Naumanns tidskrift 1869 s. 372

Forum, då löftesmännen sökas!

Genom kontrakt den 17 Februari 1860 upplät lagmannen Sylvan till trädgårdsmästaren Mällström, på 7 år från den 1 April samma år, åtskilliga till egendomen Frösunda hörande lägenheter, emot ett årligt arrende af 3,000 rdr, och stadgade 3 § i kontraktet följande:

»Byggnaderna, som lemnas i fullgodt stånd, skola af arrendatorn väl underhållas och i lika godt stånd återlemnas vid arrendets slut; ägande jag (Sylvan) att syna och besigtiga, när jag finner för godt, huru desamma häfdas och vårdas, och, om något brister, låta det på arrendatorns bekostnad bättra».

A detta kontrakt tecknade landtbrukaren Erik Milström och slagtaren P. Haglund löftesförbindelse af detta innehåll: »För detta kontrakts noggranna uppfyllande gå undertecknade, en för begge och begge för en, i full borgen såsom för egen skuld».

Den 9 November 1863 öfverlät Mällström kontraktet på landtbrukaren Ernst Jakob Westin med samma vilkor, som Mällström egendomen innehaft, och lagmannen Sylvan tecknade å kontraktet, att öfverlåtelsen af honom godkändes. •

Enligt öfverenskommelse mellan Mällström och Westin skulle den senare erlägga till den förre i afträdesersättning 3,000 rdr, deraf hälften borde genast kontant betalas, och andra hälften utgifvas vid tillträdet den 1 April eller den 14 Mars 1864.

Den 21 och 26 Mars samt den 10 Maj 1864 förrättades af kronofogde af- och tillträdessyn å egendomen emel-

s. 373 Sida 373 i årgången börjar härKopiera citering

lan Mällström afträdare och Westin tillträdare, dervid enligt syneinstrumentet Westin bevakade jemväl hemmansägarens rätt. Bristerna uppskattades å byggnaderna till 2,467 rdr 10 öre samt å gärdesgårdar, diken och åkerns häfd m. m. till 1,431 rdr 92 öre, eller tillsamman till 3,899 rdr 2 öre, som afträdaren ansågs skyldig till hemmansägaren eller hans rättsinnehafvare erlägga. Derjemte meddelades den hänvisning, att den med synen missnöjde borde inom tre månader efter erhållen del af syneinstrumentet stämma till laga domstol; och erhöll Mällström den 4 Juli 1864 del af syneinstrumentet.

Westin instämde derefter landtbrukaren Milström och slagtaren Haglund till Stockholms rådstufvurätt med påstående om förpligtande för dem på grund af deras förberörde borgen att till Westin, såsom lagmannen Sylvans rättsinnehafvare, utbetala förenämnde 3,899 rdr 2 öre jemte ränta, med afdrag dock af 325 rdr 75 öre rmt.

Till stöd för sin behörighet att i målet föra talan åberopade Westin ett af lagmannen Sylvan den 3 April 1865 utfärdadt intyg af denna lydelse: »Sedan arrendatorn af min egendom Frösunda, Mällström, sistlidet år öfverlåtit arrendet deraf till Westin, och jag godkänt öfverlåtelsen emot att Westin iklädt sig fullgörandet af alla de i arrendekontraktet med Mällström upptagna vilkor och således äfven att vid arrendets frånträde lemna egendomen åter i samma skick som den enligt syneförrättningen af Mällström emottogs, så måste deraf ostridigt följa, att, såvida icke annorledes är emellan begge kontrahenterna aftaladt, Westin skall vara berättigad att af Mällström och hans löftesmän fordra ersättning för den husröta, som befanns vid Mällströms frånträdande i Mars månad sistlidet år; och får jag på begäran till bevis meddela, att å min sida möter intet hinder för Westin att i laglig ordning utkräfva denna sin rätt».

