Naumanns tidskrift 1870 s. 375

Genom resolution den 16 Februari 1866 fastställdes af Kongl. Maj:t bolagsordning för Storfors aktiebolag, som utgjordes af de förre delägarne i Storfors och Bjurbäckens bruks- och landtegendomar ; och innehöll bolagsordningens 3 § följande: »Bolagets aktiekapital utgöres af och motsvarar behållna värdet af all bolaget tillhörig fast och lös egendom och är bestämdt till 1,800,000 rdr rmt att fördelas i 900 aktier, hvardera å 2,000 rdr» etc.

I November månad förenämnda år upprättades ett köpebref, hvari yttrades: »Sedan vi undertecknade, samtlige del-

s. 376 Sida 376 i årgången börjar härKopiera citering

ägare i Storfors och Bjurbäckens bruks- och landtegendomar med underlydande, beslutat bilda ett bolag under benämning Storfors bruksaktiebolag, och Kongl. Maj:t under den 16 nästlidne Februari i nåder för bolaget fastställt bolagsordning, så och då den fasta egendom, som till följd häraf kommer att bemälda aktiebolag tillhöra, lärer böra genom offentlig handling till samma bolag öfverlåtas, försälja vi härmed till Storfors aktiebolag för en köpeskilling af 100,000 rdr rmt följande fasta egendomar» etc. (här uppräknas dessa, belägna dels inom Fernebo härad, dels inom fem andra härader och dels inom Christinehamns stads område, utan att dock dervid angifves, huru stor del af köpeskillingen skulle belöpa på hvardera af de inom de särskilda domstolsområdena belägna fastigheterna), och — heter det vidare i köpebrefvet — »öfverlåta vi till Storfors bruksaktiebolag Storfors bolags alla tillhörigheter af grufvor och grufandelar, aktier, inventarier och fordringar, sådana de efter fullbordadt bokslut för år 1866 befinnas, emot det aktiebolaget åtagit sig ansvarighet för Storfors bolags vid samma tid varande skulder.»

Då köpebrefvet ingafs till Fernebo häradsrätt för att lagfaras, blef detsamma belagdt med stämpelpapper efter köpeskillingsbeloppet; men vid utfärdandet af fastebref å de inom nämnde härad belägna egendomar, som för år 1867 voro i taxeringsvärde upptagna till 1,795,410 rdr rmt, hade domhafvanden, häradshöfdingen Löwenhjelm, efter nämnde värde beräknat det stämplade papperet och lösen samt påfört bolaget 2,693 rdr 10 öre för det förra och 1,816 rdr för den senare.

Uti en till Svea hofrätt ingifven skrift klagade bolagets disponent, bruksägaren Herlenius, öfver denna debitering och anförde hufvudsakligen: att då viss köpesumma fanns i köpebrefvet utsatt, denna ovilkorligen bort tjena till efterrättelse vid bestämmande af ifrågavarande afgifter. Äfven billigheten talade härför, enär aktiebolaget bestode af samma

s. 377 Sida 377 i årgången börjar härKopiera citering

personer som Storfors gamla bruksbolag, och något ombyte af ägare således ej skett.

