justitierådet jemväl biföll det underdåniga betänkandet.