Slägtingarne tili en skeppare, som anses vara omkommen, yrka redovisning af hufvudredare för skepparens ägande andel i fartyget. Handelsbalkens 18 kap. 10 §.
11 november 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 274–276 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 44 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkursiagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tullförfattningar, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 274–276 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 November 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Färgaren A. J. Andersson i Ljuder och torparen Ola Jonasson i Gunnarstorp instämde till rådstufvurätten i Carlshamn handlanden T. E. Svanlund derstädes med påstående bland annat, att som sjökaptenen C. W. Andersson, förande briggen Freja, deruti han jemväl ägt %, den 18 April
1) Angående utvidgad näringsfrihet.
s. 275 Sida 275 i årgången börjar här
1865 inmönstrat till afsegling frän Carlshamn samt derefter den 11 Augusti 1866 med briggen seglat frän New-York, utan att sedermera om fartyget eller dess besättning vidare blifvit spordt, än att fartyget den 9 November 1866 med uppvänd köl anträffats vid engelska kusten, hvadan antagas måste, att sjökaptenen Andersson vid fartygets förolyckande omkommit, — Svanlund, hvilken varit hufvudredare för nämnda fartyg, måtte varda ålagdt att för färgaren Andersson och torparen Jonasson, hvilka vore sjökaptenen Anderssons närmaste arfvingar, färgaren Andersson såsom hans broder, och Jonasson såsom gift med hans syster, redovisa de inkomster, fartyget kunde hafva inbragt efter afseglingen från Carlshamn, äfvensom den försäkringssumma, som Svanlund efter fartygets förolyckande uppburit.
Svanlund medgaf, att käranderna voro sjökaptenen Anderssons närmaste arfvingar (hvilket ock vederbörligen styrktes), men bestred stämningspåståendet, enär icke visadt vore, hvarken att sjökaptenen Andersson aflidit, eller, derest sådant kunde styrkas, att han icke i lifstiden genom testamente eller fullmakt berättigat annan person än sina arfvingar att ifrågavarande medel uppbära.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 27 April 1868: att då ostridigt vore, att sjökaptenen Andersson, allt sedan det af honom förda fartyg briggen Freja hösten år 1866 påträffats med uppvänd köl, icke afhörts, utan antagligen jemte besättningen omkommit, förklarades, med tillämpning af 18 kap. 10 § Handelsbalken, käranderna berättigade att utföra den af dem anhängiggjorda talan; och, på grund af 20 och 21 §§ i Sjölagen den 23 Februari 1864, ålades Svanlund, i egenskap af hufvudredare för ofvan omförmälda fartyg, att å viss bestämd dag inför rådstufvurätten till käranderna afgifva redovisning för sin förvaltning af rederiets angelägenheter under fartygets resa efter påmönstringen i Carlshamn våren 1865.
Svanlund vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade, under åberopande af hvad han vid rådstufvurätten yttrat, käromålets ogillande.
s. 276 Sida 276 i årgången börjar här
Svanlunds motparter påstodo â sin sida, att rådstufvurättens utslag mätte fastställas. Det vore ej deras mening att utfå arf efter sjökaptenen Andersson, förrän den tid förflutit, att han kunde förklaras död; men Svanlund kunde icke vara lagligen berättigad att, tilldess den tiden inträffade, innehafva den sjökaptenen Andersson tillhöriga egendomen.
Hofrätten fann i dom den 22 Januari 1869 skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag och hänvisade Svanlunds motparter att, sedan hofrättens dom vunnit laga kraft, anmäla sig hos rådstufvurätten för bestämmande af dag till redovisningens afgifvande.
Svanlund fullföljde underdånig talan.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius, föredragande, och Wedberg samt konstituerade revisionssekreteraren Poignante hemställde i underdånigt betänkande den 2 Oktober 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 14 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Rabe och Dreijer), dervid nedre revisionens betänkande bifölls.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 11 November 1869.