Angående reparation af brister å prestgårdsdsbyggnad, tillkomne utan någon boställshafvarens vårdslöshet.
26 november 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 5,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 294–297 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 50 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Jagtstadgan. Stadga om Skiftesverket i riket. Förordningar rörande bränvins tillverkning och försälj- ning, brandstod. Bergsordningar m. fl, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 294–297 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 26 November 1869». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Den 18 Juli 1868 hölls af särskild rådstufvurätt laga afoch tillträdessyn å kyrkoherdebostället i Sölvesborg emellan kyrkoherden C. R. Tilosius, afträdare, och kyrkoherden M. Ström, tillträdare. Bostället hade af Tilosius afträdts den 1 förutgångne Maj.
Vid synen föreskrefvos såsom nödiga åtskilliga reparationer, för hvilka kostnaden ansågs uppgå till 441 rdr 75 öre rmt.
Tillträdaren kyrkoherden Ström yrkade, att »vederbörande» måtte förpligtas bota alla de befunna bristerna.
Ombuden för Sölvesborgs stads- och landsförsamlingar anförde, att enligt deras förmenande underhållsskyldigheten af byggnaderna i allmänhet ålåge boställsinnehafvaren, samt påstodo förthy, att samtliga anmärkta bristfälligheter måtte genom afträdarens försorg och på hans bekostnad varda botade.
Afträdaren kyrkoherden Tilosius bestred all ersättningsoch reparationsskyldighet, då icke visadt vore, att några af de anmärkta bristfälligheterna tillkommit genom afträdarens vårdslöshet.
Såsom ostridigt antecknades, att Sölvesborgs stadsförsamling deltagit till 2/3 och landsförsamlingen till 1/3 i prestgårdens byggande, äfvensom det upplystes, att, sedan vid den laga af- och tillträdessyn, som hållits i Augusti 1857 emellan kyrkoherden Tilosius och hans företrädare, brister anmärkts till belopp af 96 rdr 31 sk. banko, dåvarande synerätten ålagt församlingarne att afhjelpa dessa brister, med undantag endast af sådana, som genom boställsinnehafvarens vårdslöshet tillkommit.
s. 295 Sida 295 i årgången börjar här
Genom utslag den 18 Juli 1868 yttrade synerätten, att enär de anmärkta bristerna tillkommit icke genom någon afträdarens försummelse eller vårdslöshet., utan genom begagnandet och tidens åverkan, församlingarna vore skyldiga att bota bristfälligheterna, hvilket arbete borde vara färdigt före den 1 derpåföljde Oktober.
Församlingarnes ombud besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och yrkade: att då det enligt gällande lag ålåge pastor likasom andra boställsinnehafvare att, sedan han emottagit boställshusen i laga skick, underhålla desamma eller ock ansvara för bristerna vid afträdandet, församlingarna måtte befrias från skyldigheten att iståndsätta bristerna, och att i stället kyrkoherden Tilosius måtte dertill förpligtas.
I afgifven förklaring af till- och afträdare samt vid synen tillstädeskomne konsistoriiombudet bestreds ändringssökandet hufvudsakligen af det skäl, att, enligt stadganderna i 26 kap. 2 och 3 §§ Byggningabalken, jemförda med K. F. den 19 Juli 1759 samt 7 § i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, det vore uppenbart, att pastor icke hade skyldighet att afhjelpa andra brister å boställshus, än som tillkommit genom hans vanvård af husen.
