Naumanns tidskrift 1870 s. 208

Timmermansgesällen Ake Nilsson Österberg och hans hustru Kjersti Jönsson i Christianstad läto i December månad 1868 till rådstufvurätten i nämnde stad instämma åboen Jöns Nilsson i Skillinge med påstående: dels att som Jöns Nilsson, efter Kjersti Jönssons förre man polisbetjenten Per Jönssons död, blifvit den 16 November 1857 förordnad till förmyndare för hans med Kjersti Jönsson sammanaflade omyndige barn Carl Gustaf och Sofia Mathilda, Jöns Nilsson, hvilken uti en den 6 Januari 1856 utfärdad handling förbundit sig att till Per Jönsson eller hans bröstarfvingar utbetala 1,365 rdr rmt, jemte laga ränta frän den 25 påföljande Mars, måtte förpligtas aflemna fullständig redogörelse öfver förvaltningen af berörde förmynderskap samt dervid såsom myndlingarnes tillgång upptaga hvad af det i omförmälda förbindelsen utfästa belopp dem tillkomme; dels att enär Österberg och hans hustru dragit och fortfarande droge försorg om omyndiga Sofia Mathilda, Jöns Nilsson måtte tillförbindas att såsom ersättning derför utgifva upplupen och framdeles intill dess hon uppnått aderton år upplöpande ränta å hennes enligt redogörelsen hos Jöns Nilsson innestående medel; dels ock att då en af Kjersti Jönsson i äktenskapet med Per Jönsson sammanaflad, men först efter hans död framfödd dotter Emilia Petronella hade andel uti det i förenämnda förbindelse förskrifna belopp, Jöns Nilsson måtte varda âlagdt att till Österberg och Kjersti Jönsson utbetala samma andel eller en tredjedel af förberörda 1,365 rdr jemte ränta derå.'

s. 209 Sida 209 i årgången börjar härKopiera citering

Den åberopade, i rättegången företedda handlingen af den 6 Januari 1856 hade följande lydelse: »Att som jag beslutat att till hvart och ett af mina barn utbetala såsom fastighet 1,000 rdr banko, så erhåller min son Per Jönsson 1,365 rdr riksgäld utom hvad han förut bekommit enligt revers, daterad den 15 Mars 1853, och skall ofvannämnda summa förräntas med laglig ränta från den 25 Mars 1856 till betalning sker. Denna revers gäller endast för ofvannämnde Per Jönsson eller hans närmaste bröstarfvingar; försäkras etc. Jöns Nilsson» (två vittnen) ; varande å handlingen dels af Per Jönsson qvitterade: den 30 Juli 1856 afbetald ränta 50 rdr och vidare en å kapitalet gjord afbetalning 31 rdr 32 skillingar, äfvensom resterande ränta för 1856, 28 rdr, dels ock af hustrun den 16 Oktober 1856 qvitterad afbetald ränta från den 25 Mars till den 29 September 1857 med 39 rdr; hvarefter fanns tecknadt: »ytterligare afbetalt å ränta i två terminer 20 rdr».

Enligt bouppteckningen efter Per Jönsson af den 26 November 1857, hade boet tillgångar till, ett värde af 79 rdr, men skuld 48 rdr, allt banko. Jöns Nilsson, af rådstufvurätten i Christianstad den 16 i nyssnämnde månad förordnad till förmyndare för Per Jönssons barn Carl Gustaf och Sofia Mathilda, bevakade vid bouppteckningen deras rätt, »såsom deras lagligen tillförordnade förmyndare».

Jöns Nilsson genmälde å stämningen: att han ej veterligen blifvit förordnad till förmyndare för omförmälde omyndige eller derom erhållit rättens besked ej heller någonsin affordrats den i lag föreskrifna årliga redogörelsen; att åberopade handlingen endast utgjorde ett gåfvobref eller testamente, hvilket Jöns Nilsson långt före detta återkallat sedan Kersti Jönsson trädt i nytt gifte; att handlingen vore tretton år gammal och någon ränte- eller kapitalafbetalning derå ej fordrad eller gjord på senaste tio åren eller derförut, samt att dessutom någon betalningstid i densamma icke vore bestämd; på grund af hvilket allt han bestred käromålet.

Österberg uppvisade rättens förordnande för Jöns Nilsson att omhänderhafva berörde förmynderskap, samt' åbe- Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg. 14

s. 210 Sida 210 i årgången börjar härKopiera citering

ropade anteckningen i bouppteckningsinstrumentet derom, att Jöns Nilsson vid bouppteckningsförrättningen tillstädesvarit och de omyndiges rätt bevakat.

