Angående införsel i tjenstemans löneförmåner. Utsökningsbalkens 7 kap. 2 §. K. F. den 8 Oktober 1840.
6 juli 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 201–203 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, G) Utsökningsbalken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 30 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 8 för det här referatet, men referatet börjar på s. 201 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Utsökningsbalken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 201–203 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 Juli 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Med företeende af dels en utaf stadsfiskalen Aug. Malmstedt den 31 Maj 1865 utgifven förbindelse att till boktryckaren F. L. Schmidt eller ordres betala 2,500 rdr rmt jemte sex procent ränta enligt i förbindelsen bestämd ordning, å hvilken förbindelse åtskilliga afbetalningar blifvit gjorda, dels en af Malmstedt den 31 Maj 1865 för Schmidt, eller den han i sitt ställe förordnade, utfärdad fullmakt att af Malmstedts såsom stadsfiskal innehafvande lön den 1 derpåföljde September och sedan hvarje qvartal emot afskrifning å ofvanberörde förbindelse uppbära 150 rdr, intilldess hela skulden blifvit gulden, — sökte Schmidt hos konungens befallningshafvande i Stora Kopparbergs län att, för godtgörelse af Schmidts hos Malmstedt ägande återstående fordran, utgörande i kapital 1,603 rdr 22 öre jemte upplupen ränta, äfvensom för kostnaderna i målet, ,införsel måtte Schmidt beviljas i Malmstedts löneförmåner såsom stadsfiskal och sekreterare hos stadsfullmäktige i staden Fahlun.
Konungens befallningshafvande yttrade i utslag den 27 Januari 1868: Enär Malmstedt icke bestridt fordringsanspråkets riktighet, samt ostridigt vore, att han till gäldande af samma skuld saknade annan tillgång än de löneförmåner, han såsom stadsfiskal och sekreterare hos stadsfullmäktige åtnjöte, förty och utan afseende å Malmstedts invändning
s. 202 Sida 202 i årgången börjar här
att hans ifrågaställda löneförmåner i deras helhet vore för beredande af nödtorftigt uppehälle åt honom och hans familj oundgängligen erforderlige, beviljade, jemlikt 7 kap. 2 § Utsökningsbalken, konungens befallningshafvande Schmidt till säkerhet för hans förenämnda ostridiga fordran, i den mån densamma enligt företedda fordringsbeviset vore till betalning förfallen, införsel i de årliga löner, som Malmstedt för ofvan omförmälda två befattningar ägde att uppbära, med föreskrift, att den ränta, som vore upplupen till den tid, då första af betalningen af Malmstedts halfva löner ägde rum, borde fordringsägaren godtgöras och det öfriga på hufvudstolen afräknas, men räntan derefter stanna, och att de sedermera skeende afbetalningarne skulle afkortas allenast på hufvudstolen, äfvensom att Schmidt, till hvilken Malmstedt borde återgälda den förres kostnader i målet med nio rdr 75 öre rmt, derför Schmidt jemväl ägde tillgodonjuta den beviljade införseln, hade att anmäla sig för införselns åtnjutande hos vederbörande, som lönebeloppen utbetalade.
Malmstedt besvärade sig i Svea hofrätt, som, medelst utslag den 22 Januari 1869, ej fann skäl att göra ändring i konungens befallninghafvandes utslag.
Malmstedt fullföljde underd. talan.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius samt konstituerade revisibnssekreterarne Adlers, föredragande, och Lilienberg) hemställde i underdånigt betänkande den 2 Juni 1869, att Kongl. Maj:t ej måtte finna skäl göra annan ändring i hofrättens utslag, än att, då det Malmstedt, såsom sekreterare hos stadsfullmäktige i Fahlun, tillkommande arvode icke torde vara att hänföra till sådan årlig lön, som afsåges i 7 kap. 2 § Utsökningsbalken, Kongl. Maj:t måtte finna skäligt förklara ansökningen, såvidt den omfattade berörde arvode, ej kunna bifallas.
Saken föredrogs den 8 Juni 1869 inför Högsta. Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Alexanderson, Södergren, Cramér och Rabe) biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
s. 203 Sida 203 i årgången börjar här
Justitieråden Naumann och Dreijer pröfvade skäligt fastställa hofrättens utslag.
Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 6 Juli 1869.