Angående fast konkursegendoms försäljning i den ordning 51 § Konkurslagen stadgar. Påföljd i annat fall i fråga om inteckningars dödande.
22 februari 1870
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 638–640 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 101 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 638–640 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 22 Februari 1870»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
É. Wikbergs konkursmassa tillhöriga hemmanet 7/32 mantal Rutvik n:o 15, som enligt beslut af borgenärerna i konkursen först utbjudits å auktion den 7 December 1867, dervid antagligt anbud ej förekommit, inropades af bagaren C. G. Sundblad på auktion, som, jemlikt bemälde borgenärers beslut, rättens ombudsman i konkursen J. O. Curtelius den 18 Januari 1868 förrättade. Då köpeskillingen 8,000 rdr icke räckte till gäldande af alla de i hemmanet fastställda inteckningar, anmälde sig Sundblad hos Neder-Luleå tingslags häradsrätt med begäran om dödande af nedanomförmälda inteckningar; och inhemtades af företedda gravationsbeviset, bland annat, att uti rättens inteckningsprotokoll blifvit intagna, dels den 30 December 1864 en den 21 November 1861 upprättad köpeafhandling angående nämnde hemman till förre hemmansägaren Nils Peter Wikströms och hans hustrus säkerhet för dem genom af handlingen tillförsäkrade undantag och försörjningsbeting, dels ock den 14 November 1866 en emellan Wikberg och andra hemmansägare i Rutvik den 4 Mars 1865 ingången öfverenskommelse rörande ett der tillämnadt utdikningsföretag.
Sedan häradsrätten resolverat kallelse å inteckningshafvare i vanlig ordning; så och efter det vid ärendets företagande Wikström bestridt dödande af omförmälda, till hans säkerhet fastställda inteckning, samt Z. Bergström, såsom föreståndare för utdikningsbolaget, likaledes bestridt påståendet, såvidt det angick ofvannämnda den 14 November 1866 beviljade inteckning, enär arbetet, som hade understöd af
s. 639 Sida 639 i årgången börjar här
allmänna medel, ännu ej vore fullbordadt, gaf häradsrätten utslag den 15 Januari 1869: Enär köpeskillingen icke allenast varit tillräcklig att gälda den fordran, för hvilken inteckning blifvit i hemmanet fastställd med förmånsrätt framför den till Wikströms och hans hustrus säkerhet beviljade, utan äfven öfverstigit nämnda fordran, samt omförmälda, den 14 November 1866 fastställda inteckning vore af beskaffenhet, att den måste anses vidlåda hemmanet tilldess berörda dikningsföretag blifvit fullbordadt, helst Sundblad icke ens uppgifvit sig vilja afstå från de förmåner, som genom utdikningen kunde hemmanet beredas, eller undandraga sig fullgörandet af de skyldigheter, som Wikberg i detta afseende sig iklädt, förklarades Sundblads yrkande om nyssnämnda två den 30 December 1864 och den 14 December 1866 fastställda inteckningars dödande ej kunna bifallas.
Sundblad besvärade sig i Svea hofrätt, som i utslag den 9 Juli 1869 ej fann skäl att i häradsrättens utslag göra ändring.
Från detta beslut, innefattande presidenten Almqvists, hofrättsrådet LagerbjeTkes och vice häradshöfdingen Bööks åsigt, voro hofrättsrådet Ramsay, assessoren Munthe och vice häradshöfdingen Lilienberg skiljaktige och yttrade: att, då den å hemmanet Rutvik den 18 Januari 1868 förrättade auktion icke blifvit verkställd i den ordning, som i 51 § Konkurslagen vore stadgad, samt 7 kap. 24 § Rättegångsbalken, såsom den lyder i Kongl. Kungörelsen den 18 December 1823, följaktligen icke, i afseende å dödande af ifrågavarande inteckningar ägde tillämpning; funno desse ledamöter ej skäl göra ändring i det slut i målet, hvartill häradsrätten kommit.
Sundblad fullföljde talan hos Kongl. Maj:t.
. Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Ryding och Lagergren) afgaf underd. betänkande den 12 Januari 1870: Som upplyst vore att ifrågavarande den 14 November 1866 fastställda inteckning blifvit sökt och beviljad först efter det åtskilliga andra inteckningar, till hvilkas gäldande den af Sundblad utfästa köpeskilling icke varit tillräcklig, blifvit i
s. 640 Sida 640 i årgången börjar här
hemmanet fastställda, tillstyrkte nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t, jemlikt 7 kap. 24 § Rättegångsbalken och Kongl. Kungörelsen den 18 December 1823, måtte finna skäl, med ändring af hofrättens utslag i denna del, förklara Sundblad berättigad att, uppå anmälan, vid häradsrätten få ifrågavarande inteckning i laga ordning dödad; men beträffande sjelfva saken i öfrigt hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist hofrättens utslag att gilla.
Föredraganden, revisionssekreteraren Svedelius hemställde för sin del i underd., att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.
Vid sakens föredragning inför Högsta Domstolen den 1 Februari 1870 förenade sig Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten och Huss) om följande beslut:
Som ofvanberörda den 18 Januari 1868 hållna auktion, hvarigenom det Wikbergs konkursmassa tillhöriga hemman Rutvik till sökanden försåldes för köpeskilling, som ej lemnat tillgång till godtgörelse af samtliga i hemmanet då gällande inteckningar, icke förrättats af exsekutor på sätt angående utmätt fastighet är stadgadt, samt innehafvarne af de inteckningar, hvarom fråga nu är, icke bevisligen medgifvit att fastigheten å sagde auktion finge ovilkorligen till den mestbjudande försäljas; alltså och då försäljningen sålunda icke skett i den genom 51 § Konkurslagen anvisade ordning, samt vid sådant förhållande stadgandet i 7 kap. 24 § Rättegångsbalken icke är i förevarande sak tillämpligt, pröfvade nämnde ledamöter rättvist hofrättens domslut att gilla.
Justitieråden Qvensel och Carleson biföllo föredragandens särskilda mening.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 22 Februari 1870.