Smatteri eller stöld : Det stulna värderadt af nämnden till aderton rdr, men af två sakkunnige män till tretton rdr femtio öre.
12 april 1869
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1870, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 381–383 i årgången 1870. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflag och dit hörande förordningar, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 69 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflag och dit hörande förordningar, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Sjunde årgången, 1870 i litteraturen — s. 381–383 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 12 April 1869». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid Säbrå tingslags häradsrätt tilltalades skrifvaren Knut Wilhelm Josef Reinholdsson af länsmannen C. V. Särenholm för det Reinholdsson den 13 Oktober 1868 å Säbrå tingsställe olofligen tillgripit ett tingsvärden Per Tjernström i Bondsjö tillhörigt cylinderur af silfver med vidfästad bronskedja.
Reinholdsson erkände, att han i en spegellåda i ett innanför tingssalen beläget rum, der han för arbetes verkställande sig uppehållit, tillgripit ifrågavarande ur med kedja.
Nämnden värderade det tillgripna godset till minst 18 rdr, emot hvilket värde Reinholdsson förklarade sig icke hafva något att anmärka.
Genom utslag den 17 Oktober 1868 dömde häradsrätten, under åberopande af 20 kapitlet 18 § Strafflagen, Reinholdsson att för första resan stöld hållas till straffarbete i två månader och under fem år vara medborgerligt förtroende förlustig.
Reinholdsson besvärade sig i Svea hofrätt och yttrade der, bland annat, att värdet på uret blifvit satt för högt och att det varit värdt på sin höjd 10 eller 12 rdr.
I utslag den 23 November 1868 fann hofrätten skäl icke vara anfördt, som till ändring i häradsrättens utslag föranleda kunde.
Reinholdsson fullföljde underdånig talan och fogade vid sina besvär ett af urmakarne D. P. Edlund och J. F. Heurlin utfärdadt bevis, att ifrågavarande ur med kedja icke ägt värde, öfverstigande 13 rdr 50 öre, och å hvilket bevis fanns tecknadt intyg af-vederbörande borgmästare, att Edlund och Heurlin voro fullt trovärdiga och i det allmänna gjort sig
s. 382 Sida 382 i årgången börjar här
kända för en hedrande vandel; och yrkade Reinholdsson: att, derest beviset ej kunde omedelbart pröfvas, målet mätte till häradsrätten återförvisas på det att de personer, som beviset utfärdat, måtte varda på ed hörde. .
I afgifven förklaring bestred åklagaren allt afseende å det företedda beviset, enär nämndemännen, hvilka i orten allmänneligen förrättade auktioner, bouppteckningar och arfskiften, måste antagas hafva kunnat riktigt bedöma det stulna godsets värde, samt i allt fall Reinholdsson inför häradsrätten i fullt redig sinnesstämning förklarat sig icke hafva något att anmärka mot det af nämnden å godset satta värde. Målsägaren förmälde, att han för några år sedan af urmakaren Edlund köpt uret för ett pris af 27 rdr och flera gånger bjudits för bronskedjan 3 rdr. Åklagaren och målsägaren yrkade följaktligen, att hofrättens utslag måtte fastställas.
Målet föredrogs den 12 April 1869 inför Högsta Domstolen; och, beträffande Reinholdssons anhållan om målets återförvisning för uppgifne personers hörande såsom vittnen, yttrade justitierådet Dreijer: »Då Reinholdsson, hvilken såväl hos hofrätten som i de underdåniga besvären bestridt riktigheten af det utaf häradsnämnden satta värde å ifrågavarande ur och kedja, numera företett ett af urmakarne J. F. Heurlin och D. P. Edlund utfärdadt betyg, att samma ur och kedja, som af dem skådats, icke ägde ett värde, öfverstigande 13 rdr 50 öre; men betyget blifvit i de underdåniga förklaringarna motsagdt, och vid sådant förhållande det efter min tanke icke bör Reinholdsson förvägras att få betygets utgifvare till detsammas bestyrkande såsom vittnen hörde, finner jag, med afseende å hvad för öfrigt i berörda hänseende under skriftvexlingen hos Kongl. Maj:t anförts, skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa målet åter till häradsrätten för vittnenas hörande och vidare laglikmätig behandling».
Högsta Domstolens öfriga ledamöter förklarade sig beredda att i målets närvarande skick hufvudsakligt yttrande afgifva.
s. 383 Sida 383 i årgången börjar här
Vid i följd häraf företagen pröfning af målet funno justitieråden Alexanderson, Rabe och Olivecrona, med afseende å hvad derutinnan förekommit angående det tillgripnas värde, detta ej böra antagas högre än till 13 rdr 50 öre, hvadan bemälde justitieråd pröfvade rättvist, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut samt med tillämpning af 20 kap. 2 § Strafflagen, döma Reinholdsson att för snatteri straffas med fängelse i tre månader.
Justitieråden friherre Leuhusen och von Hofsten funno ej skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring.
Justitierådet Dreijer yttrade, att han i målets nu befintliga skick fann sig ej kunna göra ändring i hofrättens öfverklagade utslag. /
Kongl. Maj:ts utslag är affattadt i öfverensstämmelse med förstbemälde tre justitieråds votum.