År edgångsbeslut att anses såsom ett hufvudsakligt beslut eller beslut i rättegången! Får, sedan till edgång är dömdt, vidare bevisning förebringas!
10 mars 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 386–388 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 386–388 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 10 Mars 1868»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sysslomännen i fabrikören C. J. Lychous konkurs instämde till rådstufvurätten i Landskrona handlanden J. F. Böös med påstående om åläggande för honom att till Lychous konkursmassa utbetala, enligt räkning, 695 rdr 37 öre jemte ränta.
Böös företedde en moträkning, upprättad af honom den 26 Maj 1862, enligt hvilken Böös skulle hafva under åren 1857, 1858 och 1859 af Lychou erhållit varor för 923 rdr 5 skillingar, men deraf i särskilda poster godtgjort 750 rdr, deraf den 29 Oktober 1859 två hundra rdr och den 29 Maj 1860 ett hundra femtio rdr; och bestred förty Böös’ att han vore skyldig Lychous konkursmassa mer än 173 rdr 5 skillingar.
Sedan bevisning i saken förebragts och densamma öfverlemnats till afgörande, ålade rådstufvurätten i utslag den 31 December 1862 Böös att med ed betyga, att han icke vore konkursboet fortfarande skyldig nyssberörda, efter Böös’ uppgift den 29 Oktober 1859 och den 29 Maj 1860 betalda belopp, tillsamman 350 rdr rmt, hvilket utslag fastställdes af hofrätten öfver Skåne och Blekinge i dom den 29 Jan. 1864, hvaremot Kongl. Maj:t, uppå af Böös fullföljd underd. talan, genom dom den 23 Januari 1865 förklarade de i målet förekomna omständigheter icke, emot Böös’ nekande, innefatta sådan bevisning att på grund deraf edgång bort, på sätt som skett, Böös åläggas, hvarföre, med undanrödjande af domstolarnes derom meddelade beslut, saken visades åter till rådstufvurätten, som hade att dermed vidare lagligen förfara.
s. 387 Sida 387 i årgången börjar här
Sedan saken blifvit hos rådstufvurätten anmäld till återföretagande, och ytterligare bevisning till stöd för käromålet der förebragts, meddelade rådstufvurätten ånyo den 30 December 1865 utslag och ålade af anförde skäl Böös att, om han förmådde, med ed betyga, att han verkställt de uti hans räkning för den 29 Oktober 1859 och den 26 Maj 1860 upptagna afbetalningar å tillsamman 350 rdr eller någon del deraf, som Böös finge under eden uppgifva; och ville rådstufvurätten, sedan sig visat, om Böös eden ginge eller deråt bruste, vidare laglikmätigt utlåtande i saken meddela.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, dit Böös vädjade, fann i dom den 16 April 1867 icke skäl att göra ändring i rådstufvurättens utslag, hvilket alltså fastställdes.
Böös fullföljde underdånig talan.
Uti underdånigt betänkande den 22 Januari 1868 yttade Nedre Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Lilienberg och Ryding): att enär de i saken förekomna omständigheter icke, emot Böös’ nekande, torde innefatta sådan bevisning, att, på grund deraf, edgång bort Böös åläggas, nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med undanrödjande af domstolarnes öfverklagade beslut, Böös från edgången befria, och torde rådstufvurätten äga, uppå anmälan, saken ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara.
Referenten t. f. revisionssekreteraren Adlers var skiljaktig och yttrade: »Emedan upplyst vore, att, sedan rådstufvurätten genom utslag den 31 December 1862 ålagt Böös att med ed betyga, att han icke vore konkursboet skyldig de två belopp, han i sin räkning upptagit såsom betalda, eller den 29 Oktober 1859 tvåhundra rdr och den 26 Maj 1860 ett hundra femtio rdr, tillsamman 350 rdr, och hofrätten genom dom den 29 Januari 1864 rådstufvurättens utslag fastställt, Kongl. Maj:t, uppå af Böös häremot fullföljd talan, genom dom den 23 Januari 1865 förklarat, att de i saken förekomna omständigheter icke, emot Böös, nekande, innefattade sådan bevisning, att
s. 388 Sida 388 i årgången börjar här
på grund deraf edgång bort Böös åläggas, samt såsom följd deraf undanröjt domstolarnes derom meddelade beslut; ty och som genom Kongl. Maj:ts omförmälda dom frågan om skyldighet för Böös att i anförda afseende med ed sig värja blifvit slutligen afgjord, och vid sådant förhållande rådstufvurätten icke lagligen torde hafva ägt att derutinnan ånyo ålägga Böös edgång, hemställde t. f. revisionssekreteraren för sin del, att domstolarnes nu öfverklagade beslut måtte varda undanröjde och att rådstufvurätten måtte äga uppå anmälan saken ånyo företaga och dermed lagligen förfara».
Saken föredrogs den 5 Februari 1868 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, Södergren, Cramer, Berg och von Hofsten), gillade föredragandens i nedre revisionen yttrade särskilda mening.
Justitierådet Carleson biföll nedre revisionens underd. betänkande.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 10 Mars 1868.