Häradshöfdingen Löwenhjelm, hvars förklaring i anledning häraf infordrades, yttrade: Kongl. kungörelsen den 23 November 1866 stadgade, att derest i köpebref vissa förmåner blifvit säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna, och köpeskillingen understege taxeringsvärdet, borde stämplade papperet beräknas efter detta senare. Här hade köparen i köpebrefvet åtagit sig ansvarighet för det gamla bolagets skulder, äfvensom köpeskillingen understigit taxeringsvärdet, hvadan alltså karteringen bort ske efter detta värde. Men då stadgandet rörande fastebrefs beläggande med stämpelpapper måste så förstås, att fastebref bör beläggas med fjerdedelen af köpebrefs stämpel, hade Löwenhjelm lagligen förfarit vid ifrågavarande fastebrefs kartering. Det enda, som kunde anmärkas mot honom, vore möjligen, att han icke beräknat stämpeln till köpebrefvet jemväl efter taxeringsvärdet. Dessutom vore försålda fastigheterna belägna icke blott inom Fernebo härad, utan äfven inom andra domsområden, och särskild köpeskilling för dem inom Fernebo härad vore ej utsatt, vid hvilket förhållande taxeringsvärdet å fastigheterna inom hvarje härad måst läggas till grund för karteringen af fastebrefven vid de särskilda häradsrätterna. Bolagsordningen vore i köpebrefvet åberopad, hvadan ock bestämmelserna i densamma borde vid karteringen tagas i betraktande. Men enligt bolagsordningen var fastighetsvärdet vida högre än den i köpebrefvet uppgifna köpeskillingen, och den af säljarne vid köpet betingade valuta var helt annan än det i köpebrefvet omförmälda penningebelopp, som, enligt hvad bolagsordningen visade, aldrig blifvit erlagdt, utan blott utgjorde en fingerad köpeskilling.

Hvad lösen för fastebrefvet beträffade, borde den beräknas efter samma grund som stämpelpapperet. Dessutom stadgade 1855-års expeditiontaxa uttryckligen, att, der köpeskilling ej funnes utsatt, lösen för fastebref skulle beräknas efter egendomens taxeringsvärde.

s. 378 Sida 378 i årgången börjar härKopiera citering

Hofrättens advokatfiskal, i ärendet hörd, hemställde, att, med afseende å de af häradshöfdingen Löwenhjelm meddelade upplysningar, bruksägaren Herlenii klagan mätte varda af hofrätten ogillad.

Hofrätten meddelade utslag den 23 Mars 1869 och fann, med afseende â hvad häradshöfdingen Löwenhjelm anfört, den af Herlenius förda klagan icke till någon hofrättens vidare åtgärd föranleda.

Herlenius anförde underd. besvär. Köpebrefvet innehölle uttryckligen, att det nya bolaget iklädde sig det gamlas skulder såsom godtgörelse för de grufvor, grufandelar m. m., hvilka af det gamla bolaget på det nya öfverlåtits; och då, enligt det i köpebrefvet åberopade bokslut för år 1866, värdet af dessa grufvor m. m. öfverstigit skulderna med nära 150,000 riksdaler, hade följaktligen icke någon särskild förmån blifvit säljarne förbehållen. Om taxeringsvärdet skolat vid karteringen följas, hade väl domhafvanden bort infordra uppgift om sådant värde på alla de inom de olika häraderna belägna fastigheterna och i förhållande derefter beräkna stämpeln för fastebrefven vid de särskilda häradsrätterna. Genom att i bolagsordningen utsätta värdet på sin egendom högre, än hvad det i verkligheten vore, hade bolaget ej förnärmat någons rätt. Bolagsordningen kunde icke anses såsom något slags köpekontrakt. Flera andra aktiebolag, grundade på jordegendom, hade gjort på samma sätt som Storfors; men för dem hade icke ifrågasatts kartering eller lösen efter annan grund än köpeskillingen. Med afseende härå yrkades: att Kongl. Maj:t måtte, med upphäfvande af hofrättens utslag, förklara häradshöfdingen Löwenhjelm hafva varit oberättigad att för fastebrefvet beräkna högre stämpel och lösen, än efter livad köpeskillingen föranledde, samt i följd häraf böra återgälda hvad han för mycket uppburit.