Hofrätten utlät sig genom utslag den 12 Februari 1869: att alldenstund af stadganderna i 26 kap. 3 § Byggningabalken och 7 § af presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, jemförda med 2 § af nämnda kapitel och balk, följde, att sedan pastorsboställe i stad blifvit i laggildt skick öfverlemnadt åt innehafvaren, denne ålåge att vederbörligen underhålla boställshusen, så att de icke af vanvård förföllo, och för berörde ändamål bekosta botande af sådana mindre brister, hvilkas afhjelpande icke kunde till nybyggnad hänföras, fördenskull pröfvade hofrätten rättvist, med ändring af öfverklagade utslaget, på det sätt bifalla besvären, att kyrkoherden Tilosius, såsom afträdare, förpligtades låta på sin bekostnad verkställa nedannämnde, af rådstufvurätten föreskrifna förbättringar: i boningshusets nedre våning: väggarnas i förstugan kalkrappning och målning, anskaffande af nytt lås till ytterdörren, likasom af nytt lås till köksdörren;
s. 296 Sida 296 i årgången börjar här
kalkrappning af väggarna i källaren; kalkrappning och. putsning af väggarna i visthuset; lagning af låset till mjölbodsdörren; golfvets och väggarnes i drängkamrarne iståndsättande; reparation af golfvet i före detta vagnslidret; skrapande och hvitmenande af taket i köket samt väggarnas derstädes rappning äfvensom lagning af ett dörrlås; putsning af taket och väggarna i pigkammaren och lagning af låset till garderob sdörren ; i öfre våningen: förstugans målning med limfärg och en fönsterbåges lagning; hvitmenande af taken i förmaket och i dagliga rummet; lagning af fönsterbågarne i sängkammaren; yttre takets och skorstenens lagning likasom lagning af stenfoten och målning af yttre väggarna samt oljemålning af fönsterlufterna och yttre dörrarna; å uthusbyggnaderne: lagning af låset till fähusdörren, timrets tjärande utvändigt och oljemålning af sex par fönster; hemlighusets rödfärgande och tjärande; det derinvid belägna plankets anstrykning med tjära och stenkolsolja; lagning af staketet vid inkörseln samt förbättring och målning af dels staketet mellan gården och trädgården och dels grindarne emellan boningshuset och trädgården; och skulle, derest ifrågavarande förbättringar redan blifvit af församlingarnes innevånare eller kyrkoherden Ström ombesörjda, kyrkoherden Tilosius godtgöra kostnaden derför med de af rådstufvurätten upptagna belopp, eller, der visst belopp icke blifvit af rådstufvurätten för hvarje särskild förbättring utsatt, kostnaden för slik förbättring efter räkning utgifva.
Tilosius besvärade sig i underdånighet.
Målet föredrogs den 26 November 1869 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Babe och Olivecrona) pröfvade rättvist, med ändring af hofrättens utslag, fastställa synerättens i målet meddelade beslut.
Justitieråden Qvensel och Dreijer voro härifrån skiljaktige och förenade sig i följande yttrande: »Som 3 § i 26 kap. Byggningabalken innehåller, att, sedan i stad boställshus för prest lagligen bygde äro, presten bör dem vårda, att de ej förderfvas och af vårdslöshet förfalla, hvilket jem-
s. 297 Sida 297 i årgången börjar här
väl instämmer med 7 § i Presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723; samt häraf, vid jemförelse tillika med den derifrån i viss mån skiljaktiga bestämmelsen i 2 § af nämnde kapitel och balk, angående den presterskapet på landet åliggande skyldighet att hålla tillsynade hus vid makt, efter justitierådens tanke, följde, att, efter det i stad boställshus blifvit i laggildt skick till prest öfverlemnadt, denne, såsom boställshafvare, är skyldig ansvara för de å samma hus under tjenstetiden uppkommande brister, väl icke till den af hofrätten antagna utsträckning, så att han skulle hafva att bekosta botande af alla sådana brister, hvilkas afhjelpande icke kan till nybyggnad hänföras, men så att bristerna, äfven om desse icke genom boställshafvarens försummelse . eller vanvård tillkommit, dock böra af honom afhjelpas, såvida som underlåtenhet af slik reparation kan anses innefatta en till husets förfall ledande vårdslöshet; alltså och då vid den uppfattning, som hos domstolarne hvar för sig gjort sig gällande, pröfning derstädes af afträdande boställshafvarens . underhållsskyldighet icke från nyssnämnde synpunkt ägt rum beträffande de under synegången anmärkta brister, om hvilka talan är i underdånighet fullföljd, och sådan pröfning nu ej lämpligen må omedelbarligen företagas, funno justitieråden, med upphäfvande af hofrättens utslag, skäligt visa målet åter till rådstufvurätten, som skulle hafva att detsamma ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara».