Naumanns tidskrift 1870 s. 268

Af vederbörande stämpelpapperskontrollant hos Svea hofrätt anmäldes, att enligt Jösse häradsrätts lagfartsprotokoll för vintertinget år 1868, § 13, uppbud första gången då blifvit meddeladt å sex öre skatt i hemmanet Håfvitsrud, som Nils Jansson och hans hustru, enligt köpebref den 14 Mars 1867, för 1,000 riksdaler tillhandlat sig af Peter Persson och hans hustru samt Per Elofsson, denne sistnämnde såsom förmyndare för Elof Månssons omyndige barn, men sedermera, genom å köpebrefvet den 31 Oktober samma år tecknad s. k. »transport», emot 671 riksdaler öfverlåtit till Jan Jansson i Salungen, för hvilken sistnämnde uppbudet ägt rum. Då vid denna handling stämpelpappersafgiften var redovisad endast för första köpet med sex riksdaler; men sådan transport icke vore för handen, som i stämpelförfattningen afsåges för befrielse från stämpelafgift, fann kontrollanten handlingen böra för berörde transport ytterligare beläggas med stämpelpapper till belopp af tre riksdaler 60 öre och påyrkade derför redovisning.

Häradshöfdingen F. J. Ekman, som förrättat nyssnämnde ting, hördes öfver anmärkningen och yttrade : att då transporten, för den händelse att köpeskillingen förblifvit oförändrad, icke bort med ny stämpel förses, och den omständighet, att vid öfverlåtelsen till Jan Jansson ringare köpesumma aftalats, icke kunde förändra öfverlåtelsens egenskap af transport, ansåg häradshöfdingen anmärkningen sakna laglig grund.

Sedan advokatfiskalen Th. Billbergh uti afgifvet memorial hos hofrätten yrkat, att enär sådan öfverlåtelse, som afsåges i 6 § af kongl. kungörelsen den 23 November 1866, rörande stämpelpappersafgiften, icke, vid det förhållande, att

s. 269 Sida 269 i årgången börjar härKopiera citering

det nya aftalet, ehuru affattadt â samma papper som det äldre, likväl icke vore till sina bestämmelser med detta lika lydande, utan tvärtom från detsamma i väsendtlig mån skiljaktigt, kunde sägas hafva ägt rum, häradshöfdingen Ekman, såsom i detta fall ansvarig för den åberopade författningens behöriga tillämpning, måtte, jemlikt 16 § i samma författning, dömas att böta 10 riksdaler samt ersätta den kronan sålunda tillskyndade förlust med 3 riksdaler 60 öre; samt häradshöfdingen Ekman, under åberopande af sitt förenämnda yttrande, bestridt berörde påstående, meddelade hofrätten utslag den 8 Februari 1869: Emedan ifrågavarande hemmansdel, Sex öre skatt i Håfvitsrud, som Nils Jansson och hans hustru, enligt köpebref den 14 Mars 1867, för 1,000 rdr sig tillhandlat, blifvit genom anteckning å förenämnda köpebref den 31 påföljande Oktober öfverlåten till Jan Jansson i Salungen emot 671 riksdaler; ty och som, vid det förhållande att köpebrefvet derefter blifvit inom den för lagfart stadgade tid, räknad från första köpeaftalet, för uppbuds erhållande hos häradrätten företedt, den omständighet, att vid öfverlåtelsen köpesumman blifvit bestämd till lägre belopp än den vid första köpeaftalet utgjort, ej föranledde dertill, att öfverlåtelsen kunde anses annorlunda än såsom transport, för hvilken, då, såsom i förevarande fall, köpebrefvet blifvit belagdt med stämpladt papper för köpesumman vid första köpeaftalet, jemlikt 6 § i kongl. kungörelsen den 23 November 1866, förnyad stämpelbeläggning ej erfordrades; alltså funne hofrätten den emot häradshöfdingen Ekman i målet väckta talan ej kunna bifallas.

Advokatfiskalen Billbergh fullföljde underd. ändringssökande.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 1 Oktober 1869; och som den i § 6 af nådiga kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 23 November 1866 medgifna frihet från förnyad beläggning med stämpladt papper vid uppbud å köpe-, bytes- och gåfvobref icke kunde äga tillämpning i förevarande fall, der, vid öfverlåtelsen af det först afslutade köpet, den väsendiliga olikhet i de dervid betingade köpe-

s. 270 Sida 270 i årgången börjar härKopiera citering

vilkoren förekommit, att köpeskillingen blifvit till olika belopp bestämd, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Naumann, Olivecrona och. Lagerstråle) rättvist att, med ändring af hofrättens utslag och bifall till advokatfiskalsembetets i målet förda talan, fälla häradshöfdingen Ekman att, jemlikt 16 § i ofvanberörda kungörelse, böta 10 riksdaler samt ersätta den kronan tillskyndade förlust med 3 rdr 60 öre; kommande böterna och sistnämnda afgift att fördelas på sätt 17 § i samma kungörelse bestämmer.

Justitieråden Wretman, von Hofsten och Strandberg funno skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.