Milström och Haglund bestredo käromålet, då ifrågavarande kontrakt blifvit utan deras vetskap emellan arrendatorn och jordägaren upphäfdt, och de således borde an-

s. 374 Sida 374 i årgången börjar härKopiera citering

ses vara från sin borgen fria; då de ej erhållit del af syneinstrumentet, hvilket de följaktligen icke varit i tillfälle att öfverklaga; och då i allt fall Westin icke visat sig behörig att i målet föra talan; yrkande derjemte Milström och Haglund: att, om käromålet bifölles, de måtte få åtnjuta qvittning för det belopp, 1,500 rdr rmt, som Westin vid tillträdesdagen bort till Mällström såsom ersättning för arrendets afträdande erlägga.

Westin erinrade, att, enär Mällström i allo godkänt ifrågakomne syneinstrumentet, Milström och Haglund, såsom Mällströms löftesmän, måste anses vara deraf bundne; och hvad frågan om behörigheten att i målet föra talan anginge, kunde den icke vara stridig, då Westin, som öfvertagit arrendet, vore skyldig att ansvara för de å den arrenderade egendomen befintliga bristerna, och dessutom fått å sig öfverlåten jordägarens rätt i nämnde hänseende.

Genom dom den 14 September 1865 utlät sig rådstufvurätten : att enär Milström och Haglund icke bestridt, att de ingått omförmälda borgen, samt vid den hållna afoch tillträdessynen, den der icke bevisligen öfverklagats. Mällström blifvit förpligtad att till hemmansägaren eller dennes rättsinnehafvare gälda husröteersättning med 3,899 rdr 2 öre; ty och som, enligt det emellan Westin och Mällström angående öfverlåtelse af arrendet upprättade kontrakt, Westin skolat erlägga en afträdessumma af 3,000 rdr, deraf hälften skulle betalas vid kontraktets transporterande, hvaremot de återstående 1,500 rdr, hvilka, enligt hvad medgifvet vore, ännu icke blifvit till Mällström erlagde, skolat betalas vid tillträdet; alltså och då lagmannen Sylvan, enligt af honom utfärdadt, af Westin företedt intyg, förklarat, att, som han godkänt den emellan Mällström och Westin skedda arrendeöfverlåtelsen endast mot det vilkor, att Westin iklädde sig fullgörandet af alla de i arrendekontraktet emellan Sylvan och Mällström denne sistnämnde tillförbundna skyldigheter och således äfven att vid arrendets frånträdande lemna egendomen åter i samma skick, som den af Mällström emottogs, Westin vore berättigad att af Mällström

s. 375 Sida 375 i årgången börjar härKopiera citering

och hans löftesmän fordra ersättning för den husröta, som befanns vid Mällströms frånträde af egendomen, men Westin mot löftesmännen icke ägde bättre rätt än emot Mällström, förpligtades Milström och Haglund, tillföljd af deras borgen, att, hvilkendera gälda gitte, till Westin genast betala den husröteersättning, Mällström enligt omförmälda syneinstrument blifvit ålagdt utgifva, efter afdrag af ej mindre af Westin medgifne 325 rdr 75 öre, än ock af den ännu oguldna delen af den emellan Mällström och Westin öfverenskomna afträdessumman 1,500 rdr, med återstående 2,073 rdr 27 öre, jemte fem procent årlig ränta derå från stämningsdagen den 20 Juni 1865, tilldess betalning skedde.

Milström och Haglund vädjade till Svea hofrätt och åberopade der hvad emot käromålet förut andragits samt invände tillika, att, då tvisten rörde fast egendom, rådstufvurätten varit obehörig att upptaga densamma, och att den bort behandlas af den domstol, inom hvars domvärjo egendomen vore belägen.

Westin erinrade, att, som tvisten anginge endast skuldfordran, berörde invändning icke vore lagligen grundad, och att i allt fall frågan om domstolens behörighet hade bort väckas vid tvistens början.

Hofrätten yttrade i dom den 29 Mars 1866: att emedan det i saken åberopade syneinstrumentet, hvilket blifvit i ett föregående mål parterna emellan vid rådstufvurätten företedt och i dess protokoll den 15 December 1864 ordagrannt intaget, således åtminstone sistnämnde dag kommit Milström och Haglund till del, och de icke ens uppgifvit, att de syneförrättningen öfverklagat, hvadan pröfning af hvad vid syneförrättningen förelupit icke vidare kunde komma i fråga, utan vid sådant förhållande denna sak vore att anse såsom en på laga kraftvunnet domslut grundad skuldfordringstvist, ogillades Milströms och Haglunds invändning emot rådstufvurättens behörighet att med saken sig befatta.

Beträffande sjelfva saken fann hofrätten icke skäl i rådstufvurättens dom göra annan ändring än att, dä, enligt

s. 376 Sida 376 i årgången börjar härKopiera citering

det emellan Mällström och lagmannen Sylvan upprättade, med Milströms och Haglunds borgen försedda arrendekontrakt, såvidt dess innehåll funnes i protokollet infördt, Mällströms skyldighet att när som helst före arrendetidens slut ersätta brister afsåge allenast de å arrenderade fastigheten varande byggnader, men i det belopp, hvartill enligt instrumentet bristerna vid synen uppskattats, inginge, förutom husröta å byggnader 2,467 rdr 10 öre, jemväl ersättning för brister å gärdesgårdar, diken, åkerns häfd, trädgård och inventarier, uppgående till 1,431 rdr 92 öre, derför Milström och Haglund icke visats äga ansvarighet, de befriades från sistnämnda godtgörelse, i följd hvaraf det belopp, som de borde på grund af sin borgen i sjelfva saken gälda, nedsattes till 641 rdr 35 öre, derå Milström och Haglund hade att gälda ränta enligt rådstufvurättens föreskrift.

Denna dom uttryckte hofrättsrådet Pfeffers, assessoren Törnqvists och vice häradshöfdingen Abergssons åsigt i saken.

Vice häradshöfdingen Örbom yttrade: »Som vid det förhållande, att den till grund för Westins talan åberopade borgensförbindelse af Milström och Haglund för uppfyllandet af Mällströms skyldigheter enligt ifrågavarande arrendekontrakt ej kan anses vara ingången för annat ändamål, än betryggande af jordägarens rätt, Westin icke, till följd deraf att Mällströms arrende för återstående kontraktstiden med jordägarens begifvande transporterats å Westin, har någon rätt emot Mällströms löftesmän; och den af Westin, såsom bevis om hans behörighet att i saken föra talan företedda, af lagmannen Sylvan den 3 April 1865 utfärdade handling, enligt min uppfattning, icke innehåller någon bestämd och tydlig öfverlåtelse å Westin af Sylvans rätt såsom jordägare, utan allenast ett af Sylvan, under förutsättning att Westin, på den grund att han inträdt i samma skyldigheter i afseende å vidmakthållande af den arrenderade egendomen till hus och häfd med mera, som Mällström, vore, derest annorledes icke blifvit emellan

s. 377 Sida 377 i årgången börjar härKopiera citering

kontrahenterna aftaladt, berättigad att jemväl af Mällströms löftesmän fordra ersättning för vid Westins tillträde befintlig husröta, afgifvet förklarande att å Sylvans sida intet hinder mötte för Westin att denna sin rätt i laga ordning utkräfva, hvilket förklarande följaktligen, då någon sådan rätt icke tillkommer Westin i hans egenskap af arrendator, icke kan grundlägga någon behörighet för Westin att i omstämda hänseendet föra talan; alltså pröfvar jag, som i frågan om domstolens behörighet instämmer med pluraliteten, men vid nyssomförmälda af mig yttrade åsigt i sjelfva saken anser mig icke böra ingå i skärskådande, huruvida, då ifrågavarande syn uppenbarligen icke hållits eller påyrkats af jordägaren, löftesmännen enligt arrendekontraktets lydelse kunnat, äfven om jordägaren skulle efter synen verkligen öfverlåtit husröteersättningen å Westin, förpligtas att derför ansvara, eller om icke beskaffenheten af aftalet emellan Mällström och Westin utgör hinder för den sistnämnde att husrötebristen af löftesmännen utsöka, rättvist, med ändring af rådstufvurättens domslut, Westins talan i saken att ogilla».

Assessoren Livijn fann, att, då ifrågavarande syneinstrument blifvit den 4 Juli 1864 Mällström behörigen delgifvet och klander derå icke inom laga tid ägt rum, hvadan samma instrument icke mindre emot Mällström än ock emot Milström och Haglund vunnit laga kraft och såle,des såsom laga kraftvunnen dom vore att anse, invändningen emot rådstufvurättens behörighet böra på sådan grund ogillas, men instämde i öfrigt med pluraliteten.

Milström och Haglund fullföljde underdånig talan.

Uti underdånigt betänkande den 30 Oktober 1867 yttrade Nedre Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Hernmark): att då ostridigt var, att instrumentet öfver ifrågavarande syneförrättning blifvit den 4 Juli 1864 behörigen delgifvet arrendatorn af egendomen, trädgårdsmästaren Mällström, och att klander derå icke inom laga tid derefter blifvit anstäldt, vid hvilket förhållande torde få anses, att synen jemväl emot Milström och Haglund vunnit laga kraft, så att någon pröfning deraf numera icke

s. 378 Sida 378 i årgången börjar härKopiera citering

kunde äga rum, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl till ändring i hofrättens domslut i fråga om Milströms och Haglunds invändning emot rådstufvurättens behörighet att med saken sig befatta; och torde hofrättens dom äfven beträffande sjelfva saken varda fastställd.

Referenten t. f. revisionssekreteraren Adlers yttrade: »Enär den af Westin i saken förda talan, som afser betalningsskyldighet på grund af borgen, således innefattar tvistemål, som sökändernas personer rörer, hemställer jag för min del i underdånighet, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl göra ändring i hofrättens beslut, i hvad angår sökandernas invändning emot rådstufvurättens behörighet att med saken sig befatta; äfvensom och då syneförrättningen, hvaraf arrendatorn Mällström erhållit del den 4 Juli 1864, ostridigt icke blifvit öfverklagad och följaktligen vunnit laga kraft, Kongl. Maj:t på denna och i öfrigt af rådstufvurätten anförda grunder torde pröfva rättvist jemväl i sjelfva saken gilla hofrättens domslut, såvidt talan deremot är vorden fullföljd».

Saken förodrogs den 6 November 1867 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Cramér, Naumann, von Hojsten och Dreijer) biföllo föredragandens särskilda mening

Härifrån var justitierådet Wretman, beträffande sjelfva saken, skiljaktig och yttrade: »Som ofvanberörde, emellan lagmannen Sylvan och trädgårdsmästaren Mällström den 17 Februari 1860 ingångna kontrakt, för hvars fullgörande å arrendatorns sida sökanderna ingått borgen, i fråga om arrendatorns skyldighet att under arrendetiden hålla byggnaderna vid makt, endast innehåller, att jordägaren, om han derunder funne något vid byggnadernas häfd och vård brista, ägde att låta detsamma på arrendatorns bekostnad bättra; men det icke ens är vordet uppgifvet, att jordägaren, som tillåtit arrendekontraktets öfverlåtande på landtbrukaren Westin, haft för afsigt att före arrendetidens slut låta bättra de vid ifrågavarande, år 1864 förrättade

s. 379 Sida 379 i årgången börjar härKopiera citering

syn å byggnaderna anmärkte bristfälligheter, utan fasthellre den af lagmannen Sylvan den 3 April 1865 utfärdade handling, på grund hvaraf Westin anhängiggjort förevarande tvist, utmärker, att lagmannen, till följd endast af Westins skyldighet att vid arrendets frånträdande lemna byggnaderna i fullgodt skick, förklarat denne berättigad att husrötebeloppet af Mällström eller hans löftesmän utkräfva; alltså och då i öfrigt, enligt min åsigt, något förhållande icke är vordet ådagalagdt, på grund hvaraf sökänderna för närvarande må anses pligtige att nu ifrågavarande husröteersättning gälda, pröfvar jag, med ändring af domstolarnes beslut, rättvist Westins käromål i saken att ogilla».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 9 December 1867.