Rådstufvurätten yttrade i utslag den 25 Januari 1869: att dä styrkt blifvit, att Jöns Nilsson den 16 November 1857 af rådstufvurätten förordnats till förmyndare för Per Jönssons med Kjersti Jönsson sammanaflade barn Carl Gustaf och Sofia Mathilda, och den till stöd för käromålet åberopade, af Jöns Nilsson den 6 Januari 1856 ostridigt utfärdade handling, genom den ordalydelse Jöns Nilsson deråt gifvit, icke kunde, på sätt Jöns Nilsson förmenat, betraktas hvarken såsom testamente eller såsom ett skriftligt löfte om gåfva, det Jöns Nilsson sedermera kunnat efter godtycke återkalla, utan fasthellre måste anses såsom en af Jöns Nilsson till Per Jönsson och hans närmaste bröstarfvingar utiärdad skuldförbindelse, hvilket jemväl finge antagas hafva vid afhandlingens utfärdande varit Jöns Nilssons mening, då han sedermera ej allenast gjort afbetalning å sjelfva kapitalet, utan ock, jemväl efter Per Jönssons död, derå verkställt ränteinbetalningar; ty och som den af Jöns Nilsson till befrielse från käromålet föreburna omständighet, att han icke under de tio sistförflutna åren å omstämda förbindelsen gjort någon kapital- eller ränteafbetalning eller förr än genom ågångna stämningen blifvit för förbindelsen kräfd, lika litet som Jöns Nilssons underlåtenhet att för sin ifrågavarande förmyndarebefattning afgifva i lag föreskrifven redovisning, kunde befria honom från skyldighet att göra redo 'och räkning för medel, dem han under förmyndarevård och ansvar innehade; alltså och då Jöns Nilsson icke blifvit förordnad till förmyndare för Per Jönssons dotter Emilia Petronella, som icke vore försedd med annan målsman än modren, samt ostridigt vore, att Österberg och Kjersti Jönsson allt sedan Per Jönssons död dragit och fortfarande drogo försorg om omyndiga Sofia Mathilda, pröfvade rådstufvurätten, med bifall till stämningspåståendet, rättvist förpligta Jöns Nilsson att till Österberg och Kjersti Jönsson dels aflemna behörig, i enlighet med K. Förordningen den

s. 211 Sida 211 i årgången börjar härKopiera citering

24 September 1861, upprättad förmyndareräkning öfver förvaltningen af Jöns Nilssons ofvanbemälda myndlingars arfsmedel, upptagande jemväl hvad hvardera myndlingen på grund af omstämda, den 6 Januari 1856 utfärdade förbindelse kunde tillkomma, dels för vården om omyndiga Sofia Mathilda emot qvitto utgifva ej mindre genast den årliga ränta, som å det henne efter nyssberörda redogörelse tillkommande arfskapital redan vore upplupen, än äfven derefter den årligen intill dess Sofia Mathilda uppnått aderton år å samma kapital upplöpande ränta, dels ock emot afskrifning å förbindelsen den 6 Januari 1856 i hufvudskrift genast utbetala den tredjedel af det deri förskrifna, rätteligen återstående kapital 1,333 rdr 33 öre, som på omyndiga Emilia Petronellas arfslott efter fadren belöpte.

Parterna vädjade à ömse sidor till hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Österberg och hans hustru yrkade, att vederparten måtte föreläggas viss tid och vite för redovisningens afgifvande, äfvensom förpligtas utgifva sex procent ränta å Emilia Petronellas arfslott från skuldförbindelsens dag. Jöns Nilsson deremot fortsatte sin invändning mot förbindelsen och det derpå grundade krafvet. Handlingen innefattade blott löfte om gåfva, den han, sin rätt likmätigt, redan under sonens lifstid återkallat. Kapital- och ränteafbetalningarne å handlingen voro fingerade, för att dymedelst hålla fordringsanspråket lagligen gällande.

Hofrätten meddelade dom den 14 Maj 1869 och, jemte det den afslog af Jöns Nilsson begärdt vittnesförhör med de personer, som bevittnat förbindelsen af den 6 Januari 1856, fann skäl ej hafva förekommit, ledande till annan ändring i motvädjade utslaget, än att Jöns Nilsson dels tillförbands, vid vite af 50 rdr, att inom en månad derefter fullgöra den honom ålagda redovisningsskyldighet, dels ock förpligtades att å det honom till utgifvande ådömda kapitalbelopp, eller den på Emilia Petronella Persdotters arfslott efter fadren belöpande en tredjedel af förenämnda 1,333 rdr 33 öre, erlägga utfäst ogulden ränta till dess betalning komme att ske.

