Naumanns tidskrift 1869 s. 340

Enligt skuldebref den 11 November 1862 förband sig åboen Sven Andersson i Walleberga att till filialbanken i Helsingborg sex månader från belåningsdagen betala 660 rdr jemte ränta efter 1/2 procent i månaden från den tid, som betalningen efter förfallotiden kunde uteblifva. Såsom säkerhet för denna förbindelse hade Sven Andersson pantsatt en honom tillhörig revers å 1,000 rdr rmt med ränta, utfärdad den 31 Mars 1862 af en person vid namn Jöns Mickelsson och försedd med borgen såsom för egen skuld af åboen Sven Jeppsson i Truedstorp jemte en annan person, en för begge och begge för en. Lånet hade lyftats den 31 December 1862 af bankens dåvarande kamererare Anton Karlsson enligt fullmakt; och Sven Anderssons skuld var således till betalning förfallen den 30 Juni 1863. Sedan, enligt anteckningar å Sven Anderssons förbindelse, derå afbetalts den 2 December 1863 ett belopp af 200 rdr och den 23 i samma månad 130 rdr, sökte bankens ombudsman hos kon. befallningshafvande i Malmöhus län handräckning för att af Sven Andersson och Jöns Mickelsson jemte denne senares borgenärer utbekomma ofvannämnde, af Sven Andersson utfärdade skuldsedels oguldna innehåll; och, efter det kon. befallningshafvande bifallit denna ansökning, men hofrätten öfver Skåne och Blekinge förklarat krafvet tvistigt och hänskjutit detsamma under domaren, instämde ombudsmannen åboerna Sven Andersson och Sven Jeppsson till Luggude häradsrätt med påstående att af dem, hvilken som bäst gitte, utbekomma oguldne 330 rdr jemte ränta derå.

s. 341 Sida 341 i årgången börjar härKopiera citering

Sven Andersson, som vid häradsrätten förde talan jemväl för Sven Jeppsson, medgaf riktigheten af åberopade skuldebrefven, men påstod, att Sven Anderson till fullo betalt sin skuld till filialbanken, till styrko hvarför han åberopade anteckningarne å det af honom utfärdade skuldebref samt följande särskilda qvitto: »Sven Andersson,

Walleberga af betalt........................rdr 330: —

Ofverränta, ränta och provision.............» 14: 97.

Summa rdr 344: 97. Qvitteras Hbg den 25/6 63. ' Anton Karlsson».

Ombudsmannen förmälde, att han, som icke betviflade, att f. kamereraren i filialbanken Anton Karlsson utgifvit det af Sven Andersson företedda qvittenset, ansåg detsamma icke äga någon giltighet i förevarande mål, då Karlsson icke ägt att å bankens vägnar emottaga några medel och derför utfärda för banken förbindande qvitton, samt i allt fall det qvitterade beloppet icke kommit banken till godo.

På tillfrågan förklarade Sven Andersson, att han aflemnat det i qvittenset upptagna belopp 344 rdr 97 öre icke på bankens kontor, enär det förvägrats Sven Andersson att derstädes å sin skuld göra någon afbetalning, utan hemma i Karlssons bostad.

Vidare åberopade Sven Andersson följande å ett tryckt lånereversal tecknade anvisning: »Om lånsökande i filialbanken begagna såsom ombud någon af bankens tjenstemän, kamereraren Anton Karlsson eller ombudsmannen O. C. Wåhlin, äga dessa herrar att såsom provision beräkna» (provisionsbeloppen äro omförmälda); hvarjemte Sven Andersson lät höra en mängd vittnen, hvilka hufvudsakligen intygade, att personer, som velat i banken omsätta lån eller inbetala penningar, blifvit vid åtskilliga tillfällen dels af en bankens vaktmästare, som tillika varit Karlssons uppassare, hindrade från att ingå i bankens lokal och hänvisade att hemma hos Karlsson uppgöra affären, dels ock af Karlsson sjelf tillsagde, att inbetalning eller omsättning af lån ej kunde äga rum å banken under sessionstiden,

s. 342 Sida 342 i årgången börjar härKopiera citering

utan att de borde komma hem till Karlsson på en af honom bestämd timma för att få ärendet uträttadt; och att dåvarande tjenstgörande direktören ofta närvarit vid dylika tillfällen, utan att vid Karlssons berörda tillsägelser göra någon erinran. Ett vittne intygade, att några tillfällen, då vittnet haft att på en gång omsätta ända till 20 à 30 lån, verkställande direktören, med anmärkning, att expeditionen af vittnets affärer skulle vålla för långt uppskof för andra lånesökande, hänvisat vittnet att göra omsättningarne hemma hos Karlsson, som sedermera kunde anmäla dem för direktionen.

A sjelfva det för Sven Andersson utfärdade lånereversal fanns, bland de bestämmelser, som utgjorde vilkor för lån från filialbanken, tecknadt, bland annat, att inbetalningen af lånen borde ske å filialbankens kontor emellan kl. 11 och 12 f. m. någon af de dagar, banken enligt utfärdade kungörelser hölles öppen.

Genom utslag den 21 April 1866 ålade häradsrätten Sven Andersson att med ed betyga, att ofvanomförmälda, af Sven Andersson den 25 Juni 1863 till dåvarande kamereraren Anton Karlsson gjorda kapital-afbetalning 330 rdr skett i afräkning å Sven Anderssons skuld till filialbanken, enligt åberopade förbindelsen af den 11 November 1862.

