Naumanns tidskrift 1869 s. 417

Fastighet försåld à exsekutiv auktion för intecknade fordringar. Kapital dervid afsatt till gäldande af en intecknad årlig lifränta. Utdelning af detta kapital till återstående inteckningshafvare, sedan lifräntetagarne aflidit. Trist huruvida vid slutliga köpeskillingsliqviden ränta skall beräknas för mera än tre år.

Den 20 Mars 1845 försåldes å exsekutiv auktion för 9,800 rdr banko hemmanen n:o 1, 2 och 3 Måssaröd, hvilka blifvit utmätta från öfverstelöjtnanten Königsfeldt till gäldande af de i fastigheterna intecknade skulder, äfvensom åtskilliga andra lagligen fastställda fordringar. Den första inteckningen i fastigheterna ägdes af arméens enke- och pupillkassa; den andra inteckningen var meddelad till säkerhet för årliga utgåendet af 200 rdr banko till fröknarne Anna, Jakobina och Charlotta Königsfeldt, så länge någon af dem lefde ; den tredje inteckningen ägdes af öfverstinnan Callerholm; den fjerde af Christianstads läns sparbank; den femte af majoren Rosenblad och den sjette af kammarherren af Klinteberg. Vid köpeskillingsliqvidens uppgörande erhöll arméens pensionskassa godtgörelse för sin fordran, och till säkerhet för fröknarne Königsfeldts lifränta afsattes ett kapital af 3,333 rdr 16 sk. banko. Sedan återstoden af köpeskillingen användts till afbetalning å öfverstinnan Callerholms fordran, förklarades, att, intilldess lifräntekapi-

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 6:te årg. 27

s. 418 Sida 418 i årgången börjar härKopiera citering

talet blefve tillgängligt, köpeskillingen icke lémnade tillgång till gäldande af vare sig öfriga intecknade belopp eller de ointecknade fordringar, för hvilka fastigheterna jemväl blifvit utmätte. Denna köpeskillingsliqvid upprättades den 10 Juni 1845 och bief af Kongl. Maj:t fastställd medelst dom den 18 November 1847.

Sedan den sista af fröknarne Königsfeldt aflidit den 21 Februari 1865, anhöll, under anmälan härom, ombudsmannen för Christianstads läns sparbank hos kon. befallningshafvande om handräckning för utbekommande af sparbankens fordran med ränta derå från den 31 December 1844, tilldess liqvid skedde. I anledning häraf förordnade landhöfdingeembetet, att kronofogden i orten skulle hos vederbörande uttaga lifräntekapitalet 5,000 rdr med derå efter den 21 Februari 1865 upplupen ogulden ränta samt derpå fortsätta och afsluta köpeskillingsliqviden af den 10 Juni 1845, hvilken nya liqvid uppgjordes den 8 November 1865; och sedan af erhållet gravationsbevis inhemtats, att öfverstinnan Callerholms inteckning under tiden förfallit, tillerkändes tredje inteckningshafvaren eller sparbanken godtgörelse för sin fordran, utgörande i kapital 1,200 rdr och i ränta derå från den 31 December 1844 till liqvidationsdagen 1,501 rdr 59 öre; femte inteckningshafvaren, som då var enkan Chrysander, beräknades skola hafva i kapital 1,500 rdr och i ränta 1,989 rdr 55 öre; men som af köpeskillingen icke funnes qvar mer än 2,490 rdr 8 öre, kunde hon ej erhålla större godtgörelse för sin fordran; och förklarades tillika, att till gäldande af sjette inteckningshafvarens, då mera ryttmästaren M. Hallenborgs fordran, äfvensom öfrige fordringar köpeskillingen icke lémnade någon tillgång.

Ryttmästaren Hallenborg besvärade sig öfver denna köpeskillingsliqvid hos kon. befallningshafvande och förmälde, att såväl äldre som då gällande lag angående förmånsrättsordningen borgenärerna emellan stadgade, att förmånsrätt för ränta icke gällde för längre tid tillbaka än tre år, hvilket stadgande, med fästadt afseende å begrep-

s. 419 Sida 419 i årgången börjar härKopiera citering

pet konkurs, som enligt romerska lagen icke betydde annat än borgenärernas tillopp för att dela en gemensam gäldenärs tillgångar, och å lagens rätta försånd, vore lika tillämpligt vid fördelningen af köpeskillingen för en å exsekutiv auktion försåld fastighet som i fråga om konkurs, helst då, såsom i förevarande fall vore händelsen, köpeskillingen icke försloge till gäldande af alla i fastigheten varande inteckningar så till kapital som ränta. Hallenborg yrkade derför den rättelse uti köpeskillingsliqviden, att sparbanken och enkan Chrysander måtte förklaras icke hafva varit berättigade till ränta för längre tid än tre år, och att det genom en dylik minskning i räntan uppkommande belopp måtte förklaras skola användas till gäldande af först enkan Chrysanders kapitalfordran och derefter den af Hallenborg innehafvande fordran till kapital och ränta för tre år, hvarpå, i händelse derefter något af köpeskillingen återstode, detta borde användas till gäldande af oprioriterade fordringsägares kraf.

I häröfver afgifven förklaring yttrade sparbanksdirektionen: Det vore väl sannt, att, enligt 9 § 1 mom. i 17 kap. Handelsbalken, sådant detta lagrum lydde i K. F. den 8 Oktober 1861, borgenär i konkurs icke hade, i strid med andra borgenärer, rätt att ur intecknad fastighet med företrädesrätt utbekomma ränta, som före konkursens början vore upplupen, för längre tid än tre år, och att, enligt 19 § i samma kap., hvad sålunda blifvit stadgadt, äfven skulle tillämpas vid tvist borgenärerna emellan om bättre rätt till betalning ur gäldenärs egendom, när den till konkurs ej afträdd blifvit; men något stadgande funnes ej derom, att borgenärer, sedan gäldenärs egendom blifvit till hans borgenärer öfverlemnad, icke skulle äga att af panten få räntan gulden, till dess liqvid skedde; och som af den klandrade köpeskillingsliqviden framginge, att sparbanken, förrän fastigheten försålts, icke haft att fordra ränta för längre tid än 2 månnader 19 dagar, samt den omständigheten, att sådane hinder för uppgörande af köpeskillingsliqviden uppstått, som det icke berott på sparbankens direk-

s. 420 Sida 420 i årgången börjar härKopiera citering

tion att undanrödja, icke lagligen kunde betaga sparbanken rätt att vid ofvanberörde förhållande få räntan gulden till liqvidationsdagen, yrkade sparbanksdirektionen, att ifrågavarande besvär måtte ogillas.

Landshöfdingeembetet utlät sig genom utslag den 8 Maj 1866: att emedan, derest ifrågavarande 5,000 rdr rmt varit tillgängliga vid liqviden den 10 Juni 1845, såväl Christianstads läns sparbank som förre innehafvaren af enkan Chrysanders rätt, numera aflidne majoren Rosenblad, för sina fordringar endast varit berättigade att med förmånsrätt derutur utbekomma kapitalen jemte då upplupen ränta, såvidt den icke varit ogulden för längre tid än tre år före liqvidationsdagen, samt med hänsyn till stadgandet uti 9 § 1 mom. och 19 § af K. F. den 8 Oktober 1861, angående ändringar i vissa delar af 17 kap. Handelsbalken och andra författningar rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom, sparbanken och enkan Chrysander icke skäligen kunde anses hafva förvärfvat bättre eller annan rätt derigenom, att berörde 5,000 rdr först nära 20 år derefter blifvit tillgänglige, helst något yttrande angående nämnde summas fördelning icke förrän genom öfverklagade liqviden meddelats; ty och som med fästadt afseende jemväl å ryttmästaren Hallenborgs medgifvande, meranämnde 5,000 rdr med derå efter den sist aflidna fröken Königsfeldts död upplupna räntan rätteligen bort fördelas sålunda, att, sedan afdrag skett för lösen af gravationsbevis 9 rdr 25 öre, deraf tillagts godtgörelse först åt sparbanken för dess fordran 1,200 rdr jemte tre års ränta, derefter åt aflidne majoren Rosenblads rättsinnehafvare för dess fordran 1,500 rdr och likaledes tre års ränta och sedan åt kammarherren af Klintebergs rättsinnehafvare för dess fordran 1,500 rdr jemte tre års ränta, hvarefter såväl desse för de af deras fordringar upplupne men oguldne räntor, som ock öfriga uti liqviden den 10 Juni 1845 uppräknade, öfverstelöjtnanten Königsfeldts borgenärer, desse senare, såvidt deras fordringar ännu vore gällande, bort af återstoden, hvar i förhållande till sin for-

s. 421 Sida 421 i årgången börjar härKopiera citering

dran, njuta lika rätt; alltså funne landshöfdingeembetet skäligt att, med upphäfvande och undanrödjande af liqviden den 8 November 1865, visa ärendet åter till vederbörande kronofogde, som hade att upprätta ny liqvid i enlighet med ofvan antydda grunder.

Häröfver besvärade sig sparbanken och enkan Chrysander i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som genom utslag den 24 Januari 1867 yttrade: att emedan de till säkerhet för sparbankens och enkan Chrysanders fordringar uti 1 mantal n:o 1, 2 och 3 Måssaröd fastställda inteckningar vore äldre än den, som för ryttmästaren Hallenborgs fordran blifvit meddelad; samt således, efter det intecknade fastigheterna blifvit å exsekutiv auktion den 20 Mars 1845 försålda, enligt stadganderna i 17 kap. 9 och 15 §§ Handelsbalken af 1734-års lag och 105 § i Konkurlagen den 12 Mars 1830, hvarmed jemväl nu gällande lagbestämmelser i detta afseende vore öfverensstämmande, sparbanken och enkan Chrysander eller den, som då var innehafvare af den rätt, henne numera tillkomme, varit berättigade att med företräde före ryttmästaren Hallenborg eller den, af hvars rätt han vore innehafvare, ur köpeskillingen utbekomma sina fordringar ej allenast i kapital och derå från förflutna tid oguldna räntor, eller sparbanken från den 31 December 1844 och enkan Chrysander från den 25 Oktober 1842, utan äfven vidare räntor å kapitalen, till dess betalning komme att ske; ty och som den omständighet, att nu ifrågavarande köpeskillingsandel af ofvan omförmälda anledning icke förr än efter förloppet af längre tid från auktionen blifvit tillgänglig till utdelning, icke kunde verka till förringande af sparbankens och enkan Chrysanders förutnämnde rätt, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af landshöfdingeembetets utslag, ogilla den af ryttmästaren Hallenborg emot liqviden den 8 November 1865 anställda klandertalan.

Ryttmästaren Hallenborg sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag.

s. 422 Sida 422 i årgången börjar härKopiera citering

Nedre Revisionen (t. f. revisionssekreterarne Wedberg, Poignant och Ryding) hemställde i underd. betänkande den 30 Oktober 1867, att Kongl. Maj:t måtte pröfva skäl icke hafva förekommit till ändring i hofrättens utslag; hvilket betänkande blef vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 5 November 1867 (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Södergren, friherre Leuhusen, Berg, Adlercreutz och Bolin) af Högsta Domstolen bifallet.

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 12 December 1867.