Häradshöfdingen Löwenhjelm afgaf underd. förklaring, åberopade hufvudsakligen hvad han förut anfört samt tillade: att, om köpeskillingen varit i köpebrefvet utsatt till sitt verkliga belopp, det kunnat vara med billighet öfverensstäm-

s. 379 Sida 379 i årgången börjar härKopiera citering

mande att beräkna afgifterna i proportion till samtliga egendomarnes taxeringsvärde, hvartill dock stämpelpappersförordningens stadganden icke gåfve anledning; samt att, då af köpebrefvet • och bolagsordningen framginge, att bolagets lösa egendom och skulder motsvarade hvarandra, hade det i bolagsordningen uppgifna beloppet, 1,800,000 rdr, såsom motsvarande fastighetsvärdet, kunnat läggas till grund för ifrågavarande afgifters bestämmande, så framt de icke bort beräknas på sätt som skett.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 25 November 1869, dervid dess flesta ledamöter (justitieråden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Rabe och Dreijer) förenade sig i följande yttrande: »Enär, vid öfverlåtelsen å Storfors bruks aktiebolag af äganderätten till Storfors bruks- och landtegendomar, köpeskillingen för desamma blifvit bestämd till 100,000 rdr rmt, samt köpebrefvet icke innehåller, att vid fastighetsförsäljningen säljarne förbehållit sig eller sina rättsinnehafvare vissa förmåner eller tjenstbarheter; alltså och då, enligt Kongl. Kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 23 November 1866 och Förordningen angående expeditionslösen den 30 November 1855, stämpelpappersafgiften å och lösen för fastebref skola beräknas efter köpeskillingen, då denna är bestämd endast i penningar, funno dessa ledamöter, med ändring af hofrättens utslag, skäligt förklara klaganden berättigad att, på sätt han i hofrätten yrkat, af häradshöfdingen Löwenhjelm återfå hvad klaganden i omnämnda hänseenden för nu ifrågavarande fastebref betalt utöfver hvad som skolat erläggas, om stämpelpappersafgiften och lösen för omförmälda fastebref beräknats efter ett värde af 100,000 rdr rmt.

Justitierådet Qvensel yttrade: »Som, beträffande stämpladt papper å fastebref, 1866-års förordning ej innehåller annat, än att stämpeln utgör 15 öre för hvarje fulla 100 riksdaler, och jemförelse således är nödig med stadgandena angående stämpel å köpebref eller annan handling, hvarå fastebrefvet grundas, samt i afseende å köpebref nämnda förordning förmår, att stämpeln beräknas efter köpeskillin-

s. 380 Sida 380 i årgången börjar härKopiera citering

gen, när denna är bestämd endast i penningar, men efter taxeringsvärde i den händelse, att uti köpebrefvet vissa förmåner eller tjenstbarheter äro för längre eller kortare tid säljaren eller hans rättsinnehafvare förbehållna, och något sådant förbehåll icke skett uti ifrågavarande köpebref, helst dit ej kunna hänföras bestämmelserna rörande särskildt i sammanhang med fastighetsköpet upprättadt köp om inventarier m. m.; utan köpeskillingen för fastigheterna blifvit utsatt till endast 100,000 rdr, hvarefter ock köpebrefvet är vordet med stämpel försedt; alltså och då i allmänhet enahanda värdeberäkningar, som blifvit följda vid köpebrefs beläggning med stämpel, böra gälla för fastebrefvet, och i förevarande fall den omständighet, att fastebrefvet ej omfattat hela den försålda fastigheten, utan endast den del deraf, som är belägen inom Fernebo härad, ej rättfärdigar den skedda afvikelsen från nämnda regel, samt köpeskillingens missförhållande till verkliga värdet ej heller skäligen bort på stämpelpappersberäkningen äga inflytande, finner jag, med ändring af hofrättens utslag, att stämpel å fastebrefvet och följaktligen älven lösen derför blifvit för högt beräknade; i följd hvaraf och då klaganden hos hofrätten medgifvit, att beräkningen finge ske efter den i köpebrefvet utsatta köpeskillingen, jag förpligtar häradshöfdingen Löwenhjelm att bereda den rättelse, som härmed öfverensstämmer, och att återbära hvad han uppburit utöfver hvad sålunda utgå bort i stämpladt papper och lösen».

Justitierådet Olivecrona fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring.