När revisionsansökning återkallas först efter det hofrättens revisionsutslag är meddeladt, återfås icke revisionsskillingen.


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 0,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 288–289 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 48 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappers-förord- ningen, nr 6.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 288–289 där är samma sidor som här.
  • Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Vice häradshöfdingen J. C. Mathiesen, i egenskap af ombudsman i Mälareprovinsernas hypotheksförening, — som i en till Svea hofrätt ingifven skrift anhållit att, emot bifogad revisionsskilling, ett hundra rdr rmt, få Kongl. Maj:ts pröfning i underdånighet hemställa hofrättens den 18 Februari 1869 gifna utslag i mål emellan Mathiesen, i nyssnämnda egenskap, å ena, samt kammarherren A. R. Oxehufvuds enka Mathilda Oxehufvud, född Sparre, å andra sidan, angående fordringsanspråk, — hemställde sedermera hos hofrätten, om icke, derest han återkallade ansökningen, honom kunde tillåtas återfå revisionsskillingen.

Genom beslut den 10 Mars 1869 förklarade hofrätten att, emot 30 kap. 17 § Rättegångsbalken, sådan den lydde i K. F. den 27 November 1854, revisionsskillingen icke kunde, i anledning af Mathiesens berörde framställning till honom återlemnas.

s. 289 Sida 289 i årgången börjar här

Mathiesen, som uti en till hofrätten den 11 Mars ingifven skrift anmält, att han icke ämnade fullfölja underd. talan emot hofrättens i saken gifna utslag, sökte i underd. ändring i hofrättens beslut af den 10 Mars 1869.

Målet föredrogs den 12 Oktober samma år inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Alexanderson, Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Rabe och Dreijer); och då klaganden icke återkallat revisionsansökningen, innan hofrättens revisionsutslag meddelades, fann Högsta Domstolen ej skäl göra ändring i det slut, hvari hofrätten stannat.