Är våld, föröfvadt af fånge å allmän väg mot dem, som voro ställde att honom bevaka, att anse såsom »brott, hvilket stört allmänna säkerheten» !
31 januari 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 611–612 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 99 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 611–612 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 31 Januari 1870». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Allbo häradsrätt tilltalade länsmannen C. E. Hjertqvist, å tjenstens vägnar, C. Samuelsson Klase ej mindre för en del af honom begångna stölder, än äfven derför att Klase, efter det han blifvit af Hjertqvist häktad och ställd under bevakning af fjerdingsmannen Carl Jonsson i Alfvestad, skulle den’ 24 Februari 1869 å allmän väg tilldelat Jonsson och hans biträde Jonas Jonasson i Alfvestad Lyckegården hvardera ett slag å hufvudet med en sten, och Jonsson ytterligare ett slag öfver ryggen med en stäng.
Klase erkände, att han föröfvat våldet, men förnekade att hafva begått stölderna.
Det upplystes vid rätten, att Klase genom Göta hofrätts utslag den 25 Juni 1840 blifvit för tredje resan stöld dömd att, jemte undergående af annan bestraffning, hållas till arbete å fästning' i sin. återstående lifstid, men, enligt Kongl. Maj:ts utslag den 1 Mars 1856, af nåd förskonats från vidare straffarbete, med föreskrift likväl, att, derest Klase beginge »brott, som störde allmänna säkerheten», han då, jemte ansvar derför enligt lag, komme att till fästning återsändas för att det honom ådömda, straffarbete för lifstiden fortsätta.
Häradsrätten meddelade utslag den 2 Juni 1869, förklarade Klase icke kunna emot sitt nekande och i brist af fullständig bevisning fällas till ansvar för stölderna samt yttrade i öfrigt: att emedan Klase erkänt, att han, efter det han blifvit tagen i förvar för att till fängelse afsändas, såsom misstänkt för brott, och lemnats uti Carl Jonssons och Jonas Jonassons vård, desse personer å allmän väg uppsåt-
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
ligen misshandlat, så att ringare skada deraf följt; ty och då Klase genom berörde misshandel, derför han gjort sig skyldig att, jemlikt 10 kap. 5 § och 11 kap. 15 § Strafflagen, hållas tre månader i fängelse, begått brott, som störde allmänna säkerheten, blef, med tillämpning af Kongl. Maj:ts ofvananmärkta utslag och 4 kap. 4 § Strafflagen, Klase för samma brott dömd att återföras till fästning för att fortsätta det honom förut ådömda lifstids-straffarbete.
Klase anförde besvär i Göta hofrätt; hvarefter hofrätten gaf utslag den 27 Juli 1869: Oaktadt häradsrättens utslag icke, såsom vederbort, blifvit hofrättens pröfning understäldt, upptog hofrätten målet i hela dess vidd till pröfning, dervid häradsrättens utslag i afseende å de Klase i målet tillvitade tjufnadsbrott af hofrätten fastställdes, äfvensom hofrätten, lika med häradsrätten, väl funnit Klase genom sitt erkännande vara förvunnen att hafva å Carl Jonsson och Jonas Jonasson utöfvat misshandel; men då detta brott ej vore att hänföra till sådana, som vore störande för allmänna säkerheten, pröfvade hofrätten, med upphäfvande af häradsrättens utslag, i hvad det stadgade påföljd för brottet, rättvist döma Klase att derför, jemlikt 10 kap. 5 § Strafflagen, undergå fem månaders fängelse.
Länsmannen Hjertqvist sökte i underd. ändring i fråga om påföljden för det af Klase begångna våld.
Vid målets föredragning inför Högsta Domstolen den 31 Januari 1870 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten och Huss') fann Högsta Domstolen skäligt att, med upphäfvande af hofrättens utslag, i hvad det blifvit öfverklagadt, fastställa häradsrättens beslut.