Angående konkurs-ackord om viss procent, att betalas med hälften af en tjenstemans varande och blifvande löneinkomster.
2 december 1867
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 379–381 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 54 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och de författ- ningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullstadgan, nr 14.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 379–381 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 2 December 1867»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Å inställelsedagen i öfverjägaren G. W. Erasmies vid Gäseneds häradsrätt anhängiggjorda konkurs framställde Erasmie det ackord sförslag: att, enär enligt uppgjord beräkning de afträdda tillgångarna icke komme att lemna mer än tre procent utdelning åt icke förmånsrättägande borgenärer, de i stället måtte antaga ett ackord af femton procent af sina bevakade fordringar, att betalas på det sätt att hälften af Erasmies lön qvartalsvis erlades till borgenärerna, till dess nämnde femton procent blifvit guldne.
Detta ackordsförslag blef vid sammanträde för rättens ombudsman af borgenärerna antaget; och sedan ombudsmannen öfverlemnat handlingarna till domhafvanden, blef genom kungörelser i tidningarne tillkännagifvet, att pröf-
s. 380 Sida 380 i årgången börjar här
ningen af ackordsförslaget skulle förekomma inför häradsrätten den 27 Februari 1866.
Den 23 Februari ingaf en fordringsägare till domhafvanden en skrift, deri han bestred fastställelse af ackordet, då detsamma uppenbarligen lände borgenärerna till skada. Gäldenären, som enligt 112 § Konkurslagen den 18 September 1862 vore berättigad att, sedan ackordsförslaget faststälts, återfå sin egendom, kunde nemligen dö eller mista tjensten, innan de utlofvade femton procenten blifvit erlagda; och borgenärerna kunde möjligen såmedelst erhålla långt mindre än femton procent, kanske till och med ingenting, helst för ackordets fullgörande icke stälts borgen.
Sedan sysslomannen i konkursen bestridt allt afseende å den ingifna skriften, då den icke inom behörig tid till domhafvanden inkommit, samt gäldenären anskaffat och företett borgen för ackordets fullgörande, yttrade häradsrätten medelst utslag den 20 Mars 1866: att enär omförmälda skrift icke till rättens ordförande aflemnats förr än den 23 förutgångne Februari och således efter utgången af den i 102 § af Konkurslagen bestämda tid, samma skrift lemnades utan afseende; och då beslutet om ackordets antagande i laga ordning tillkommit, samt något af de öfriga för ackords godkännande i 104 § af nämnde lag omförmälda hinder icke förekommit, blef det gjorda ackordsförslaget af häradsrätten faststäldt.
Götha hofrätt, dit saken efter vad fullföljdes, fann i dom den 25 Januari 1867 väl icke skäl till ändring i häradsrättens utslag, såvidt förberörde skrift derigenom lemnades utan afseende; men yttrade tillika: att, emedan häradsrätten, oaktadt ackordsförslaget der ej blifvit i behörig ordning bestridt, likväl, enligt 104 § i Konkurslagen, ålegat tillse, att det ej stode i strid med de i samma lagrum gifna föreskrifter, samt förslaget ginge derpå ut, att Erasmie skulle återfå afträdda tillgångarna utan att deraf lemna icke förmånsrättägande borgenärer godtgörelse, mot förbindelse att till dem i framtiden afstå hälften af sin lön, intilldess ackords-
s. 381 Sida 381 i årgången börjar här
beloppet guldits, men borgenärerna, om än ackordet ej komme till stånd, på berörde lönehälft ägde lagligt anspråk, i den mån de i konkursen icke utfingo sina fordringar; ty och då förslaget således uppenbarligen lände borgenärerna till skada, blef, jemlikt sistnämnde lagrum, med ändring af häradsrättens utslag i öfrigt, förklaradt, att ifrågavarande ackordsförslag icke kunde fastställas.
Erasmie sökte i denna dom, i hvad den honom emotgått, i underdånighet ändring.
Nedre .Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Lilienberg och föredraganden Hernmark) hemställde i underdånigt betänkande den 12 Oktober 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens dom, såvidt den blifvit öfverklagad, att gilla; och detta betänkande blef vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 4 November 1867 (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Berg, Adlercreutz och Bolin) af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 2 December 1867.