Sedan denna ed blifvit af Sven Andersson aflagd, yttrade häradsrätten i utslag den 27 Juli 1866: att enär sålunda ostridigt vore, att Sven Andersson till Anton Karlsson den 25 Juni, 1863 inbetalt ifrågavarande belopp, samt, om än uti det för banken gällande reglemente icke funnes stadgadt, att det tillhörde kamererarens tjenstebefattning att å bankens vägnar uppbära liqvid för de af banken utlemnade lån, det likväl med afseende dels derå att i de å bankens reversaler befintliga tryckta underrättelser för låntagare icke funnes angifvet, till hvilkcn eller hvilka af bankens ledamöter eller tjenstemän lån skulle inbetalas, dels ock å vunna upplysningar angående det vid åtskilliga tillfällen iakttagna förfaringssätt emot dem, som med banken haft affärer, måste antagas, att Karlsson åtminstone haft

s. 343 Sida 343 i årgången börjar härKopiera citering

bankstyrelsens tysta medgifvande att bankens fordringar uppbära, och att bernälde styrelse bibringat allmänheten den föreställning, att Karlssons qvittenser voro giltiga betalningsbevis; alltså och då förlusten deraf, att berörde 330 rdr icke kommit banken till godo, vid sådant förhållande snarare borde drabba banken än Sven Andersson och Sven Jeppsson, pröfvade häradsrätten rättvist ogilla käromålet.

Filialbanken vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som utlät sig medelst dom den 6 Mars 1868: att emedan utredt blifvit, att Sven Andersson den 25 Juni 1863 i afräkning å sin skuld till filialbanken på grund af skuldebrefvet den 11 November 1862 till filialbankens dåvarande kamererare Anton Karlsson inbetalt omstämda beloppet och derå erhållit Karlssons qvittobref; ty och då, om än Karlsson icke, uteslutande på grund af sin berörde tjenstebefattning, varit behörig att å filialbankens vägnar uppbära liqvid för ifrågavarande lån, Sven Andersson likväl, med afseende dels derå att, enligt hvad afgifne vittnesberättelser innehöllo, filialbankens verkställande direktör gifvit bankens gäldenärer skälig anledning antaga, att inbetalning af de uti filialbanken erhållne lån kunde till Karlsson med förbindande verkan för banken verkställas, och att qvitto af Karlsson, hvilken ställt borgen för den uppbörd, som kunde honom anförtros, vore fullt giltigt betalningsbevis, dels ock den omständighet, att ’det för filialbanken af Kongl. Maj:t fastställda reglemente den 4 Maj 1858 icke innefattade bestämmelser, huru bevis öfver de i banken verkställde inbetalningar skulle vara beskaffade för att emot banken äga giltighet, måste anses hafva till Karlsson guldit sin ifrågavarande skuld under sådana förhållanden, att det af honom derför utfärdade qvitto borde innebära skydd emot filialbankens på grund af åberopade skuldebrefvet framställda kraf; alltså pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag innehöll.

Filialbanken fullföljde underdånig talan. Den af hofrätten i dess dom åberopade, för Karlsson ställda borgensförbindelse företeddes af filialbanken i afskrift och lydde

s. 344 Sida 344 i årgången börjar härKopiera citering

sålunda: »Såvida t, f. postkontrollören Anton Karlsson antages till kamererare vid Helsingborgs blifvande filialbank, gå undertecknade, en för alla och alla för en, såsom för egen skuld i full borgen för 5,000 rdr banko af den uppbörd eller andra medel, under hvilken som helst beskaffad valuta, som af filialbankens direktör eller någon dess ledamot bemälde herr Karlsson, i egenskap af bankens kamererare, anförtros, försäkras. Helsingborg den 17 Juli 1858. (Namn)».

Uti underdånigt betänkande den 7 Oktober 1868 yttrade Nedre Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Fàhrœus, Hernmarek och föredraganden Ryding): att enär svaranderna erkänt riktigheten af de till stöd för krafvet åberopade förbindelser, hvilka voro ovilkorliga och till betalning förfallne, samt, ehuru utredt vore, att Sven Andersson den 25 Juni 1863 till filialbankens dåvarande kamererare Anton Karlsson i afräkning å sin ifrågavarande skuld till filialbanken guldit omstämda beloppet, 330 rdr, det likväl icke,, emot hvad sökanden anfört, torde blifvit ådagalagdt, att beloppet kommit banken till godo, eller att Karlsson, vare sig till följd af sin förenämnda tjenstebefattning, eller på grund af honom särskildt gifvet uppdrag, varit behörig att å bankens vägnar inflytande medel uppbära och qvittera; alltså hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t. måtte pröfva lagligt att, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta svaranderna, en för begge och begge för en, att vid tvång af utmätning till filialbanken utgifva fordrade 330 rdr, jemte sex procent ränta å 660 rdr från den 30 Juni 1863 till den 2 nästpåföljande December, å 460 rdr derifrån till den 23 i samma månad och å 330 rdr från sistnämnda dag till dess liqvid skedde; med iakttagande att, i händelse Sven Jeppsson fullgjorde betalningen, anteckning derom gjordes å förbindelsen den 31 Mars 1862, äfvensom särskildt qvitto honom meddelades, samt att begge förbindelserna Sven Andersson tillhandahölles.

s. 345 Sida 345 i årgången börjar härKopiera citering

Saken föredrogs den 22 Oktober 1868 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Aleæanderson, Iggeström, Qvensel, Södergren, Cramer, Habe och Dreijer), dervid Högsta Domstolen biföll nedre revisionens underd. betänkande.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 November 1868.