Är hemmansägare, som berättigats lösa från hemman upplåten lägenhet, jemväl pligtig lösa af lägenhetsinnehafvaren å lägenheten uppförda byggnader ! Vilkoren för afträdandet! Afträdesdagen?
10 mars 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 381–385 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 55 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 381–385 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 10 Mars 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom kontrakt den 30 September 1857 bortarrenderade Johan Jonsson och Greta Nilsdotter, såsom dåvarande ägare till hemmanet N:o 1 Sporrsjö, till byskräddaren Anders Gustafsson i Sporrsjö på 49 års tid från nämnde dag ett stycke jord af hemmanets område med rättighet för Anders Gustafsson att bruka och begagna jorden samt derstädes bygga och bo, emot en årlig afgift af sex rdr.
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
Den 7 Oktobei* 1859 försåldes å auktion de då återstående förpantningsåren för lägenheten till Peter Lorens Eosberg, som den 10 Mars 1861 öfverlät lägenheten till pigan Anna Maria Johansdotter, hvilken åter jemte sin man den 14 September 1864 transporterade samma lägenhet å torparen Nils Erik Jansson Karp.
Enligt köpekontrakt den 17 April 1860 inköpte Jakob Nilsson ifrågavarande hemman af Johan Jonsson, dervid bland köpevilkoren förekom, bland annat: »tillkännagifves, att från hemmanet äro bortarrenderade sex kappland jord, hvilka skräddaren P. L. Rosberg innehar såsom boningsplan emot ett årligt arrende af sex rdr enligt kontrakt». A detta köp erhöll Jakob Nilsson första uppbudet den 9 Nomvember 1860.
Vid 1865-års vinterting med Norra Möre härad sökte Karp inteckning i berörde hemman för ifrågavarande arrendekontrakt, hvilken ansökning förklarades hvilande i afvaktan på utgången af nedanomförmälde tvist.
' Uti stämning å Karp till. 1865-års sommarting med nämnde härad yrkade Jakob Nilsson, att Karp måtte förpligtas ifrågakomne arrenderade jord till Jakob Nilsson afträda och afflytta sitt derå uppförda boningshus, hvilket yrkande Jakob Nilsson grundade derpå, att lägenheten ursprungligen upplåtits endast till en enskild person, som i anseende till sin skicklighet varit för byn oumbärlig; att innehafvaren af lägenheten öfverlåtit densamma å annan person utan jordägarens tillstånd; samt att kontraktet icke enligt K. F. den 9 November 1844 blifvit i hemmanet intecknadt.
Karp bestred käromålet, då, efter hvad förrberörde köpekontrakt utvisade, Jokob Nilsson vid inköpet af hemmanet afvetat lägenhetens afsöndring, samt Jakob Nilsson under den tid han ägt hemmanet af Karp uppburit årliga arrendeafgiften för lägenheten; och skulle Karp tillförbindas att lägenheten afträda, borde Jakob Nilsson åläggas lösa lägenheten med eller utan byggnader efter gode mäns uppskattning samt, derest icke Jakob Nilsson ville lösa bygg-
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
naderna, uppföra dem på annat, utvist ställe och under tiden bekosta boningsrum för Karp och hans familj.
Jakob Nilsson genmälde, att omförmälde tillkännagifvandet i köpekontraktet af ifrågavarande afsöndrings tillvaro icke innehölle något förbehåll af säljaren om samma afsöndrings fortvaro och kunde således icke medföra några förpligtelser för Jakob Nilsson. Anspråket på lösen bestreds, helst för jordens upplåtelse någon särskild afgift icke erlagts, och jorden genom odling icke förbättrats, samt besittningsrätten till jorden icke lemnats af jordägaren till annan person än förste innehafvaren.
Häradsrätten yttrade i utslag den 26 Maj 1866: att enär inteckning till säkerhet för omförmälde kontrakts bestånd icke blifvit sökt, innan lagfart å hemmanet Jakob Nilsson meddelats, och dertill komme, att öfverlåtelsen till Karp af arrenderätten, såvidt visadt vore, icke skett med Jakob Nilssons samtycke, blef, enligt 16 kapitlet 15 § Jordabalken och 11 § i K. F. den 6 Augusti 1864, Karp åalagdt att utan ersättning till Jakob Nilsson afträda omstämda jorden senast den 14 Mars 1867, vid äfventyr att eljest varda på egen bekostnad derifrån vräkt, Karp likväl obetaget att från jorden afföra derå befintlige byggnader och stängsel, derest icke Jakob Nilsson dem lösa ville.
Karp vädjade till Götha hofrätt, som i dom den 10 Maj 1867 pröfvade, i förmågo af K. F. den 9 November 1844 och den 19 Maj 1845, skäligt fastställa häradsrättens utslag, dock att tiden för ifrågavarande jords afträdande bestämdes till den 14 Mars 1868.
