Erbjuden fyllnadsed. Rättegångsbalkens 17 kap. 34 §. Sådan ed, af en domstol medgifven kärande part, under åberopande af 29 och 30 §§ i samma kapitel. Beslutet bärom upphäfdt af Högsta Domstolen.
1 december 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 345–347 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 49 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 345–347 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 1 December 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Med företeende af en så lydande skuldsedel: » Till Johannes Christensson i N:o 7 Wallby eller ordres betalar jag vid anfordran ett belopp af 570 rdr riksgäldssedlar med laga ränta tills liqvid sker. Valuta bekommen erkännes. Kongsbacka 31 Juli 1855. Börje Bengtsson, med hand i pennan. Bevittna: Ph. Meijerson. J. Damm», — yrkade länsmannen B. L. Hammerberg, efter stämning till Fjäre häradsrätt å Börje Bengtsson, att af honom utbekomma 570 rdr jemte ränta.
Börje Bengtsson förnekade, att han utgifvit ifrågavarande skuldsedel.
Sedan under rättegångens lopp Börje Bengtsson aflidit, instämde Johannes Christensson, som åter blifvit innehafvare af skuldsedeln, Börje Bengtssons sterbhusdelägare till häradsrätten med påstående att af dem utbekomma skuldedelns innehåll.
Under rättegången hördes åtkilliga vittnen; och Johannes Christensson erbjöd sig slutligen att med ed betyga.
s. 346 Sida 346 i årgången börjar här
att Börje Bengtsson i lifstiden utfärdat ifrågakomne skuldsedeln.
Börje Bengtssons sterbhusdelägare bestredo, att Johannes Christensson finge gå den erbjudna eden, och yrkade, att käromålet, såsom obestyrkt, måtte ogillas.
Häradsrätten yttrade i utslag den 31 Augusti 1867: att ehuru i målet afhörde vittnet J. Damm intygat, att han jemte den för flera år tillbaka aflidne Ph. Meijersson bevittnat omstämde skuldsedeln, likväl, emedan Damm icke kunnat vid vittnesförhöret igenkänna den då ännu lefvande och tillstädesvarande Börje Bengtsson eller med nöjaktig bestämdhet bestyrka skuldsedelns behöriga tillkomst och giltighet; samt bevisning derom, att Börje Bengtsson sjelf eller genom annan skrifvit och undertecknat oftanämnde skuldsedel, i öfrigt icke förekommit af så bindande beskaffenhet, att skuldsedeln, till äktheten af Börje Bengtssons sterbhusdelägare bestridd, kunde anses efter lag mot dem bindande, helst icke heller styrkt blifvit, att eller i hvilken mån Börje Bengtsson för förskrifna beloppet erhållit valuta; ty och då hvarken värjemålsed kunde i målet ifrågakomma eller, mot Börje Bengtssons sterbhusdelägares bestridande och stadgandet i 17 kap. 34 § Rättegångsbalken, fyllnadsed finge Johannes Christensson medgifvas, blef, jemlikt 33 § i sagde kapitel och balk, käromålet af häradsrätten ogilladt.
Johannes Christensson vädjade till Götha hofrätt och yrkade, att häradsrättens utslag måtte upphäfvas och honom tillåtas aflägga den af honom erbjudna eden.
Hofrätten utlät sig i dom den 29 Maj 1868: att, med afseende å afhörde vittnena Damms och August Johanssons i Möå berättelser samt hvad för öfrigt i målet förekommit, och enär, sedan Börje Bengtsson aflidit, edgång rörande tillkomsten af omstämde skuldsedeln icke kunde åt någon annan än Johannes Christensson i målet uppdragas, hofrätten funne lagligt, med upphäfvande af motvädjade utslaget, jemlikt 17 kap. 29 och 30 §§ Rättegångsbalken, förelägga Johannes Christensson, derest han förmådde, med ed betyga: »att Börje Bengtsson från Wallby i lifstiden
s. 347 Sida 347 i årgången börjar här
låtit till Johannes Christensson utgifva ifrågavarande skuldsedel», hvarjemte meddelades föreskrifter, huru förfaras borde, derest Johannes Christensson ville nämnde ed aflägga.
Denna dom uttryckte vice häradshöfdingen Schånbergs, assessoren Westrings och hofrättrådet von Sydows åsigt i saken, hvaremot vice häradshöfdingen von Sydow och assessoren Ekermann fastställde häradsrättens utslag.
Börje Bengtssons sterbhusdelägare sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom och yrkade, att häradsrättens utslag måtte fastställas.
Uti underdånigt betänkande den 24 Oktober 1868 hemställde Nedre Revisionen (revisionssekreteraren Svedelius, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Adlers och Lagergren), att Kongl. Maj:t, med upphäfvande af hofrättens dom, måtte pröfva rättvist fastställa häradsrättens utslag.
Saken föredrogs den 29 Oktober 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Södergren, Carleson, Rabe och Dreijer) biföllo det underdåniga betänkandet.
Justitieråden Alexanderson och Iggeström fastställde hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 1 December 1868.