Naumanns tidskrift 1869 s. 476

Sedan uti handlanden F. L. Mellgrens i Krokslätt Brotorpet vid Säfvestads häradsrätt anhängiga konkurs ackordsförslag blifvit på inställelsedagen erbjudet och af häradsrätten den 13 December 1867 faststäldt, ingaf rättens ombudsman i konkursen, länsmannen J. Nyström, den 20 Februari 1868 till domhafvanden i häradet en skrift, deri Nyström anhöll, att, då gäldenären i ackordsförslaget erbjudit i sysslomannaarvode nära 1,500 rdr, och sysslomannen i konkursen, handlanden J. A. Mellgren med firma Erik Mellgren, äfven om han ville efterskänka sin andel, borde redovisa för hvad Nyström af nämnde arvode lagligen tillkomme, men J. A. Mellgren detta vägrat, sådan åtgärd måtte vidtagas, att Nyström utfinge sin andel af arvodet.

Denna skrift utställdes till kommunikation med gäldenären och J. A. Mellgren, dervid anfördes af

gäldenären : att då han betalt det utfästa ackordsbeloppet och återfått sin egendom, samt icke utfäst någon betalning till Nyström, dennas anspråk måtte lemnas utan afseende; — af

J. A. Mellgren: att något kuratelsarvode aldrig erbjudits, utan i ackordsförslaget endast beräknats approximetivt, i händelse ackord ej komme till stånd; samt att då ' konkurslagen den 18 September 1862 icke föreskrefve, det rättens ombudsman skulle utbekomma arvode i annan ordning än 67 § i samma lag bestämde, men i konkursen intet arvode åt sysslomännen blifvit fordradt, än mindre bestämdt, rättens ombudsmans anspråk på arvode borde enses hafva förfallit. I alla händelser kunde J. A. Mellgren icke lagli-

s. 477 Sida 477 i årgången börjar härKopiera citering

gen åläggas att till Nyström utbetala något arvode, då konkursen redan var afslutad, i det att J. A. Mellgren till gäldenären återställt hans egendom och fått sin förvaltning af konkursboet godkänd.

Enligt ackordsförslaget hade konkursmassans tillgångar beräknats vid hastig realisation kunna uppgå till 24,828 rdr 44 öre; och i händelse af konkursens fortgång hade antagits böra åtgå till underhåll åt gäldenären 300 rdr; till god mans och sysslomannaarvode efter 5 procent 1,241 rdr 44 öre och till öfrige konkursomkostnader 200 rdr.

Efter det frågan blifvit till häradsrätten hänskjuten, yttrade häradsrätten i utslag den 31 Mars 1868: att med afseende å såväl beskaffenheten af F. L. Mellgrens till borgenärerna afträdda bo, som ock den minskning i besvär, hvilken för sysslomannen och ombudsmannen uppkomme derigenom att borgenärerna antagit och häradsrätten fastställt det af gäldenären erbjudna ackord, och då, såvidt upplyst blifvit, borgenärerna icke bestämt arvode för konkurboets förvaltning, blef i förmågo af 67 § konkurslagen, stadgadt, att dylikt arvod borde beräknas till fyra procent af tillgångarnas erkända värde, 24,828 rdr 44 öre eller till 993 rdr 14 öre, deraf 13 skulle tillkomma ombudsmannen med 331 rdr 5 öre; hvarjemte, i kraft af 112 § i nämnde lag, J. A. Mellgren förpligtades att till Nyström vid utmätningstvång emot qvitto genast utgifva berörde 331 rdr 5 öre, med rättighet dock för J. A. Mellgren, derest han, utan att innehålla ombudsmannens arvode, till F. L. Mellgren redovisat konkursboets tillgångar, att hos denne senare söka sitt åter efter befogenhet.

J. A. Mellgren besvärade sig i Götha hofrätt. Åberopade 67 § konkurslagen berättigade ensamt borgenärerna att bestämma förvaltningsarvode i konkurs; och endast i det fall att beslutet derom öfverklagades, ägde rätten skilja de tvistande emellan. Nu hade emellertid icke sådant beslut fattats och än mindre hade stadgats, att J. A. Mellgren skulle innehålla större eller mindre del af boets egendom för att dermed gälda arvodet. Mellgren hade således

s. 478 Sida 478 i årgången börjar härKopiera citering

icke haft annat att göra än att, sedan ackordet blifvit faststäldt, till gäldenären återställa hans egendom och lemna redovisning för konkursmassans förvaltning. Mellgren yrkade förty, att ombudsmannens anspråk på arvode måtte ogillas, eller att åtminstone Mellgren måtte befrias från betalningsskyldigheten derför.

I förklaring yttrade Nyström bland annat, att det vore så mycket mindre visadt, att J. A. Mellgren till F. L. Mellgren återställt dennes egendom, samt J. A. Mellgren öfvertagit all boets egendom för att utbetala ackordsbeloppet, men att denna utbetalning då ännu icke verkstälts.

