Gemensam inteckning i flera fastigheter utan uppgift för huru stort belopp hvardera fastigheten häftat. Gemensam försäljning af samtlige fastigheterna med tillämpning af 19 § i Inteckningsstadgan den 13 Juli 1818.
26 oktober 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 280–283 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 46 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 280–283 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 26 Oktober 1869»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Per Johan Andersson i Leaby Hofmansgården yrkade hos konungens befallningshafvande i Skaraborgs län: att, sedan vid en den 25 April 1867 förrättad utmätning för uttagande af Anderssons genom häradsrättens i Frökinds härad och Ollebergs fjerdings tingslag utslag den 23 April 1866 fastställda fordran hos S. Lindgren på Carlsborg 2,559 riksdaler 42 öre, jemte ränta och ersättning för rättegångskostnaden, skrifvits i mät Lindgren tillhöriga dels 1/2 mantal
s. 281 Sida 281 i årgången börjar här
Karleby Fogdegården, 1/4 mantal Källegården, 1/, mantal Hyltegården och y6 mantal Skattegården, i hvilka fastigheter inteckning blifvit den 21 Februari 1866 sökt och den 5 påföljde Juni beviljad till säkerhet för sagde fordran, dels ock s mantal Frostegården, det måtte, — enär, enligt företedde, af vederbörande domare utfärdade gravationsbevis, inteckning blifvit den 25 November 1865 sökt och den 5 Juni 1866 fastställd i nämnde fastigheter gemensamt med 3/8 manial Leaby Krögare- eller Gästgifvaregården, S. Lundberg eller ordres till säkerhet för 3,809 riksdaler jemte ränta, äfvensom inteckning dessförinnan beviljats uti sistnämnda hemmansdel jemte ett annat 3/s mantal i samma hemman, eller tillhopa 344 mantal Krögare- eller Gästgifvaregården, kommissarien M. W. Wettervik eller ordres till säkerhet för 6,000 riksdaler med ränta, — konungens befallningshafvande, för uttagande af Anderssons berörda fordran, förordna om utmätning jemväl af sistnämnda hemmansdel eller så stor del deraf, som nödigt vore.
_ Ifrågavarande hemmansdels ägare, Carl Johansson, hörd öfver ansökningen, bestred densamma, enär han icke ingått borgen för Anderssons omförmälda fordran, och hans hemmansdel icke blifvit till säkerhet för samma fordran intecknad.
Landshöfdingeembetct meddelade utslag den 31 December 1867: Emedan ofvanberörda fastigheter blifvit på omförmälda sätt gemensamt intecknade, utan att uppgifvet vore för huru stort belopp hvardera fastigheten häftade; ty och som, med iakttagande af stadganderna uti 19 § af K. Förordningen den 13 Juli 1818, köpeskillingsliqvid för de utmätta hemmanen ej kunde ske utan att de öfrige med de förra och sins emellan gemensamt intecknade fastigheterna gemensamt försåldes, funne landshöfdingeembetet, utan afseende å hvad Carl Johansson invändt, skäligt tillåta, att, på det Andersson skulle kunna erhålla betalning för sin ifrågavarande fordran, Carl Johanssons berörda 3/4 mantal Leaby Krögare- eller Gästgifvaregården jemväl finge utmätas och försäljas, så vida ej visas kunde, att förutnämnda, i
s. 282 Sida 282 i årgången börjar här
detta hemman och de utmätta fastigheterna gemensamma inteckningen blifvit i laga ordning dödad.
Carl Johansson anförde besvär i Gröta hofrätt, som dock i utslag den 28 December 1869 fann icke skäl att i landshöfdingeembetets utslag meddela ändring.
Från detta beslut, hvarom tillförordnade presidenten Auselius, hofrättsråden von Sydow och Qveckfeldt samt vice häradshöfdingarne Enerot och Bergius, förenade sig, var assessoren Ekermann skiljaktig och yttrade: »Enär det icke blifvit ens uppgifvet, än mindre visadt, att skälig anledning förefinnes för antagande af det förhållande, att, derest hela den fordran å 3,809 riksdaler jemte ränta, hvarför inteckning blifvit beviljad uti 3/8 mantal af ifrågavarande 3/4 mantal Leaby Krögare- eller Gästgifvaregården gemensamt med hemmanen 1/2 mantal Karleby Fogdegården, 1/4 mantal Källegården, 144 mantal Hyltegården, 1/6 mantal Skattegården och y8 mantal Frostegården, skulle i sin ordning utgå ensamt ur blifvande köpeskillingen för sistnämnda fem hemman, sådant skulle föranleda till minskning i dens rätt, som å samma tid eller efteråt låtit sin fordran intecknas i samma fem hemman, finner jag för min del frågan om klagandens skyldighet att låta sitt hemman 3/4 mantal Leaby Krögare- eller Gästgifvaregården jemväl utmätas och försäljas, icke för närvarande kunna bifallas; hvadan öfverklagade utslaget upphäfves».
Under åberopande af berörde skiljaktiga mening, sökte Carl Johansson hos Kongl. Maj:t i underd. ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne von Sydow och Svedelius) hemställde, medelst underd. betänkande den 29 Maj 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens utslag.
Föredraganden (t. f. revisionssekreteraren Glimstedt) afgaf för sin del underd. betänkande af följande innehåll: »Enär, enligt instrumentet vid ofvan omförmälda, å Lindgrens fastigheter hållna utmätning, desamma dervid värderats till 25,000 riksdaler; men, enligt åberopade gravationsbeviset, samma fastigheter icke på grund af fastställd inteckning häfta för högre kapitalbelopp än tillsamman 15,750 rdr
s. 283 Sida 283 i årgången börjar här
27 öre, deruti inberäknade de 3,809 rdr, derför inteckning vidlådar jemväl 3/s mantal af sökandens 344 mantal Leaby Krögare- eller Gästgifvaregården; alltså och då vid sådant förhållande skäligen icke torde vara att antaga, att svarandens fordran ej skall kunna ur blifvande köpeskilling för Lindgrens fastigheter utgå, med mindre, till godtgörande af den gemensamt intecknade fordringen å 3,809 rdr, eller till minskning af det belopp, som för gäldande deraf må af samma köpeskilling användas, jemväl sökandens fastighet varder utmätt och försåld,, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäligt, med upphäfvande af hofrättens utslag, förklara det af svaranden framställda påstående för närvarande icke kunna bifallas».
Då saken, efter det handlingarne deri bland Högsta Domstolens ledamöter (justitieråden Alexanderson, Iggeström, Qvensel, Cramér, Rabe, Dreijer och Strandberg) för närmare granskning cirkulerat, den 4 påföljde Oktober förekom till afgörande, blef nedre revisionens underd. betänkande af Högsta Domstolen gilladt.
Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 26 Oktober 1869.