Naumanns tidskrift 1870 s. 607

Jfr. närvarande årgång sid. 268, n:o 41.

Anders Jonsson i Dalsmund inropade på auktion den 4 November 1867 1/6 mantal Stockforstorp för 10,884 rdr och erhöll derå köpebref den 16 nästpåföljde December; hvarefter hemmanet den 20 Januari 1868 öfverläts till Olof Olsson i Westra Kärne medelst å köpebrefvet tecknad så lydande transport: »Ifrågavarande köp af V/6 mantal kronoskatte begsmanshemman Stockforstorp transporteras på bergsmannen Olof Olsson i Westra Kärne mot en köpeskilling« stor 11,100 rdr rmt, hvilket belopp, såsom enligt kontrakt till fullo erlagdt, härigenom qvitteras. Källmo den 20 Januari 1868. Anders Jonsson i Dalsmund» (2 vittnen).

Vid 1868-års vinterting meddelade Carlskoga häradsrätt första uppbudet å fastigheten, hvarefter domhafvanden vice häradshöfdingen F. W. von Koch redovisade i hofrätten stämpelpapper för senare köpeskillingen med 66 rdr 60 öre.

Sedan vederbörande kontrollant i hofrätten anmärkt och fordrat, att stämpelpapper borde redovisas äfven för Anders Jonssons köp med 64 rdr 80 öre, samt vice häradshöfdingen von Kock, häröfver hörd, af anförde skäl bestridt vidare redovisning, yrkade hofrättens advokatfiskal, T. A. Billbergh, att enär Kongl. Maj:t och kronan, på grund af gällande författning, borde anses berättigad att för hvartdera af omförmälda två fastighetsköp tillgodonjuta stämpelpappersafgift efter fulla köpeskillingen med tillhopa 131 rdr 40 öre, men vice häradshöfdingen von Koch, som skolat tillse att denna kronans rätt blefve vederbörligen iakttagen, derutinnan brustit

s. 608 Sida 608 i årgången börjar härKopiera citering

i så måtto, som lagfartssökanden fått afbörda sig afgiftsskyldigheten med stämpelpapper å endast 66 rdr 60 öre, hvarigenom kronan således tillskyndats förlust till belopp af 64 rdr 80 öre, von Koch måtte derför dömas att, enligt 16 § i Kongl. Kungörelsen om stämpelpappersafgiften den 23 November 1866, böta hälften af sistnämnda belopp med 32 rdr 40 öre samt godtgöra statsverket anmärkta förlusten.

Då salubrefvet blifvit å Olof Olsson öfverlåtet inom den för lagfart stadgade tid, och uppbud sedermera inom samma tid sökt, ansåg von Koch, med stöd af 6 § i nämnde K. Kungörelse, att någon vidare stämpelbeläggning ej borde ifrågakomma. Den å salubrefvet' befintliga påskrift vore ‘ nemligen transport eller öfverlåtelse af salubrefvet och ej något särkildt köpeaftal. Ordalydelsen i åberopade 6 § uteslöte alldeles icke antagandet att transporten kunde innefatta en förändrad bestämmelse i afseende å transportsummans belopp. På sådan grund yrkade von Koch att varda befriad från all påföljd af åtalet, eller ock, om hofrätten icke kunde godkänna hans förfaringssätt, att detsamma åtminstone ej måtte anses såsom ett fel, hvarå böter borde följa.

Hofrätten meddelade utslag den 9 Juli 1869: Emedan omförmälda hemmansdel 1/6 mantal Stockforstorp, som Anders Jonsson, i Dalsmund enligt köpebref den 16 December 1867 inköpt, blifvit genom anteckning å köpebrefvet den 20 Januari 1868 öfverlåten å bergsmannen Olof Olsson i Westra Kärne; ty och som, vid det förhållande att köpebrefvet derefter är vordet inom den för lagfart stadgade tid, räknad från första köpeaftalet, för uppbuds erhållande vid häradsrätten företedt, den omständighet att vid öfverlåtelsen köpesumman blifvit bestämd till högre belopp, än den vid första köpet utgjort, ej förändrade öfverlåtelsens egenskap af transport, för hvilken, då, såsom i förevarande fall, köpebrefvet blifvit belagdt med stämpladt papper efter den högre köpesumman, jemlikt 6 § i Kongl. Kungörelsen den 23 November 1866, ytterligare stämpelbeläggning ej erfordrades; alltså

s. 609 Sida 609 i årgången börjar härKopiera citering

faim hofrätten advokatfiskalens i målet väckta talan ej kunna bifallas.

En ledamot var af skiljaktig mening och ansåg, att då, vid den af Anders Jonsson till Olof Olsson gjorda försäljning, annan köpeskilling än den, hvarför Anders Jonsson förut tillhandlat sig egendomen, blifvit bestämd, köpeaftalet emellan Anders Jonsson och Olof Olsson, ehuru upprättadt i form af transport af Anders Jonssons köpebref, icke kunde hänföras till sådan Öfverlåtelse, derför, enligt 6 § i Stämpelpappersförordningen, befrielse från stämpelpapper ägde rum, samt att köpebrefvet följaktligen bort karteras äfven för första köpeskillingen, 10,884 rdr, med 64 rdr 80 öre, hvadan denne ledamot, under åberopande af 16 § i nämnde förordning, dömde von Koch att böta hälften af 64 rdr 80 öre med 32 rdr 40 öre samt ersätta Kongl. Maj:t och kronan dess förlust med 64 rdr 80 öre, hvilka böter och ersättningsbelopp skulle lika fördelas mellan kronan och advokatfiskalen.

Advokatfiskalen sökte i underdånighet ändring samt androg: Stämpelpappersförordningen medgåfve ej kartefrihet för annan transport än den, hvarigenom första köpeaftalet till alldeles oförändradt innehåll öfverlätes å annor person, och således ej för sådan, deri väl den fastighet, aftalet anginge, öfverlätes, men derjemte stadgades andra vilkor än i första aftalet. Om lagstiftarens mening icke varit sådan, hade han ju helt enkelt kunnat stadga, att hvarje fastighetsöfverlåtelse, som fölle inom tiden för lagfart å förut skedd öfverlåtelse af samma fastighet, och jemte denna äldre öfverlåtelse blefve inom samma tid till lagfart anmäld, vore från stämpelafgift fri. Så hade dock ej skett, utan vore befrielsen fästad uteslutande vid öfverlåtelse af den äldre handlingen. Hofräften hade sålunda oriktigt tolkat ifrågavarande lagrum, hvadan advokatfiskalen yrkade: att, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, hans påstående måtte af Kongl. Maj:t bifallas. Att Högsta Domstolen tillförene i mål af förevarande beskaffenhet uttalat en åsigt, öfverensstämmande med advokatfiskalens, derom åberopades Kongl. Maj:ts ut- Tidskrift för Lagstftn. etc. 7:de årg. 39

s. 610 Sida 610 i årgången börjar härKopiera citering

slag af den 10 November 1868 samt den 16 Mars, 12 April och 11 Maj 1869.

Uti afgifven underd. förklaring åberopade von Koch hufvudsakligen hvad han hos hofrätten anfört.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 1 Februari 1870 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten och Huss); och som den handling, hvarigenom Anders Jonsson den 20 Januari 1868 till Olof Olsson försålt den fastighet, hvilken Anders Jonsson medelst köpebref den 16 December 1867 sig tillhandlat, innefattar i afseende på köpeskillingens belopp annan bestämmelse, än sistomförmälda köpebref, och således icke haft egenskap af transport eller öfverlåtelse af detsamma, samt vid slikt förhållande icke allenast förstberörda handling, utan äfven köpebrefvet af den 16 December 1867, bort förses med stämpel till ett efter köpeskillingen beräknadt belopp, som för sistnämnda köpebref utgör 64 rdr 80 öre, men samma köpebref, efter hvad ostridigt är, icke blifvit med stämpelpapper belagdt; alltså och då vice häradshöfdingen von Koch, hvilken det ålegat att tillse, det handlingen blefve med riktig stämpel försedd, denna sin skyldighet eftersatt, pröfvade Högsta Domstolen, jemlikt 16 § i Kongl. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 23 November 1866, rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, döma vice häradshöfdingen von Koch att derför böta hälften af bristande stämpelbeloppet med 32 rdr 40 öre samt att ersätta den Kongl Maj:t och kronan tillskyndade förlust med 64 rdr 80 öre; skolande af denna ersättning, likasom af böterna, hälften tillfalla Kongl. Maj:t och kronan samt andra hälften advokatfiskalen Billbergh.