Naumanns tidskrift 1870 s. 289

I bref af den 10 Augusti 1866 förordnade Kongl. Maj:t att, utan rubbning af den rätt i afseende å Djurgården, som tillkomme Kongl. Maj:t, Djurgården till hela dess utsträckning skulle från och med den 1 Januari 1868 förenas med Stockholms stad samt uti administrativt och judicielt hänseende lyda under öfverståthållareembetet och Stockholms rådstufvurätt, äfvensom i kyrkligt afseende tillhöra Ladugårdslands församling i Stockholm och lyda under Stockholms stads konsistorium.

I anledning häraf utfärdade direktionen för »brandstodsbolaget å landet inom Stockholms län», åt hvilken direktion bolagets styrelse är uppdragen, den 8 December 1866 en kungörelse af innehåll: att då Kongl. Maj:t förordnat, att Djurgården från och med den 1 Januari 1868 skulle vara

Tidskrift för Lagstiftn. etc. 7:de årg.

s. 290 Sida 290 i årgången börjar härKopiera citering

förenad med Stockholms stad, samt Stockholms läns brandstodsbolag, hvilket, jemlikt 2 § i det för bolaget gällande reglemente den 8 Februari 1844, gåfve försäkring endast för sådan egendom, som funnes å landet eller å stadsjord inom Stockholms län, i följd deraf ej ägde att emot brandskada försäkra egendom, inom Stockholms stad, all rätt till försäkring hos bolaget för egendom å Djurgården skulle upphöra från och med den 1 Januari 1868, och att således alla af bolaget för hus eller lösegendom å Djurgården, under den tid densamma utgjort en del af Stockholms län, beviljade försäkringar, hvilka ännu gällde den 31 December 1867, vid samma års slut skulle såsom förfallna afskrifvas.

Uti stämning till Stockholms rådstufvurätt å bemälde bolags direktion yrkade konditorn C. W. Eckert m. fl., att som de, långt innan omförmälda kongl. bref utfärdades, förvärfvat och sedermera förvarat försäkringsrätt i bolaget dels för hus och dels för lös egendom, i afseende hvarå det för bolaget gällande reglemente borde anses innefatta det kontrakt, 'som emellan käranderna och de öfriga bolagsmännen blifvit ingånget, så att deras rättigheter och skyldigheter endast efter detsamma och allmän lag kunde bestämmas; samt hvarken något af de fall i afseende å kärandernas försäkringar vore för handen, då försäkring enligt reglementets 7, 11 och 51 §§ kunde mot försäkringstagarnes vilja upphöra eller nedsättas, eller käranderna begagnat sig af den dem i 53 § medgifna rätt att träda ur bolaget, och reglementet icke innehölle någon föreskrift, enligt hvilken bolaget med käranderna skulle kunna brytas på någon annan grund än den, som i omförmälda paragrafer stadgades; hvartill komme, att 15 kap. 7, 8 och 9 §§ Handelsbalken innehölle, att bolag skulle stånda till dess stämmodagen vore ute, och att reglementet icke handlade om någon viss stämmodag för bolaget i dess helhet och således icke heller, enär käranderna icke förverkat sin rätt att i bolaget qvarstå, för dem särskildt; — det måtte alltså, och då, oaktadt bolagets uppmärksamhet blifvit vid ordinarie bolagsstämma den 5 Augusti 1867 fästad å det enligt kärandernas förmenande

s. 291 Sida 291 i årgången börjar härKopiera citering

lagstridiga i direktionens kungörelse den 8 December 1866, sådant likväl icke föranledt till beslutets undanrödjande, varda, med upphäfvande af samma beslut, förklaradt, att käranderna vore berättigade att äfven efter utgången af år 1867 i bolaget qvarstå för de försäkringar, som af dem då innehades.

Bolagsdirektionen genmälde, att främsta vilkoret för försäkring hos bolaget vore att den egendom, som försäkrades, funnes å landet eller å stadsjord inom Stockholms län. Med afseende derå och å den risk, som i allmänhet förekomme vid försäkring af sådan egendom, hade alla stadgandena i reglementet för bolaget tillkommit, likasom ock bestämmelserna om försäkringsafgifternas belopp och uppbörden deraf. Då nu emellertid till följd af kongl. brefvet den 10 Augusti 1866 grundvilkoren för försäkringsrättens erhållande från och med den 1 Januari 1868 icke mera af käranderna uppfylldes, måste ock bolaget anses vara befriadt från sina förbindelser till dem. Med stöd af dessa åsigter hade förrberörde kungörelsen af den 8 December 1866 utfärdats, och denna kungörelse hade af bolagsmännen vid senaste ordinarie bolagsstämman blifvit godkänd. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, yrkades käromålets ogillande.

