15 kap. 23 § Strafflagen.
23 november 1868
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1869, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 447–448 i årgången 1869. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 71 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjette årgången, 1869 i litteraturen — s. 447–448 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 23 November 1868». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Tisdagen den 16 Juli 1868 öfverlemnade en postbärare i Carlskrona till fru P. derstädes ett till henne adresseradt bref, inneslutet i kuvert, som var försedt med ett tre-öres frimärke och Carlskrona poststämpel, hvilket bref var af denna lydelse:
»Högädla fru!
Härmed anhålles ödmjukast att ni torde vara god låna oss tre hundra rdr; vi skall redbart återbetala dem. Om denna vår önskan ej beviljas, så svära vi, att vi komma att göra påhälsning hos eder antingen i staden eller ock på landstället, der ni bor; det kan då bli obehagligt nog för eder. Penningarne torde nedläggas litet under jordytan vid telegrafstolpen n:o 7,810, som är belägen vid genvägen vid Hvita krog, som går till Lyckeby. Paketen torde nedläggas och öfvertäekas med jord, så att den ej kan upptäckas af någon oriktig person. Det torde vara ditlagdt innan Lördagen kl. 11. Till sist bedja vi att ni ej genom utskickade personer söker utforska, hvilka vi äro eller för någon visar detta bref, ty blifver den upptäckt eller gripen, som afhemtar paketen, skall vi andre två hans kamrater blodigt hämnas. Det torde bindas en svart tråd på stolpen en eller två alnar från jorden som signal». (Ingen underskrift.)
Fru P. visade brefvet för sin son och bad honom föranstalta om penningarnes nedläggande på uppgifna stället, ty hon, som bodde på ett enstaka ställe utanför staden, fruktade för hotelsen; men saken anmäldes för polisen, som vidtog åtgärder för brefskrifvarens utforskande. Poster utsattes och en qvinna anmodades att å anvisade stället
s. 448 Sida 448 i årgången börjar här
lördags e. m. den 20 Juni nedlägga ett bref, som dock ej innehöll annat än stycken af en tidning.
De personer, som blifvit beordrade att ligga på lur, grepo gördelmakaren Nils Carlsson i Carlskrona, då han afhemtade det nedlagda brefvet, hvarefter Nils Carlsson ställdes under tilltal vid rådstufvurätten i nämnde stad för det han genom hotelse af misshandel eller annan brottslig gerning sökt af fru P. tilltvinga sig penningar.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 25 Juli 1868: att Nils Carlsson vore genom hvad i målet förekommit öfvertygad att sjelf eller genom annan hafva affärdat ifrågavarande bref; hvadan och som anledning varit för handen att antaga, det Nils Carlsson skulle mot fru P. föröfvat misshandel eller brottslig gerning, Nils Carlsson, jemlikt 15 kapitlet 23 § Strafflagen, dömdes för hotet att straffas med fängelse i tre månader.
Nils Carlsson besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, som i utslag den 18 derpåföljande September (ex incommunicato) fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag.
Nils Carlsson fullföljde underdånig talan.
Målet föredrogs den 23 November 1868 inför Högsta Domstolen, dervid dess flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Södergren, Cramér och Carleson) funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.
Justitieråden Naumann och Strandberg funno ej skäl att i domstolarnes beslut göra annan ändring, än att de nedsatte det klaganden i målet ådömda straff till en månads fängelse.