Hofrätten fann i utslag den 23 November 1868 ej skäl meddela ändring i häradsrättens beslut.

Detta utslag uttryckte hofrättsrådet Lindqvists, assessoren Westrings och vice häradhöfdingen Stridbecks åsigt i saken; hvaremot assessoren Lejman, med hvilken hofrättsrådet Granfeldt förenade sig, yttrade:

»Enär ostridigt är att Nyström under konkursens fortgång icke väckt anspråk på utbekommande af ifrågavarande arvode, hvilket, jemlikt 67 § i nu gällande konkurslag, bort till beloppet bestämmas, samt klaganden, som för sin del icke påfordrat något arvode för den af honom innehafda sysslomannabefattning, följaktligen saknat anledning att, vid redovisningen af konkursboets tillgångar till gäldenären, innehålla större eller mindre belopp för godtgörande af arvode till Nyström, pröfvar jag, med upphäfvande af häradsrätttens utslag, lagligt gilla det emot klaganden väckta påstående».

J. A. Mellgren fullföljde underdånig talan och yrkade detsamma som i hofrätten.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Fahrœus) hemställde i underdånigt betänkande den 14 April 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens utslag att fastställa; hvaremot revisionssekreteraren von Sydow yttrade: »Enär frågan, huruvida länsmannen Nyström må vara berättigad att åtnjuta arvode uti ifrågavarande konkurs, deri ackord blifvit faststäldt samt gäldenären låtit häradsrättens om arvodet gifna beslut mot sig

s. 479 Sida 479 i årgången börjar härKopiera citering

vinna laga kraft, icke torde kunna anses röra J. A. Mellgren eller hans rätt,, hemställdes i underdånighet, att bemälde Mellgrens ändringssökande, i hvad det afser ogillande af Nyströms anspråk på arvode, måtte lemnas utan afseende.

Beträffande sökandens i öfrigt förda talan, så enär något förhållande icke blifvit ådagalagdt, på grund hvaraf sökanden lagligen kan vara pligtig att för ifrågakomna arvode med egna medel ansvara; men, emot hvad Nyström uppgifvit, sökanden icke visat, att han boet från sig lemnat och redovisning derför afgifvit, tillstyrkes underdånigst, att Kongl. Maj:t måtte sålunda ändra öfverklagade utslaget, att sökanden ålägges att fö enämnda arvodesbelopp till Nyström utgifva af boets qvarvarande, af J. A. Mellgren innehafvande medel, så långt de förslå, med rättighet för Nyström att för återstoden, äfvensom för det fall att slutlig redovisning af boet skulle under tiden verkligen hafva ägt rum, vända sig emot gäldenären».

Saken föredrogs den 21 April 1869 inför Högsta Domstolen; och som genom handlanden F. L. Mellgrens i målet gjorda förklarande upplyst är, att den af honom afträdda egendomen redan blifvit till honom af sökanden återstäld, och Nyström icke ens uppgifvit, att han derförinnan väckt anspråk på åtnjutande af arvode för sitt ifrågakomne ombudsmanskap; alltså och då Nyström icke heller i öfrigt ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf han kan anses lagligen berättigad att sådant arvode utbekomma af sökanden, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Cramer, Carleson och Strandberg) rättvist, med upphäfvande af domstolens beslut, såvidt sökandens rätt rör, den emot honom i målet förda talan att ogilla.

Justitieråden Iggeström, Naumann och Olivecrona förenade sig om följande yttrande:

»Som, jemlikt § 67 uti konkurslagen den 18 September 1862, rättens ombudsman äger tillgodonjuta andel i arvode för konkursbos förvaltning, ändå att sjelfva konkursen kommer att till följd af faststäldt ackordsaftal förfalla, samt den

s. 480 Sida 480 i årgången börjar härKopiera citering

rättens ombudsman sålunda för hans arbete tillförsäkrade förmån icke uti lagen blifvit gjord beroende deraf att före ackordets fastställande arvodet icke varit i behörig ordning bestämdt, eller att derom uti ackordsaftalet saknats närmare, för alla bindande föreskrifter; alltså och enär häradsrätten, vid de uti handlanden F. L. Mellgrens konkursmål inträffade förhållanden, icke lagligen kunnat undandraga sig att, på sätt som skett, bestämma det omtvistade arvodet; men sökanden, hvilken, likmätigt konkurslagen, §§ 63, 64 och 112, med hvarandra jemförda, haft åliggande att för boets förvaltning redovisa, deraf ock bort vara förhindrad att, innan lagliga omkostnader för boets utredning blifvit guldna och behörig redovisning för en hvar, hvilkens rätt vore deraf beroende, för sig gått, åt gäldenärens fria förfogande öfverlemna konkursboets i behåll varande egendom, pröfvade justitieråden för sin del rättvist fastställa hofrättens öfverklagade utslag».

Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 26 Maj 1869.