Karp fullföljde underdånig talan.
Uti underdånigt betänkande den 25 Junuari 1868 yttrade Nedre Revisionen (revisionssekreteraren von Sydow samt t. f. revisionssekreterarne Adlers, föredragande, och Lilienberg): att emedan upplyst var, att i det köpekontrakt, hvarigenom Jakob Nilsson tillhandlat sig det hemman, hvarifrån ifrågavarande lägenhet blifvit upplåten, funnes bland köpevilkoren upptaget, att omförmälde upplåtelse från hemmanet ägt rum; ty och som berörde tillkännagifvande icke
s. 384 Sida 384 i årgången börjar här
torde kunna anses hafva tillkommit i annat ändamål än att derigenom köparen skulle vara i afseende å samma upplåtelse med säljaren lika förbunden, samt Jakob Nilsson följaktligen icke förvärfvat hemmanet med annan rätt än med den inskränkning, som det om lägenheten upprättade kontrakt lagligen medförde; alltså och då nämnde kontrakt, hvarigenom lägenheten blifvit på 49 års tid från den 30 September 1857 från hemmanet upplåten, icke innefattade förbud för första innehafvaren att besittningsrätten å annan man öfverlåta, men Karp icke, emot Jakob Nilssons bestridande, styrkt, att sådan öfverlåtelse skett med jordägarens samtycke, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, likmätigt 11 § i K. F. angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, förklara Jakob Nilssons instämda talan icke kunna i vidsträcktare mån bifallas, än att Karp förklarades skyldig lägenheten till Jakob Nilsson afträda emot lösen, som bestämdes af tre gode män, af hvilka parterna torde böra utse en å hvardera sidan och dessa begge ägde att tillkalla den tredje; dock att, i händelse parterna med gode männens uppskattning icke åtnöjdes, de skulle äga derom särskildt i laga ordning utföra talan; och torde Karp åligga, på sätt nämndt var, afträda lägenheten å första laga fardag, efter det löseskillingen blifvit i laga ordning bestämd, med rätt för Karp att, såsom häradsrätten stadgat, från lägenheten bortföra derå uppförda byggnader och stängsel, derest icke Jakob Nilsson ville dem lösa.
Saken föredrogs den 5 Februari 1868 inför Högsta Domstolen; och på de i det underdåniga betänkandet anförda skäl funno dess flesta ledamöter (justitieråden Hofstedt, Iggeström, Berg och von Hofsten), med ändring af domstolarnes beslut, Karp, i anledning af den emot honom förda talan, ej kunna förpligtas ifrågavarande lägenhet till Jakob Nilsson afträda, med mindre denne för densamma jemte derå befintlig åbyggnad och stängsel erlägger lösen, som, i brist af åsämjande, bör bestämmas af tre gode män,
s. 385 Sida 385 i årgången börjar här
af hvilka parterna äga att utse en hvardera och dessa två tillkalla den tredje, med rättighet för den af parterna, som med gode männens utlåtande ej åtnöjes, att om löseskillingens belopp vid domstol särskildt föra talan; skolande, sedan löseskillingen sålunda blifvit till beloppet bestämd, Karp å den fardag, som näst efter tre månader derefter infaller, lägenheten afträda, dock med skyldighet för Jakob Nilsson, såvida han af lösningsrätten vill sig begagna, att sist å nyssnämnde fardag löseskillingen till Jakob Nilsson erlägga.
Justitieråden Södergren och Cramer förenade sig om följande yttrande: »Emedan upplyst är, att i det köpekontrakt, hvarigenom Jakob Nilsson tillhandlat sig det hemman, hvarifrån ifrågavarande lägenhet blifvit upplåten, finnes bland köpevilkoren upptaget, att omförmälda upplåtelse från hemmanet ägt rum; ty och som berörde tillkännagifvande icke kan anses hafva tillkommit i annat ändamål än att derigenom köparen skulle vara i afseende å samma upplåtelse med säljaren lika förbunden, samt Jakob Nilsson följaktligen icke förvärfvat hemmanet med annan rätt än med den inskränkning, som det å lägenheten upprättade kontrakt lagligen medför; alltså och då nämnde kontrakt, hvarigenom lägenheten blifvit på 49 års tid från den 30 September 1857 från hemmanet upplåten, icke innefattar förbud för första innehafvaren att besittningsrätten å annan man öfverlåta, samt den omständighet, att öfverlåtelse af lägenheten skett utan jordägarens samtycke, icke lagligen föranleder dertill, att Karp må anses pligtig lägenheten utan lösen afträda, pröfvade bemälde justitieråd rättvist, med ändring af hofrättens dom, förklara Jakob Nilssons i sådant afseende förda talan icke kunna bifallas.
Justitierådet Carleson biföll det underd. betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 10 Mars 1868.
Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6:te årg.