s. 212 Sida 212 i årgången börjar härKopiera citering

Jöns Nilsson sökte i underd. ändring och yrkade upphäfvande af domstolarnes beslut på grund af hvad han i saken anfört, och enär svaranderna försutit tid att ifrågavarande talan anställa.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow, Wedberg, föredragande, och Lilienberg) hemställde uti underd. betänkande den 30 Oktober 1869, att Kongl. Maj:t måtte förklara sig icke finna skäl att i domstolarnes beslut göra annan ändring, än att, enär, så vidt visadt vore, fordran på grund af ifrågavarande förbindelse under tio år icke blifvit å Emilia Petronella Persdotters vägnar hos Jöns Nilsson bevakad, och följaktligen, jemlikt K. Förordningen den 4 Mars 1862, rätt till talan vore försuten hvad anginge den del, som kunde hafva tillkommit henne af det i förbindelsen förskrifna belopp, Jöns Nilsson befriades från skyldighet att till vederparterna utbetala en tredjedel af 1,333 rdr 33 öre med ränta derå; äfvensom att det måtte Jöns Nilsson åläggas att, vid det af hofrätten stadgade vite, inom en månad från Kongl. Maj:ts doms dag sin redovisningsskyldighet fullgöra.

Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 16 påföljde November, dervid Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, Naumann, Dreijer och Olivecrona) förenade sig om följande yttrande: Enär, med hänsyn till de skyldigheter, som enligt 20 kap. Ärfdabalken ålegat sökanden såsom faderfader till omyndiga Carl Gustaf Persson samt Sofia Mathilda och Emilia Petronella Persdöttrar, sökanden hvarken mot Carl Gustaf och Sofia Mathilda, äfven om han ej afvetat, att han, på sätt utredt är, redan den 16 November 1857 till förmyndare för dem förordnats, eller emot Emilia Petronella, för hvilken, efter hvad ostridigt är, särskild förmyndare ej är vorden tillsatt, kunde anses lagligen berättigad räkna sig tillgodo den omständighet, att kraf på grund af omstämda handling icke blifvit förr än genom lagsökningen angående deri omförmälda medel mot honom anstäldt, funno bemälde ledamöter skäligt att sökandens ifrågavarande invändning ogilla; till följd hvaraf och

s. 213 Sida 213 i årgången börjar härKopiera citering

på de af domstolarne i öfrigt anförda skäl desse ledamöter pröfvade rättvist att fastställa hofrättens dom, med åläggande för sökanden att, vid det af hofrätten stadgade vite, inom en månad från Kongl. Maj:ts doms dag sin redovisningsskyldighet fullgöra.

Justitierådet friherre Leuhusen biföll det underd. betänkandet.

Justitieråden Bolin och Rabe instämde med Högsta Domstolens flesta ledamöter, beträffande sökandens invändning om förment försuten tid för svaranderna att ifrågavarande talan anställa, samt yttrade i öfrigt: att emedan å svarandesidan icke ådagalagts några omständigheter, på grund hvaraf antagas kan att, då omstämda handling af sökanden utfärdades, dermed afsetts att lemna sökandens son vederlag eller godtgörelse för någon honom tillkommande rättighet, hvarom handlingens innehåll ensamt i och för sig, enligt justitierådens tanka, icke utgjorde bevis; och, emot sökandens bestridande, icke heller vore styrkt, att han gjort de å handlingen antecknade kapital- och räntebetalningar eller eljest erkänt sig till sonen eller dennes barn till följd af samma handling häfta i skuld; ty och som, vid sådant förhållande, berörde handling ej kunde annorlunda anses än såsom innefattandé allenast utfästelse af gåfva utan motsvarande förmån, samt dylik utfästelse ej ägde någon förbindande verkan; men ostridigt vore, att sökanden icke någon räkning öfver sitt förmynderskap för Carl Gustaf Persson och Sofia Mathilda. Persdotter afgifvit eller bidragit till Sofia Mathildas underhåll, som deremot bekostats af svaranderne, pröfvade justitieråden rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, endast sålunda bifalla svarandernes i saken förda talan, att sökanden dels ålades vid vite af femtio rdr rmt att, inom en månad från utfärdandet af Kongl. Maj:ts dom, på sätt och i den ordning 4 § i Förordningen den 24 September 1861 stadgar, aflemna behörig räkning öfver sitt omförmälda förmynderskap, dels ock förpligtades att till svaranderna för Sofia Mathildas uppfostran och underhåll emot qvitto utgifva ej mindre den årliga ränta, som

s. 214 Sida 214 i årgången börjar härKopiera citering

â det arfskapital, hon må äga, redan upplupit, än äfven framdeles årligen den ränta, som å samma kapital upplöper.

Kongl. Maj:ts dom är ufärdad den 15 December 1869.