Rådstufvurätten yttrade genom dom den 28 Oktober 1867: att ehuru i 2 § af det utaf Kongl. Maj:t den 8 Februari 1844 fastställda reglemente för brandstodsbolaget blifvit stadgadt, att bolaget ägde till försäkring antaga endast byggnader å landet samt under vissa vilkor byggnader å stadsjord, jemte lös egendom vid gård, hvarå byggnad, enligt hvad nämndt vore, kunde i bolaget försäkras, samt, enligt hvad upplyst blifvit, Kongl. Maj:t genom bref till öfverståthållareembetet den 10 Augusti 1866 förordnat, att Djurgården skulle till hela dess utsträckning från och med den 1 Januari 1868 vara förenad med Stockholms stad och tillhöra Ladugårdslands församling, till följd af hvilket införlifvande med staden, Djurgården finge anses hafva undergått den förändring, att derå befintliga hus och lösegendom ej efter sist-

s. 292 Sida 292 i årgången börjar härKopiera citering

nämnde dag kunde af bolaget till försäkring antagas; likväl och som, enligt hvad uppgifvet blifvit och ostridigt lemnats, käranderna redan innan Kongl. Maj:ts ofvannämnda bref utfärdades, till af dem uppgifna belopp erhållit försäkring i bolaget af byggnader och lösegendom inom Djurgårdens område, och, emot kärandernas bestridande, icke visadt blifvit, att något eller några af de fall inträffat, som, enligt 7, 11 och 51 §§ i reglementet, medförde försäkringens upphörande emot försäkringstagarens medgifvande, samt den i afseende å Djurgården, enligt hvad omförmäldt vore, blifvande förändring icke, emot kärandernas bestridande, borde medföra upphäfvande af det emellan dem och bolaget i laga ordning träffade försäkringsaftal ; förklarades bolagets direktions, genom den utfärdade kungörelsen af den 8 December 1866, meddelade, enligt hvad upplyst vore, af bolaget på allmän bolagsstämma fastställda beslut ej verka upphäfvande af kärandernas rätt att jemväl efter utgången af år 1867 i bolaget qvarstå för af dem då innehafvande försäkringar.

Från denna dom var rådmannen Jacobson skiljaktig och yttrade :

»Som efter det, enligt kongl. brefvet till öfverståthållareembetet af den 10 Augusti 1866, Djurgården till hela dess utsträckning blifvit från och med den 1 Januari 1868 förenad med Stockholms stad, att i administrativt och juridiskt hänseende lyda under öfverståthållareembetet och Stockholms rådstufvurätt samt i kyrkligt afseende tillhöra Ladugårdslands församling och lyda under Stockholms konsistorium, de å Djurgården befintliga byggnader, af hvilka käranderna äro innehafvare och för hvilka, såsom uppförda på landet inom Stockholms län, och deri befintlig lösegendom käranderna uti brandstodsbolaget å landet inom samma län vunnit inträde, ej längre kunna anses vara belägne inom länet och alltså ej heller utgöra sådana byggnader derstädes, b vilkas innehafvare äro enligt 2 § i det för brandstodsbolaget gällande reglemente berättigade att i bolaget vara delägare, anser jag kärandernas i detta mål framställda påstående lika litet kunna bifallas som, hvad 69 § i bolagsreglementet

s. 293 Sida 293 i årgången börjar härKopiera citering

innehåller om skyldighet för häradsskrifvare att på de vanliga debetsedlarne uppföra bolagsmännens bidrag, och för kronofogden att ombesörja medlens indrifvande, är derefter tillämpligt, eller derefter innehafvare af fastigheter å Djurgården skulle, ifall hvad allmänna lagen i 24 kap. 4 och 5 §§ Byggningabalken föreskrifvit om skyldighet för härad att brandstod gifva då ännu vore gällande, kunnat anses pligtige att vid inträffande eldskador inom Danderyds skeppslag erlägga sådant brandstodsbidrag, som i dessa lagrum omförmäles, eller berättigade att för egna brandskador af skeppslaget dylikt bidrag åtnjuta, synnerligast som, såvidt af handlingarna kan inhemtas, uti ifrågavarande bolag ej förefinnes någon egendoms gemenskap, som innefattar hinder för kärandernas utträde ur bolaget».

Efter vad söktes i rådstufvurättens dom ändring hos Svea hofrätt, som medelst dom den 11 Mars 1869 gillade rådstufvurättens beslut.

I hofrättensdom söktes i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Sydow, föredragande, samt t. f. revisionssekreterarne Ryding och Glimstedt) hemställde i underd. betänkande den 24 September 1869, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Vid sakens föredragning den 30 September 1869 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lagerstråle och Strandbergs blef det underd. betänkandet bifallet.

Kongl. Maj:ts dom är utgifven den 27 Oktober 1869.